På ett möte strax före jul dök en ganska intressant fundering upp.

När vi, som var med på mötet, var unga och gick skola så "fanns" det inga elever med ADHD, dyslexi eller andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Det märkliga är att i dag i samhället finns det många i min åldersgrupp som helt plötsligt har både den ena och den andra diagnosen.
Det skulle ju i princip kunna vara så att man smittats på gamla dar via luften eller strålning från tv, men jag tror nog inte riktigt det. 

Man kan ochså konstatera att det inte är allt för sällan som dessa människor är framgångsrika personer. Ingvar kamprad, Tom Cruise, Henry Ford, Albert Einstein, Bill Gates är några exempel på personer som nämns i samband med ADHD eller dyslexi. 
För att inte nämna många i min bekantskapskrets som definitivt har tydliga symptom men kanske inte diagnos på papper.

Vad händer med dagens elever som blir diagnostiserade och sätts på concerta, strattera eller andra allsköns piller för att de ska bli "hanterbara" i skolan?

Har vi råd att droga elever till "normalitet"?

Vad nu det kan vara.

Var går gränsen för busungar, ouppfostrade eller vad de nu kallades förr?

John F Kennedy påstås i bland ha haft ADHD, vad skulle ha hänt om han varit ordinerad concerta under Cubakrisen?

Har inte svaren men en hel del funderingar.