Så blev det.

Sannfinnarna skrällde i det finska riksdagsvalet. Ökade klyftor i samhället, Vennamo-effekten och medias hårdbevakning var säkerligen bidragande orsaker till de 19% av röster eller 39 riksdagsledamoter som Soini & co lyckades få ihop. Valdeltagandet ökade inte mer än 3% från förra valets rekordlåga siffror, så några helt nya grupper lyckades Soini inte mobilisera.

Den nya regeringen måste naturligtvis inkludera Sannfinnarna. Allt annat vore fel och kulle innnebära att strunta i folkviljan. I den finska pragmatiska blocköverskridande politiken har det också varit det mest framgångsrika sättet att släppa ur luften för populistiska partier. Att kräva ansvar eller ställa dem till svars för allt munväder före valet.

Intressant och hårt blir regeringsbildningen, när endast drygt en procent eller några procentenheter skiljer de tre största partierna. Blir det Samlingspartiet (20,4%), SDP (19,1%) och Sannf (19%) som bildar regeringen, måste även Soini ge med sig även om han i dag inte tycks vilja det.

–  Gubbkulturen gör revansch mot det moderna samhället, säger Laura Parkkinen som forskat populismen och Sannfinnarna – Nu vill man ha tillbaka dansbanorna och sagolandskulturenmed en hänvisning till den berömda dansbandslåten Satumaa.

Gammal landsbygdskonservatism snarare än rasism motiverade kanske väljarna, men det är i det praktiska arbetet som verkligheten uppstår. I dag är det svårt att sia några riktigt stora förändringar utöver att alla andra partiers riksdagskandidater ville minska klyftorna i det finländska samhället förutom Samlingspartiet till höger.