2007 vann Jens Byggmark sina två första, och hittills enda, världscuptävlingar i slalom. Dubbelsegern kom i Kitzbühel och som traditionen bjuder föräras segrarna där med en ”egen gondol” som de får pryda namnet på.

Men Byggmark har inte invigt sin gondol officiellt. Förrän i dag.

– Nästan nio år senare, haha. Jag har ju sett den tidigare men nu fick jag täcka av den på en gondolceremoni, säger Byggmark när Bloggen når honom nere i Alperna.

Vad är det som tagit sån tid? 

– Jag vet faktiskt inte. De har väl skickat ut lite kryptiska inbjudningar. Men nu skulle (Mattias) Hargin hit och då hakade jag på honom.

Annars då, du chockar inte och kör i Sölden i helgen? 

– Nej, det håller jag mig borta ifrån.

Slalomen i Levi den 15 november är din världscuppremiär. Hur ser upplägget mot Levi ut?

– Vi får se. Vi har en plan A, B och C hur vi ska göra för att hitta rätt träning. Det är ju lite dåligt med kyla i Sverige så vi får se, som det ser ut nu håller vi oss i alperna och sedan ska vi till Levi den 4 november. Så ser det ut just nu i alla fall.

Nästa helg körs världscuppremiären i storslalom i Sölden. Och det snöar på bra nere i alperna där Sölden i går fick grönt ljus för tävlingar vid den så kallade snökontrollen.

Det verkar nämligen vräka ner snö i alperna där valda (västerbottniska) delar av damlandslaget har roat sig med att göra snögubbar.

– Det är bra med snö i Sölden. Vi är i Pitztal och här kom det lite för mycket snö i dag så vi ställde in träningen, meddelar damchefen Lars Melin från alp-land.

Damerna har som bekant redan kvalat och gjort klart vilka som ska köra i världscuppremiären. Men Sveriges trupp till Sölden släpps först nästa vecka och då får vi se om det blir några fler västerbottniska inslag förutom Maria Pietilä Holmner.

Västerbottens skidförbund höll årsmöte den gångna helgen. Där delade Sparbanksstiftelsen ut Norrlands Stipendium till unga skidaktiva. I år gick priset till Moa Lundgren, IFK Umeå, och Viktor Strömberg, Täfteå IK.

De alpina stipendiaterna blev den här gången Emil Asplund, Malå IF, och UHSK Umeås Johanna Karbach, men den duon kunde inte närvara på årsmötet på grund av träningsläger.

ooo

Det valdes även ny styrelse på årsmötet. De som styr och ställer i skiddistriktet Västerbotten kommande verksamhetsår är följande: Ordförande: Annika Holmström, Kassör: Peter Gustafsson, Sekreterare: Torbjörn Lundkvist,
Ledamöter: Christer Åstot, Johnny Winterlund, Åsa Gunnarsson, Åsa Åsberg.

ooo

Vad Teodor Peterson gör i veckan? Han jobbar bar über på träningslägret på Mallorca.

ooo

IFK Umeås David Nordström har ju fått dille på Toughest. Nu väntar två riktiga höjdare för honom. I helgen är det final för Toughest (Norden typ) i Göteborg och därefter ska Nordström åka över till Ohio för att mäta sig med världseliten i VM i Toughest.

Den här trion är ju värd ett blogginlägg efter framgångarna på rullskid-VM i Val di Fiemme och totalsegrarna i rullskidornas världscup. Det är klart att rullskidor på sätt och vis är en parentes då såväl Robin Norum som Marcus Fredriksson och Linn Sömskar har längdskidor som huvudgren, men kristallkulorna (beviset på världscupsegrarna) kommer givetvis att få sin speciella plats i bokhyllan hos vinnarna.

Sömskar och Norum har även förärats med en helt egen artikel på fis-ski.com, väl värt för två länsåkare som kämpat länge.

Nu fortsätter försäsongsträningen för trion. Robin Norum är kvar nere i alperna då han kör ett träningsläger med militärlandslaget, Linn Sömskar gör snöpremiär för hösten i skidtunneln i Torsby (tillsammans med landslaget och klubbkompisarna Teodor Peterson, Erik Silfver och Simon Persson) och sistaårsjunioren Marcus Fredriksson trummar vidare med försäsongsträningen för att nå säsongsmålet i vinter, junior-VM.

Det svenska herr-sprintundret har avstannat de senaste åren. Det har egentligen bara varit den etablerade duon Emil Jönsson och Teodor Peterson som stått för leveransen.

Det finns svart på vitt på att Sverige tappat i slagkraft i statistiken.

