. . .

Jag känner mig som ett tjurigt barn som inte vill inse hur vissa saker faktiskt är…

Det blir alltid så mycket mer påtagligt efter att jag varit i Hörnefors. Inatt kom alla tankar och drömmar igen. Dagen då mormor gick bort spelades återigen upp framför mina ögon, hur hon låg där i sängen och jag stod brevid och hoppades så innerligt på att hon skulle öppna ögonen.
Begravningen, hur jag hade ångest för att sitta brevid kistan och hur arg hon var för att vi stängt in henne. Det blev med andra ord en natt med inte så många timmars sömn för min del.

Det känns verkligen som att man är som ett tjurigt barn som vägrar inse att man har fel. Jag vet hur allt är, att hon är borta men samtidigt så vill man verkligen inte inse vissa gånger, önskar så sjukt mycket att hon bara kom hem igen.

Var bort till graven igår, första gången på flera månader. Kanske var det de som fick alla minnen att komma tillbaka?

Nåväl, annars så var jag i Hörnefors igår, hade med mig ozzy, så vi var ute och gick i regnet, var hos mamma och sedan hos morfar där vi åt god fisk middag. Erik och hans mamma kom förbi också.

Nu ska jag försöka få upp min sambo ur sängen eftersom han inte ska sova bort hela dagen.