Det är lite märkligt det där med att "komma ut".
Många tänker ungefär så här, att först så har man inte kommit ut (folk tror att man är hetero) och sen då berättar man för världen om sin läggning och då har man kommit ut och är så att säga "utkommen". Nu funkar det ju inte riktigt så. För när är man egentligen ute? Är det när bästa vännen vet? När familjen vet? När jobbet vet? När hela kvarteret vet?
Det är ett livslångt arbete det där med att komma ut. Varenda gång man byter jobb så börjar man om. Varje gång man lär känna nya vänner så är det dags igen. Ja, hela livet är egentligen ett enda långt komma-ut-arbete där man aldrig vet om just den person man berättar om sin partner, eller identitet, för kommer att bli obekväm, generad eller knäpptyst.
Det kan vara lite jobbigt ibland. Men det är det värt, för alternativetet att vara i garderoben är för de flesta ett rent helvete.
Senaste kommentarerna