är det lättare att vara bra än att bara vara

så enkelt det låter, men så svårt det är.
Varandets konst, ett livsprojekt.

Så ofta använder vi oss av det uttrycket "bara vara"
som den yttersta avslappningen, ron eller lugnet.
Men funkar det i praktiken, eller är det bara en varaktig dröm? Hur gör man?
Har någon svaret, så kliv fram!

När jag försöker mig på att "bara vara", så tar det stopp rätt kvickt. Det första som slår mig är att jag måste bort, bort från allt och alla. Hur ska det annars gå till?
Men var finns den tillflyktsort som ska passa just mig, då jag inte ens finner den inom mig själv och vad händer mina närmaste, ska jag bara dra?

Visst, jag kan lägga mig i sängen och lyssna till tystnaden i flera minuter, eller i alla fall tills det ringer på dörren eller barnen springer in och frågar om de får köpa glass…

Egentligen så skulle man kanske bygga om hela uttrycket och på så sätt göra det mindre prestigefyllt. Det är rätt märkligt att vi använder oss av just det ordet; "bara" till något som är så oerhört stort och svårt.

Jag vill ändra på detta och få det till vad det egentligen är och vad vi egentligen gör. För trots allt så vill vi alla må bra och kunna finnas till och orka med livet och allt vad det innebär. Och vi gör det!
Visst fan gör vi det, på vårt alldeles egna speciella sätt.
Vi kämpar, stretar och dömer sen oss själva rätt hårt.

Så istället för att se fram emot den där helgen, ja du vet, när du "bara ska vara", så säg istället till dig själv vad som är viktigast: "att vara bra" samma bokstäver, men i en annan ordning.

För det är just det du är.
Bra, och det är du "bara" genom att "vara" den du är och göra ditt bästa av situationen, för det här är ditt liv just nu och det kommer ej tillbaka.
Vad jag vet…