passerat point of no return

Alla papper är signerade och jag räknar timmarna tills dess att jag kommer härifrån. Det är svårt att vara engagerad när man bara vill ut. Hur gick samtalet då? Jo, snabbt och smärtfritt. Jag var i princip den enda förutom LCCn som talade. Jag sa som jag kände om allt. De sa att det är fel på min personlighet. Igår sa värdmamman när jag frågade henne varför hon inte ville ha mig här, och hon svarade att jag inte skulle ta det personligt. Man ska akta sig för klyshor när det ät så tydligt att det inte stämmer. Jag menar, hur ska jag inte kunna ta det personligt att det är fel på mig som person?

Jaja, saker känns då i alla fall mycket bättre nu. Imorgon ska jag packa ned alla mina saker. Jag saknar alla där hemma jättemycket, men jag vill stanna kvar i staterna hos en ny familj.