Om att slå på och av klockan

Visst är det störande när man räknar minuter som en galning och ibland glömmer att slå på klockan vid träning? Eller när man inte slår av den efteråt och veckosummeringen visar på finfina 28 timmar? Där har man fördelen med att alltid träna med pulsband, då fattar man liksom att något är galet.

Detta var mitt största irritationsmoment imorse; trots att regnet sakta föll och att benen var geggamoja blev jag inte less förrän jag upptäckte klockan. Efter sådär 15minuter kilade jag nämligen in i skogen för att kissa – utan att sen slå på den när jag sprang igång igen. På morgonen har i alla fall inte jag något tidsbegrepp så jag undrar hur länge jag egentligen var ute, 35,40,45 minuter? 

Visst är det sjukt att man bryr sig om dessa ynka minuter? Som om de vore ens liv. Sitter och funderar på hur ofta minuterna och timmarna bara glider iväg. Man tänker att man har all tid i världen, och att man lägger ner tillräckligt på det som är viktigt – men i slutändan önskar jag oftast att man hade kunnat göra det dubbla.

I eftermiddag blir det intervaller på plattan, Gammlia. Det var längesedan, och när jag dessutom har sällskap känns det extra roligt. Sen väntar en ledig dag imorgon, från jobbet det vill säga. Har aldrig längtat så mycket.