Vad var det jag sa?

Jag tycks få rätt i mitt påstående i en blogg numera nedlagd, där jag påstod att vertikala vindkraftverk var att föredra framför horisontella och där själva källan för energi skulle sitta i samma höjd som nuvarande vindblad gör. Det finns många fördelar med en horisontell axel som roterar samtidigt som själva uppfångningarna av vindarna roterar med axeln.

Jag har själv varit om i bilar med värmefläktar som oftast sitter i ett horisontellt läge, precis som vi tänker oss dagens vindkraftverk och där tyngden av vingen och i det här fallet värmefläkten varifrån luften sprids endast belastas i ett läge. Neråt både av tyngdkraft och dess egen vikt vilket i sin tur belastar lagringen i en riktning.

Detta slipper man man med ett vertikal axel, eller i det här fallet jag menar med värmefläkten om placering sker vertikalt istället för horisontellt. I vårt hushåll har vi en gammal Renault (extrabil) där just fläkten är så placerad som eftersträvar, även de japanska tekniker (människor, men även själva tekniken) som kommit på detta. I den gamla Renault vi har aldrig fläkten behövs bytas trots att den nu närmar sig 30 år. Hur det ser ut i övrigt kan vara sämre. Men bilen är nybesiktigad och fungerar bra som ”slängbil”. En tank brukar räcka hela säsongen den är igång så varför en ny elbil här på 500 000 och uppåt?

Nåväl detta var bara en parentes. Hur blir det med underhållet om själva maskineriet sitter längst ner vid axeln? Det borde vara lättare komma åt när man slipper höjden och här menat när kraftverket är placerat på land. I båda fallen är vindens riktning oväsentlig och varifrån det blåser. Med horisontella vingar (jag beskrev det tidigare som ”koppar” precis som i vindmätare) som tar upp vindarna oavsett varifrån det blåser.

Läs mer om de japanska nya vindkraftverken

I Sverige, Storuman Västerbotten pågår också nya projekt.

Livslängden borde bli längre med de vindsnurror jag menar. Även underhållet mindre.