Tufft för Helena och kompani

Tro det eller ej men det snöar inte så ofta i Chanty Mansijsk. Däremot gör vinden att snöns driver omkring  väldigt ofta.

I dag gör det båda delarna på förmiddagen. Det både snöar och blåser. Risk för besvöärligheter för damerna i aftonens distanslopp med andra ord.

Dessbättre hålls tävlingarna i den enda egentliga skogen häromkrin vilket gör vinden mindre besvärlig men ute på gatorna är det inte roligt att vara. Vår minibuss fastnade rejält i en drygt halvmeter hög driva.

Det under en tur runt stan med omgivningar. En tur som innefattar allt från ett av världens bara fem i stort sett kompletta mamutskelett till en stunds biltur på de just nu nästan oframkomliga vägarna runt staden.

På ett ställe träffade vi på en man som sas vara shaman. Han hade trumma och en massa saker runt halsen som sas visa på att han var en äkta shaman.

Hur äkta vet jag inte men han gjorde mig i alla fall lite konfundera. När han efter en stunds trummande konstaterade att jag var frisk men hade haft problem med hjärtat.

Det har jag ju faktiskt även om det var snart 30 år sedan så stämde det lik väl.

Lite skumt men konstaterande att kollegan trivdes bäst ute i naturen stämde bra det också.

Han hade däremot inga förutsägelser om tävlingarna även om man på museet med mamutskelettet hävdade att skidskyttet kom från de lokala pälsjägarna.