Unga som inte mår bra…

Aftonbladet har en intressant artikelserie på gång, just nu. Den här artikeln fångade mitt intresse: http://www.aftonbladet.se/nyheter/sjalvmordenblandunga /article18293297.ab

Så hur ska man göra för att ”se” de här ungdomarna? De är ”osynliga” för vuxenvärlden! Skolan har ju sitt ansvar, men de här eleverna är väldigt svåra att ”se”. De gör lite väsen av sig, tar inte så mycket plats, vill ofta inte synas!

Visst, den enskilde läraren kan säga till eleven, när den uppmärksammats, att den borde inte tillbringa så mycket tid framför datorn, att den borde sova mer, äta mer näringsriktigt, motionera mer… Men, i praktiken, kan ”skolan” inte göra så mycket mer än att komma med goda råd, som i gynnsamma fall hörsammas av eleven. Fast, det vet man ju hur det är: lärarna bara gnäller och tjatar.

Eftersom problemen som uppmärksammas i artikeln till stor del rör aktiviteter under elevens fritid, anser jag att det största ansvaret ligger hos dessa elevernas föräldrar! Det är de som måste ”se” sina barn och förändra mönstret. Men, det kräver att föräldrarna tar sig tid att engagera sig i sina barn och kanske själva förändra sina vanor!