Världens fetaste man.

Jag råkade slå på kanal 3 då dom visade en kort dokumentär om världens fetaste man. Jag satt och pratade med en kompis via sms och kommenterade som smått under seriens gång.
Vi kom båda fram till följande punkter:

1. Det var ytterst synd om Manuel.

2. Alla godsaker som man hade ställt fram för att gotta i sig på sin mysiga tvkväll var helt plötsligt inte alls lockande.

3. Men på slutet visste jag inte alls vad jag tyckte längre. När man fick veta att han inte alls följde sin diet utan smygdrack ’zero coke’ och smygåt ’a big taco’ lite nu och då, så blev jag arg. Plus att han tjänade pengar på att vara fet. 130 000 dollar per år bara på grund av att han var fet.

Men han får ändå tummen upp ! Och jag tänker inte missa nästa avsnitt heller. Nästa avsnitt verkar skrattretande. Överviktiga kvinnor som tjänar pengar genom att sätta sig på män… och vad nu det ska va bra för får jag väl se då.

_________________________

LUSTIGA TIDER
Det är mycket konstigt när folk som man aldrig pratat med någonsin i hela sitt liv kommer fram och hävdar att dom vet vem man är. Man står ju som ett smärre frågetecken då vill jag ju bara säga. Helst när personen i fråga vet vilken hårfärg man haft för tre år sedan, vart man jobbar och vilka man känner och även hävdar att man känner folk som man inte känner. Då blir jag evigt sne.
Och hör här. Ikväll hände också en liknande grej. Och detta inom loppet av två dygn.
Jag skrattar åt det och tycker att det är kul, men jag blir lagomt fundersam.