Avståndet till medalj är runt en sekund efter det första åket för Maria Pietilä-Holmner.

Målet är medalj och då krävs enligt Maria att hon gör ett rövaråk i andra.

– Jag måste chansa, har ju inget att förlora men håller det så håller det så håller det och då har jag en lite chans på pallen, sa hon till oss (en handfull journalister som stod ute i regnet) i målfållan strax efter åket.

Vi är inte säkra på att vi förstår allt vad hon menar med rövaråk men hon får gärna visa oss. Medaljer förstår vi…

Först lätt snö tidigt på morgonen och nu regn från start till mål.

Det blir inte lätt för Maria PH och kompani när storslalomtävlingen startar om några minuter.

OS-vinnaren i höjdhopp från 2004, Stefan Holm, är numera IOK-ledamot i i den rollen fick han också dela ut guldmedaljerna till de svenska stafettherrarna.

Något i bakgrunden stod förbundskaptenen Richard Grip som enligt förhandstipsen skulle förlora skägget vid ett svenskt guld.

Trots att det nu blev två guld så har han fått behålla skägget. Men inte håret, han är renrakad som en nyfödd baby.

Hoppas bara att den svenska framgången inte hänger på håret.

I alla fall inte på förbundskaptenens hår…

Ett kort gästspel i curlinghallens pressrum gjorde att jag kom i samspråk med en trevlig kanadensare.

Han hette Georg Karrys och visade sig vara redaktör för ”The curling News” en tidning som kommer ut sex gånger per år och är vad jag förstått rena nördtidningen.

När jag sa att jag trodde på tre olika möjliga motståndare för de svenskan damerna i semifinal tog han fram ett A4-papper där han räknat från nästan ett 20-tal alternativ på semifinaler beroende på hur matcherna i den sista omgången skulle slut.

Jag insåg min begränsning och höll bara med honom.

Man måste välja sina strider och den där striden hade jag garanterat förlorat.

Däremot ser Lag Sigfridsson utan att vinna mot Japan även om man förlorade en etta i den sjunde omgången.George Kerrys, curlingredaktör från Kanada.

Damkronorna mot USA i OS-semifinal. För åtta år sedan skrällvann Sverige mot just USA i OS-semifinal. Det hade inte amerikanskorna glömt, nu var det högsta fart från början.

29-1 i skott och 3-0 i mål visar på total amerikansk överlägsenhet. Ja till och med stor klasskillnad.

Så stor att det långa stunder som ut som att Damkronorna spelade boxplay trots att båda lagen var fulltaloiga.

Tur att Sverige hade bra målvakter, annars hade det blivit tvåsiffrigt.

Inget skidskytte säger ryktet även om tiden för definitivt besked ännu inte är inne så räcker det med att ytitta ut för att inse att det inte blir nått.

Dimman är hur tät som helst än.

Då blir det kabinbana, buss och damhockey.

I nämnd ordning…

Dagarna blir långa för oss i media under evenemang som OS. Vi flänger runt från morgon till kväll på olika aktiviteter och sömnen blir lidande.

För vissa blir det mer akut.

De här bilderna är från presscentret vid skidstadion.

I alla fall två kollegor valde att inte jobba för en stund

.

Dimman ligger grå, kall och mycket tät över skidstadion i Laura.Det från söndagen uppskjutna skidskyttet går inte att köra nu heller.

Inte på morgonen i alla fall.

Ny starttid är satt till 15.30, lokal tid. 12.30 hemma i Sverige men jag tvivlar att vi får se någon Björn då heller.

Inte våra Björn Ferry i alla fall. En och annan rysk Björn kanske i form av vakter som verkligen finns överallt oavsett dimma eller ej.

Någon alternativ tävlingsdag har jag inte hört talats om än.

Jag som hade planerat att se damkronornas semifinal och curling nere i Sotji. Nu vågar jag inte lämna bergen. Inte på grund av dimman utan på grund av att det kanske kan bli tävling och jag vill inte missa Ferrys sista individuella OS-start.

Som det ser ut just nu blir det knappast någon start för Maria PH i storslalom i morgon heller.

Dimman är lika tät borta i Rosa Khutor.

Utsikten här uppe brukar annars vara bedövande vacker. Nu undrar vi istället var bergen är, vi ser bara en grå filt som någon dragit över oss och gömt allt.

De vackra bergen har dolts av en grå filt.

Om någon timme gör Björn Ferry sin sista individuella OS-start.

Vemodigt och trist och jag hoppas innerligt att Björn får till det. Svensk skidskytte förlorar en stor profil när Björn lägger av senare i vår och vi i media tappar en ”oneliner” av oöverträffat slag.

Kom igen Björn, visa dom nu…

När beskedet om att det inte skulle bli något skidskytte under söndagen kom var det bara att skynda sig ner från bergen. Kabinbanorna blir snabbt fulla och köerna växer.

Från skidskyttestadion är det runt en kilometer ner  till kabinbanorna och den enda möjligheten att nå hotellet.

Normalt får vi från media åka minibussar den sträckan men de vägarna får man inte färdas till fots.

Återstod den publika gångvägen i decimeterdjup snömodd och med runt 60 meters höjdskillnad. Lägg därtill runt 7000, i huvudsak rysk publik, som också skulle ta sig ner.

Det gällde alltså att så snabbt som möjligt ta sig till kabinbanorna.

Måste säga att jag är imponerad av mig och några av mina kollegors framfart i snömodden.

Vi passerade massor av människor med vår forcering och lyckades dessutom på ett fräckt sätt, om vi nu varit skidåkare, passera ytterligare ett hiundratal med en snäv innerkurva.

Det vete tusan om Kalla gjort det bättre…