vi delar samma kuk

känner du smaken av mig ibland
när du kysser din man

han är din
fast ändå inte

kanske borstar du bort
mina röda, långa, lockiga hårstrån
från hans kläder

men du förtränger

med samma kärlek
samma smuts

är jag hans
som han vill
på hans sätt
är jag hans

hinner han alltid upp mig
när jag gått

vänd dig inte om mer

det som ni har är ert

hans är hans
jag är hans
när han vill
när han kan

tappar jag gång på gång
jag ser henne
kan aldrig glömma

suger jag ärr på ärr
slickar sår
som om de vore din kropp

han ringer fortfarande
säger att han förstår
att de gillar mina bröst

med alla falska möten
fakturor av ensamhet
hänger du mig runt halsen
som ett oidentifierat syndrom

minns du den första kyssen
redan då var det av svek

nu tömmer jag tron
på vem som ska dra fingret längs min troskant
smeka min svank

ingen ska någonsin skriva med tungan

det vackraste

på min rygg igen

han är din
fast ändå inte

han är inte min
men jag är hans