Vadå misslyckad?

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag tror att de flesta av oss någon gång, eller ofta upplevt osäkerhet och rädsla inför att prova nya saker, eller göra sådant som vi känner att vi inte riktigt behärskar. Vi är rädda att göra bort oss, att bli till åtlöje och att vi ska framstå som mindre kompetenta och kunniga. Då är det enklare att välja bort eller försöka undvika dessa situationer. För vi vill ju inte skämma ut oss. Helt enkelt så vill vi inte känna oss misslyckade. Ordet misslyckad är för mig så negativt laddad. Det är verkligen tungt och destruktivt.

Jag tycker inte att vi ska dela in vårt liv och våra handlingar i: lyckat eller misslyckat. Varför inte kalla det för; erfarenheter, lärdomar eller kunskap? Visst låter det bättre? Det är mycket mer positivt laddat och ger utrymme för oss att acceptera att vi inte är mer än människor med både fel och brister. Samtidigt som det ger en mer rättvis bild att det som skett, att exempelvis kunna säga:

  • – Nu har jag erfarenhet av vilka konsekvenserna blir när jag…
  • – Nu har jag lärt mig hur jag inte ska göra nästa gång…
  • – Nu har jag kunskapen om hur jag fungerar i denna situation…

Att våga det vi egentligen inte törs

Men, hur ska vi kunna lära oss nya saker, utforska oss själva och världen om vi inte vågar prova nya saker eller tänka nya tankar? Nyfikenheten är ju det som hjälp oss att överleva som art och något som är en naturlig del av oss. Låter vi rädslan att misslyckas få styra i vårt liv, riskerar vi att hamna i en ond cirkel av negativa tankar, minskat självförtroende och självkänsla.

Jag är övertygad om att vi lever ett rikare liv om vi kliver utanför vår trygghetszon lite då och då för att utforska det okända och obekväma. Då växer och utvecklas vi som människor. Vår tolerans, tålamod och våra fördomar prövas och har vi tur – kanske vi inser att det som är vår sanning inte är sanning för alla andra.

Jag vill uppmana till att undvika ordet misslyckad. Det är hårt och fördömande. Det hindrar oss från att plocka fram modet att våga det vi vill men inte törs.

Önskar er en spännande måndag med lagomt många utmaningar. /Susanne

 

När det knyter sig

Av , , Bli först att kommentera 1

Tio år tidigare: Det är oktober månad och jag sitter och jobbar med nästkommande almanacka.

Jag hade bestämt vilket tema jag almanackan skulle ha:

Albert Einstein-citat och citaten skulle illustreras med hjälp av katter.

 Jag såg en viss likhet mellan Albert Einstein och katter:

  • Går sin egen väg
  • Nyfikna
  • Självständiga
  • Modiga
  • Målinriktade
  • Smarta
  • Lösningsfokuserade

albert

101_0845

Citaten var utvalda och de första skisserna till almanackans illustrationer började ta form. Plötsligt tog det bara stopp! Ingen jag gjorde blev bra, började om, samma resultat. Hittade ingen inspiration och det fantastiska flowet uteblev. Allt eftersom dagarna gick började klumpen i magen att växa och paniken krypa i kroppen. Jag hade en deadline att hålla, och tolv illustrationer plus framsida och layout är ingen jag gör i en handvändning.

Av en ren tillfällighet lyssnade jag på radion en dag när jag höll på att plocka undan kläder och städa i mitt sovrum. Det var ett radioprogram som bland annat innehöll en hyllning till Povel Ramel. En blandning av hans musik, interjuver med kollegor och små klipp från olika interjuver med Povel själv.

povel

Det som fångade mitt intresse var Povels svar på frågan; – Var får du all inspiration ifrån? Han svarade ungefär så här: – Inspiration är ingenting du kan sitta och vänta på, inspiration är någonting du själv måste skapa och det kan vara ett hårt jobb.

Sedan dess har jag gjort det till min sanning; Jag kan inte sitta och vänta på inspiration, jag måste skapa den själv. (och det är inte alltid så enkelt.) Men jag måste säga att bilderna till Albert Einstein-almanackan är några av de bilder som jag är allra mest nöjd med, för jag vet hur mycket jobb det ligger bakom dem och hur jag fick kämpa mig igen tvivel, osäkerhet, missnöje och brist på flow.

Önskar dig en härlig söndag/Susanne

Att hantera prestationsångest

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag gillar Let´s dance. Jag gillar att följa deltagarnas utveckling och då menar jag inte bara rent dansmässigt utan även den personliga utvecklingen. Att de vågar prova nya saker, anta utmaningar som de inte trodde sig klara av. Det är så härligt att se tillfredsställelsen i deras ögon när de överbevisat sina tvivel.

