Inte nog med att Carl XVI Gustaf, hockeymålvakten Kung Henke och en rad andra var på plats.

Det var fyra svenska skidkungar ute i solen också.

Lars Nelson, något av min nye favorit, Daniel Richardsson, Johan Olsson och Marcus Hellner var uta på var sin runda och körde slut på motståndet.

Lite av ”a walk in the park” för Hellner på slutet.

Kul att han fick den svenska flaggan, som han åkte med de sista 500 meterna, av Anders Södergren som ingick i den svenska guldkvartetten i Vancouver för fyra år sedan.

Vi som tillbringar hela dagar här uppe i bergen blir rejält hungriga innan vi är nere i Krasnaja Poljana eller någon av de andra bergsorterna. Här uppe finns inte mycket att äta. En dag försökte jag mig på två kalla pannkakor med ost. Acceptabelt men inte gott. Stekt ris, och en näst intill oätlig (då ska ni veta att jag i stort sett kan trycka i mig allt) soppa har varit vad som erbjudits andra dagar.

I dag åt jag spagetti med ost och ketchup. Rena barnmaten men, det var i alla fall bättre än att gå hungrig.

Arrangörerna har tillsammans med FIS kommit överens om att stafettbanorna ska saltas. Det bara en och en haölv timme före tävlingsstart.

Dock inget som verkar störa av självförtroende uppumpade svenska åkare och ledare.

Damtränaren Mattias Persson säger att man är säkra på att hitta optimalt glid.

Hoppingivande eller…?

På min väg in mot säkerhetskontrollen vid presscentrat i Krasnaja Poljana möte jag ofta ett antal hundar. Det är en tik med i alla fall tre valpar som stryker omkring.

En av de små valparna verkar drömma om ett liv som journalist. Den ligger ofta just vid ingången till säkerhetskontrollen.

Mamman brukar då och då vara där för att mota bort den precis som hon hjältemodigt ställde sig i vägen och räddade de sina när alla tre valparna förirrat sig ut på vägen.

Om det är blivande journalistdrömmar eller bara förhoppningar om lite mat som driver den söta valpen att ligga vid ingången till presscentrat återstår att se.

När det gäller längdåkning ska det vara synonymt med norska medaljer. Så tycker i alla fall våra skandinaviska bröder från väster.

Så har det också varit de senaste åren men nu verkar det ha gått grus i maskineriet.

Så mycket grus att de norska åkarna nu öppet kritiserar sitt vallateam. Ett team som för bara en dryg vecka sedan ansågs vara världens bästa.

Något som de svenska åkarna tidigare undvikit att göra när de ansett sig inte haft den bästa vallan.

Att det just nu inte finns den minsta anledning för de svenska att klaga är en annan sak.

Fast problemen kanske är större i Norge. De hade ju räknat med att vinna hela tiden…

Sverige hade samlat sju medaljer, silver och brons inför dagens damstafett. En stafett som som gav ett högst sensationellt guld. Men där fanns ändå en viss beredskap.

Ur fickorna halade nämligen ledare och aktiva fram ett nytt par solglasögon.

Inte med blågula skalmar utan solglasögon helt i guldfärg.

Något damtränaren Mattias Persson gärna visade upp.

Så mycket röst hade han inte kvar. Den hade han offrat på att mana på Charlotte Kalla och de andra under loppet men guldglädjen visade han ’ändå tydligt. Också utan glasögon.

Det är inte ofta det blir nervöst och stressat i pressfållan men nu blev vi nästan helt galna.

”Hon gör det, hon gör det” skrek vi i mun på varandra. Hörde av drottning Silvia en stund senare att Kungen skrikit så han nästan gjort henne döv.

Det var det första svenska damstafettguldet sedan 1960.

Med det intervallet så lär inte jag och många med mig få uppleva något sånt här en gång till.

Det vet jag inte om jag vill heller. Inte den här dramatiken i alla fall. Det var alldeles för nervöst.

Det börjar nästan bli tjatigt med alla dessa svenska presskonferenser. Men jag klagar inte.

Svenska framgångar gör mitt jobb så mycket lättare här nere.

Visst, det går an att skriva om en och annan genomledsen svensk också men i längden blir man bara ledsen själv av sånt.

Då ätr jag hellre dag efter dag och lyssnar på urtråkiga internationella intervjuer av svenska medaljörer.

Utan att klaga också…

Enligt norsk media ska skidstjärnan Petter Northug ha spelat bort 160000 svenska kronor på poker efter beskedet att han petats och inte får åka 15 kilometer i dag.

Kanske är han slut som vinnare?

Å andra sidan drabbar det ingen fattig. Northug tjänar miljoner och mer än någon annan norsk idrottare.

Frågan är nu bara, är det ens spelbart att han får åka stafetten?