När jag får en tillfällig minneslucka, så att jag glömmer något ord på svenska brukar jag leksamt konstatera: ”Ett demensfenom”
Men när en människa drabbas av demenssjukdom, då är det allvar. Tyvärr är det ganska vanligt med sådana sjukdomar.
En föreläsning om demens lyssnade jag i går kväll på Beckasingården. Sjuksköterska Britta Vikström och skötare Ingrid Lundström från Cenriatriskt centrum, NUS, Umeå, klargjorde oss om ämnet i fråga.
”Det är mest minne, språk och andra funktioner kopplade till vårt intellekt försämras vid demens”, konstaterade föreläsarna.
Det var över trettio stycken, som kom till kvällens arrangemang. Granö Hem och Samhälle hade anordnat denna intressanta kväll.
”Det bästa vi kan göra för psyket är att låta det vila ibland, ströva omkring, föra ett stilla liv på vår kammare, inte försöka göra någonting särskilt.” (May Sarton)
Vilka världar väntar utanför mitt fönster i dag?
//Sasu
