Norrmän som gamla boxare

Såg just att Terjej Bö ville vara som nationalidolen Northug. Han ville gärna förnedra Björn Ferry på samma sätt som Northug gjorde när han gjorde en stoppsladd före mållinjen och sedan klev över när Marcus Hellner närmade sig.

Bö ville snurra helt om men det fick han aldrig chansen till. Dels för att han då hade förlorat bronset till Arnd Peiffer och dels för att Björn Ferry var alltför långt efter.

Jag kan tycka att det lite uppkäftiga norska snacket kan vara riktigt uppfriskande. Lite osportsligt okej men ändå uppfriskande.

Samtidigt är det lätt att dra paralleller till gamöla tider boxare och varför inte pseudosporten som amerikansk wrestling. Det är mycket snack och hur man ska tillintetgöra motståndarna före tävlingarna.

Vilket på sitt sätt tillhör showen men också säger en hel del om utövarens rädsla och komplex.

På tal om de ovan nämnda kraftsporterna så är ju inte utövarna inte kända för att ingå i begåvningsreserven precis.

Hur det är men norska skidåkare och skidskyttar ska jag låta vara osagt. Kanske är de bara PR-smarta.

I sina sporter är det däremot smått geniala.