Stångfjället.
Jag, Johanna och Fredrik tog en tur häromdagen. Denna gång valde vi ”södra länken” och for längst in i Sörviken på Överstjuktan. Målet var Stångfjället, ”taket” på Väretjen. Det var en gråare tur än sist, men lite skurar här och där är ju ingen fara bara man torkar upp mellan varven. Vilket vi gjorde.
Fredrik vid rodret.
Johanna blickar upp mot en gråare tur än senast.
Lågt i tak i Aivak.
Längst in i Sörviken.
Hmm vi ska nog ditåt.
Nähe dit.
Ska re va på det vise så nääe vi ska dit.
Hur som helst så stapplade vi iväg åt den enda raka hållet: Västet. Finns ju bara två håll; västet och utet.
Dagens mål Stångfjället, hur verkar det med takhöjden för tillfället? Garnoken skymtar.
Johanna på kantarellspaning.
Leden fin att gå.
Med intakt bro över bäcken ner till Garnoken.
Spängren fina.
Plötsligt händer det!
Uttjevardo.
Verkar det inte lätta?
Gukkesbakte.
Leden vidare ner mot Biellojaure.
Gukkesbaktesjön.
Uppe på Uttjevardo. Gick inte att gå under det.
Uttjevardosjön.
Jomen håller inte taket på att lyfta över Stångfjället?
Nere vid Uttjevardosjön så sprack det upp lämpligt för ett lunch och torkhugg.
Laddning inför toppen.
Lillröse vid Stångfjällets högsta punkt. 1083 m.ö.h. Tillika hela Väretjes högsta. Och äntligen över 1000 i år. Därmed kan sommaren 2013 godkännas.
Vidare ner längsefter Väretjen.
Blev lite tilltugg och kaffe på toppen.
Ryfjällets klassiska topp.
Ner mot Heliga Landet. Bieje Ailesjaure.
Garnoken.
Nere vid Garnoken.
Augustimörket faller så smått över Stångfjället när vi lämnar landet i väster för denna gång.