Stel som en pinne.

Ja snart är jag stel som en pinne i mina ben! Jag stelnar ihop bara mer och mer. Kan faktiskt gå, sätta och ställa mig upp än så länge utan att jag håller på att dö, men imorn misstänker jag att det kommer vara ännu värre 🙂

Åh jag är så glad också! Vilken enorm respons jag fått via intervjun jag ställde upp på! Kommentarerna flödar, har fått flera mail. Det gör mig så enormt glad att man förmodligen öppnat en dörr, folk vågar prata om det öppet numera. IBS är ingen sjukdom man ska behöva skämmas över och hymla om.

Imorn är det fredag också = väldigt snart helg. Det behövs. Jag längtar efter sovmorgon.
På kvällen imorn beger jag mig väst på stan för klassåterträff, har fixat min förrätt ikväll, ska bara fixas klart imorgon innan jag drar iväg. Får hoppas att jag kan gå någorlunda imorn och att jag är hyffsat pigg så jag orkar stanna ett tag iallafall.

Nu ska jag fortsätta slappa en stund men väldigt snart blir det nog sängen för min del.