Ruosubloggen

Blogg om ruosufolket

Grundskydd och särskilda rättigheter i minoritetslagen

Minoritetslagen delas i två delar: grundskydd och särskilda rättigheter. Grundskydd gäller alla kommuner i Sverige och alla nationella minoriteter och det har varit lagstadgad lite drygt ett år, från och med den 1.1 2010.

Umeå sökte anslutning till det samiska språkets förvaltningsområde redan När Paavo Vallius gjorde sin utredning "Att återta sitt språk" SOU 2006:19. I juni 2010 beslutade Umeå kommunfullmäktige att söka frivillig anslutning till finska språkets förvaltningsområde, vilket resulterade att Umeå sedan 1.2 2011 tillhör gruppen som omfattar särskilda rättigheter både för samisk- och finsktalande personer och särskilda skyldigheter för Umeå kommun beträffande dessa två minoriteter. Grundskyddet gäller dock fortfarande romer, tornedalingar och judar.

Grundskydd
Det så kallade grundskyddet innebär bland annat att:
-förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna på lämpligt sätt om deras rättigheter när det behövs,
-det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige,
-barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt,
-förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.
 
Särskilda rättigheter
Dessutom gäller särskilda rättigheter för finsk- samisk- och meänkieli talande inom respektive förvaltningsområde. Dessa rättigheter är bland annat att:
– enskilda har rätt att använda språken vid muntliga och skriftliga kontakter med myndigheter i enskilt ärende där myndigheten är beslutsfattare,
– myndigheten är skyldig att ge muntligt svar på samma språk samt att på begäran ge en skriftlig översättning av beslut och motivering. Myndigheten kan bestämma särskild tid och plats där servicen ges på minoritetsspråk,
– förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i minoritetsspråken,
– kommunerna har särskilda skyldigheter att anordna äldre- och barnomsorg, helt eller delvis på minoritetsspråken om någon i förvaltningsområdet önskar detta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.