Den gångna säsongen nådde Sverige bara fyra finalplatser under hela världscupsäsongen och ingen var i final på VM. Om vi backar bandet till säsongen 2010/11 så tog Sverige totalt 20 finalplatser i världscupen varav 8 pallplatser och då har jag inte ens nämnt de tre finalplatserna vid VM i Holmenkollen och de två medaljer (Hellners guld!) som Sverige tog där.

Som ni kanske vet har nu landslaget lagt om träningsupplägget till den här säsongen. På varannat läger kör sparrar U-landslaget och A-landslaget mot varandra, för att lyfta bredden och även spetsa till toppen. Så här långt (det är ju bara försäsong…) så verkar det vara riktigt lyckat.

Och nu till poängen med det är inlägget. I en artikel på skidor.com så lyfts IFK Umeå-åkaren Erik Silfver fram som en av de som överraskat positivt under sommaren och förhösten.

– Vi är fyllda av revanschlust och ser möjligheten att bygga upp ett nytt slagkraftigt sprintlag. Responsen från de aktiva är mycket bra. Vi tränare ser flera oslipade diamanter på väg framåt med full fart, till exempel Erik Silfver, säger förbundskapten Rikard Grip till skidor.com.

Kul att höra, det ska bli spännande att följa 25-årige Silfver i vinter.

Han fick ju göra världscupdebut den gångna säsongen och tolkar vi Rikard Grips ord rätt så kan det nog bli mer av världscup för Erik Silfver i vinter.

Nähäpp. Det bidde ingen världscup i Umeå 2017 och 2019. Svenska skidförbundet valde i stället till Ulricehamn (tre mil öster om Borås), som ett led i att sprida sporten söderut. Det är internationella skidförbundet Fis som tar slutgiltigt beslut i november, men tungt för både Umeå och Piteå som båda fanns med i striden med ansökningar.

Umeå Skidallians (och förutsättningarna med konstsnötillverkning och så vidare på Gammlia) kanske inte riktigt var redo för en världscup 2017, men det hade såklart varit bra att muta in Umeå som världscuport. Lyckas Ulricehamn bra med sina arrangemang finns nog risken/chansen att fler världscuptävlingar hamnar där framöver, vilket gör det svårare för orter som Umeå.

Nåväl. Det kommer ju i alla fall en SM-avslutning till Umeå 2017 – och en skid-SM-vecka till Skellefteå 2018. Så det finns ändå en del skidhöjdare att se fram emot de kommande åren.

Bara ingen världscup inom överskådlig framtid.

I morgon inleds rullskid-VM i Val di Fiemme. Fyra VM-tävlingar avgörs; backrace, sprint, team sprint och masstart.

Västerbotten har tre deltagare med och alla tre har chansen inte bara på VM-medaljer utan även på att vinna den totala världscupen.

För IFK Umeås Linn Sömskar toppar damcupen, Lycksele IF:s Marcus Fredriksson toppar herrjuniorcupen och IFK Umeås Robin Norum är tvåa i den minst sagt tajta herrcupen. Jag har för mig (måste reservera mig här) att det delas ut dubbla poäng för VM-loppen så det kan bli stora omkastningar i totallistorna i världscupen.

Det står inga stora pengar på spel, däremot får vinnarna av världscupen en klassisk kristallkula som bevis på segern.

Även om rullskidor är rullskidor så vore det ju riktigt häftigt om Västerbotten skulle ta en storslam och vinna tre av fyra världscuper!

Det blir många SM-fester i Västerbotten de närmaste åren. Först kom beskedet om att Skellefteå får vinter-SM-veckan 2018 och i dag meddelades det att Umeå får ta hand om SM-avslutningen 2017.

Gemensamt för båda tävlingarna är att de läggs efter världscupsäsongen, det kanske innebära någon stjärna mindre men de flesta svenska landslagsåkarna (och framförallt fixstjärnan Charlotte Kalla) brukar vara lojala och köra även SM.

Det blir alltså tremil, femmil och team sprint 2017 i Umeå. Givet hur det ser ut i dagsläget borde IFK Umeå ha stora medaljchanser både på dam- och herrsidan i teamsprinten, tremil och femmil ser kärvare ut just nu, men rätt vad det är lossnar det rejält igen för Jonna Sundling i vinter och då kan ju hon hips vips ha medaljchans även på tremilen.

Umeå Skidallians ordförande Mikael Berglund förklarade även i dag att Umeå fortfarande inte lagt ner tanken på att söka världscupen 2017 och 2019, detta trots att Skidalliansens uppfattning tidigare i somras var att 2020 kändes som en rimligare tidsplan.

