Långsynta västerbottningar missar mycket på kort sikt

I dagens multikommunikativa värld har västerbottningen gått och blivit rejält långsynt. Var och varannan kan ingående beskriva den globala världens alla sevärdheter, från Eiffeltornet till Dubais skyskrapor. Frågar man sedan samma personer vad som finns att se i närheten möts man av uppsyner likt förvånade fågelholkar.
Varje år när man får besök av utomvästerbottniska gäster uppstår samma problem. Vart ska vi ta dem. Är man Lyckselebo blir det djurparken, i Umeå blir det Gammlia och i Skellefteå Vitberget.
Vill de se mer så börjar problemen, vad finns egentligen. Undertecknad är inget undantag från denna långsynthet. Dock har arbetet låtit mig att stifta bekantskap med Ume Älvdal. Ume Älvdal är samlingsbegreppet för alla de sevärdheter som trängs längs Umeälvens nedre lopp. Det finns väl några stycken var den första tanke som kom, lika felaktig som snabb skulle det visa sig. Presentationen av sevärdheterna på webben skulle i tryckt form vara minst lika diger som Bibeln. När besökte du till exempel en avrättningsplats senast?
Själv försöker jag skylla den dåliga insikten i närområdets alla möjligheter på att jag är från Lycksele. En mycket dålig ursäkt, då kunskapen om Lapplands egen pärla är minst lika dålig som den om residensstaden.
Vad kan då denna brist på närseende bero på? Förmodligen spelar sköna soffor och stora tv-apparater en stor roll i detta. Via Discovery och andra program kan vi besöka Amazonas djungel eller vada längs Nilens stränder utan att behöva ta av oss mysbyxorna eller ta på stövlarna. Been there – seen that som amerikanen säger.
Samtidigt missar vi IRL-faktorn. In real life-upplevelserna är betydligt mer känslomässiga än de tv- eller datorförmedlade. Dessutom ökar risken för att möta trevligt folk betydligt.
Samma långsynthet återfinns inom sportens värld. Manchester Uniteds och Milans laguppställning är för många betydligt mer välbekant än Umeå FC-s, Skellefteå FF-s eller tvärrändernas. Förvisso kan man vara bäst på plan även i hemmasoffan, men titeln känns betydligt mer välförtjänt på en blåsig träläktare med en halvkall korv i näven. Dessutom kan du träffa de lokala fotbollshjältarna på stan och delge dem dina strategiska tips. När mötte du Wayne Rooney på Rådhustorget senast?
Även kulturen drabbas av samma synfel. Tänk så mycket bra musik det går att missa, bara för att man sparar till resan och biljetten till Bruce Springsteens konsert. Den konserten kan du snart se på tv, utan att sitta 300 meter bort och trängas med 70 000 andra.
Det är självklart inget fel att famna världen, men först bör man ge sin närmaste omgivning en varm kram. Navelskåderi är inte i alla lägen en övervärderad handling!
Roland Norbäck