Mörkögda augustinätter.
André Lundström bördig från Storsjö hade ända sedan högstadietiden burit på ett par ord som lyder:
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
Och det har verkligen varit Augusti så det stänker om det, jag tänker på det våtvarma och på sina håll snart utvuxna men även höga klara fina dagar, ibland svala och framförallt "mörkögda augustinätter".
Det föranledde mig att leta vidare efter dessa rader i sin helhet och det var Erik Axel Karlfeldts Nu öppnar nattglim sin krona.
Och rävjägarn hade gjort ett blogginlägg hösten 2011 som fångar en del av augustikänslorna på ett bra sätt. Så jag tog och mailade honom om jag fick ha med hans ord och visst det gick bra eller som han skrev; "Det går asbra! Gör hur du vill."
Så här kommer framför allt rävjägarens ord och fläckvis mina kring augusti:
För något vackrare eller för den delen sorgligare än augustimånaden med sin mörknande augustinatt står knappt att finna. Det våtvarma, och det snart utvuxna i samtid med det i full blom stående. Men det är inte ungdomens oerfarna och livsglada växter som slösar med den mest sprakande färgprakt. Nej, det är blomster som snart skall gå in i den långa vilan, eller förmultna och dö.
Men än är inte hösten riktig här med klara och kalla jaktdagar och med nätter som frostnyper. Med gatlysen som drunknar i det alltmer täta och kompakta mörker som faller redan tidigt på kvällen. Det är just vägen dit som är svår att gå, ty augusti lär oss att vi är som vackrast innan vi börjar att vissna.
Och här kommer EAKs i sin fulla blomning: (Mer än 70 år efter sin död är upphovsrätten hävd.)
Erik Axel Karlfeldt – Nu öppnar nattglim sin krona.
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
Högt ropar knarren, min sträva
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelsevarm.
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.
Är ni intresserade av vad André och för all del övrig Sorselepersonal skriver om ditt och datt så gå med i Facebook gruppen Du vet att du är från Sorsele om……….
Rävjägarn återfinner ni på följande länk:
Augustinatten faller på över södra Lappland.