Ett världscuparrangemang kräver mycket nuförtiden. Frågan är om den relativt unga organisationen pallar både ett SM och en världscup inom loppet av två månader? Och det om knappa två år?

Jag tror det kan bli tufft. Men man kan alltid hoppas.

Världscuptävlingarna 2004 finns fortfarande färskt i minne och skulle Umeå söka och få världscuptävlingarna skulle vårt skidintresserade län få ett helt smörgåsbord av höjdpunkter att se fram emot de närmaste åren.

Eller vad sägs om den här fyrlingen? Världscup i Umeå 2017, SM i Umeå 2017, SM i Skellefteå 2018 och världscup i Umeå 2019.

Det låter onekligt häftigt, men det är väldigt många om, men och kanske som måste infrias om det ska bli verklighet.

Alpina landslaget kör träningsläger i Stelvio i veckan. Länglandslaget befinner sig i Vålådalen (där sprinttränaren Mats Larsson fångat Simon Persson på bild) och jobbar försäsong. Flera IFK Umeå-åkare är såklart på plats och jag surrade lite med Jonna Sundling på väg till lägret i måndags. Här kommer en kort statuskoll med Tvärålunds skiddrottning.

– Sommaren har gått bra, jag har varit lite krasslig och missade ett läger men annars har det gått bra.

Hur har du lagt upp träningen i sommar, kör du lugnare eller lite mindre med tanke på fjolåret eller?

– Det har inte blivit mindre träning men det har blivit lite lugnare. Jag har tränat mer själv och det har varit mindre resor, så på det sättet har det blivit lite lugnare.

Jobbar du med några nya detaljer i åkningen?

– Nä, det är samma gamla som jag höll på med i vintras. Jag jobbar mycket med stakningen och att få till diagonalen och så.

Du har flyttat till Östersund, hur är det?

– Jag flyttade in i torsdags och det känns jätteroligt. Jag trivs redan nu!

Eftersom sommaren ändå inte tänkte infinna sig i år börjar det vara dags för snö igen. I dagens pappers-tidning/webb finns ett uppslag om läget med våra alpina hopp inför vintern då de i dag åker i väg på säsongens första träningsläger i Stelvio, Italien. Där har ni en plus-intervju med comebackande Lisa Blomqvist, ett snack med en revanschsugen Maria Pietilä Holmner och en lägeskoll med övriga landslagsåkare från länet.

Galnaste sommar verkar Magdalena Fjällström ha haft. Hon har fått ta det lite lugnt med träningen på slutet, främst på grund av ett svullet knä men även, kröp det fram, på grund av en motocross-krasch. Omgiven av proffs testade ”Monne” på att hoppa med motocrossen. I en ramp. Och landade snett.

– Jag klarar ju inte av att vara med sånt där folk, jag vill ju vara värst själv och när jag såg hur de hoppade tänkte jag ”hur svårt kan det vara”? Så jag hoppade fem hopp som gick bra, sedan överhoppade jag och landade platt i det sjätte. Jag hoppade 16 meter och det gick bra ända tills jag landade. Jag stukade foten. Rejält. Och det var nog en av de värre ångester jag haft.

Det hade inte varit så skoj att bryta foten på en motocrosshoj?

– Nä, då hade jag fått ta skit från alla dess håll. Men nu börjar det kännas bättre och jag får ner foten i pjäxan, säger hon.

ooo

Charlotta Säfvenbergs sommar hade inte varit lika häftig. Hon hade varit tre dagar i Motala som värst.

ooo

Alpina damlandslaget kör för övrigt en europeisk försäsong. De kör läger i Saas Fee, Mölltal och Pitztal innan de (efter världscuppremiären i Sölden antar jag) vänder hem till Sverige och Kåbdalis (utgår jag ifrån) för de sista förberedelserna inför slalompremiären i Levi.

ooo

Det är ju även lite nyheter i de olika landslagen. Länsbekantingarna Matias Eriksson och Calle Enocson steppar upp från europacup/junior-gruppen till världscuplaget och Sorselesonen Anders Nilsson har bytt från damernas världscuplag mot killarnas europacuplag. Dessutom har ju Norsjös egen Fredrik Steinwall klivit av som damchef och ersatts av Lars Melin samtidigt som det varit rockader på fler positioner.

ooo

Herrlandslaget testar för övrigt en ny grej. De dundrar i väg till Ushuaia i Argentina och där en månad från slutet av augusti till slutet av september.

– Jag tror det blir bra. Fransoserna åker dit varje år och då kan det ju inte vara så himla dåligt, säger Jens Byggmark.