Att vara sjuk.

Att vara sjuk är ingenting man önskar sig, man har en önskan och det är att få bli frisk. Tyvärr verkar inte den önskan slå in för mig, någonsin.

Jag har varit sjuk mer eller mindre sedan jag var 18 år, har varit heltidssjukskriven i olika perioder sedan jag var 20. Vilket liv. Jag har glömt hur det känns att få må riktigt bra, att få känna sig frisk.

Men något som är frustrerande då man är sjuk och sjukskriven är att vissa människor tycker att man ska kunna vara som alla andra ändå. Visst jag försöker med det, jag hittar på saker, jag far och tränar, umgås med vänner etc, när jag har orken och råd framförallt. Ibland pressar jag mig lite för mycket och får då sota för det i efterhand. 

Som nu tex, jag pressade mig själv med att träna väldigt mycket en vecka, nu sitter jag här med hög feber, svullna lymfkörtlar, sover dåligt på nätterna och är enormt trött och slut.

Ändå kan folk tycka att man ska pressa sig själv lite till för att orka hitta på både det ena och det andra.
Men hur skulle en "normal" person bete sig vid över 38 i feber, de skulle nog stanna hemma från jobbet för det första och sedan skulle de nog mest ligga i soffan.

Jag far på jobbet så länge jag orkar stå på benen eftersom jag vet att jag sällan smittar någon. Men då blir min fritid lidande istället, då sover jag mest eftersom jag sliter ut mig själv på jobbet, men jag vill jobba. Och jag har inte råd att vara hemma.

Oj, nu är jag mycket negativ…men jag är bara så less på att vara sjuk(are) nu. Jag vill kunna fara iväg och träna osv. Kan inte febern bara försvinna?

Nu blir det film en stund och sedan sova så jag orkar ta mig upp till jobbet imorn.