Programmets stora favorit och vinnartippade Benjamin Wahlgren, hade en liten dipp i mitten av programserien efter att vecka efter vecka presterat på topp.

benjamin Det gick inte att ta miste på hans besvikelse när poängen och juryns kritik inte vara så bra som tidigare – antagligen för att hans dansprestation inte var lika bra som tidigare. Jag kände verkligen  med honom när han med gråten i halsen svarade på programledarens frågor.

Jag tror att de flesta förstod att han hade otroliga förväntningar på sig själv och att han även kände av omgivningens förväntningar på honom. Det är ju lätt att det blir så när någon är väldigt framgångsrik och duktig och plötsligt inte levererar som vi vant oss vid. Ja, vad hände då? Ni som följer Let´s dance vet ju att han nästkommande program åter presterade på topp och glittret och det härliga leendet var tillbaka.

bejamin gladDet var med ett nyvunnet självförtroende som Benjamin svarade när programledaren undrade vad som hänt sedan föregående vecka. Benjamin svarde ungefär så här: – Jag hade tappat bort glädjen i det jag gjorde – men nu har jag hittat tillbaka till den. GLÄDJE , smaka på ordet. Kan det vara så enkelt för att kunna prestera på topp? Men, det enkla är ofta också det svåra.

Det krävs en stor potion mod för att våga känna glädje när vi förväntas prestera på topp och när rädslan för att misslyckas lurar runt hörnet, och bara väntar på att få rätt. Med lite träning och en omgivning som peppar och stöttar brukar mycket vara både möjligt och inom räckhåll.

Några tips:

  • Fundera på varför du gör det du gör – vad motiverar dig?
  • Byt ut kravord som JAG SKA/MÅSTE mot JAG VILL/BEHÖVER.
  • Jobba med att stärka ditt självförtroende.
  • Vad gör dig glad, pirrig, lycklig? I vilka sammanhang känner du att du är nöjd och duger? Använd dig av dessa positiva känslobilder för att stärka dig själv när du tvivlar.
  • Ta en liten micropaus och gör något roligt eller lyssna på musik som du gillar.

Min erfarenhet är att när man vill nå snabba resultat, eller rättare sagt få en kickstart ska man jobba tillsammans med andra som vill samma sak. Det finns en sådan fantastisk styrka i en grupp. Vi lyfter varann, eller som förbundskaptenen i Svenska damfotbollslaget Pia Sundhage brukar säga: Vi gör varandra bra.

Önskar dig en glädjefylld dag/Susanne

Återbruk av ord

Av , , Bli först att kommentera 1

Det finns en Facebookgrupp som heter Återbruka mera, en av Facebooks populäraste grupper med över 200.000 medlemmar. Där lägger folk ut bilder och beskrivningar på uppfinningsrika och roliga saker de gjort om och återanvänt. Riktigt smarta idéer som visar på att bara vi tänker till lite behöver vi inte alltid köpa nytt.

Varför inte göra detsamma med ord och fraser, meningar som vi finner intressanta, spännande, utmanande eller vackra? Återanvända allså. Jag vet att jag inte är ensam om att samla på ord och fraser. I en intrerjuv med Daniel Adams Ray (artist) berättade han att en del av hans låtar har sitt ursprung från fraser han hämtat från bland annat en poet han hittat på nätet.

Själv har jag en dikt liggandes i någon låda som jag skrivit utifrån Peter Lemarcs låttitlar. Jag minns att jag tyckte den var riktigt bra. Kanske dags att leta fram den igen och se om jag tycker detsamma nu.

Eftersom jag jobbar vaken natt gäller det att fördriva tiden, i natt har jag roat mig med att kolla på Ally McBeal – så himla rolig  serie.Samtidigt har jag antecknat ner fraser och meningar som känts roliga eller intressanta på något sätt. Nu har jag lekt färdigt med fraserna och nedan kan du läsa en dikt med återbrukat material från ett par avsnitt av Ally MBeal + ett citat från Phil i Morden Family. Förslag på diktens namn?

 

Allt har en mening även vansinne

Dumheter vill ha sällskap

Säg sanningen till dig själv

Om du blir skadad måste det finnas en skyldig

Saken talar för sig själv;

Ibland gnistrar skatter mer i fantasin.

 

Återbruka mera gott folk/Susanne

TRÄNINGSLÄGER – utveckla din kreativitet

Av , , Bli först att kommentera 0

Vad är det som gör att det ibland är så svårt att komma igång med olika projekt och idéer vi har? Eller att slutföra dem? Vad är det som påverkar och styr oss att gå från tanke till handling eller låta bli? Tvivlar vi på vår kompetens och vårt skapande? Inspirationen och glädjen uteblir. Vi blir frustrerade på oss själva – vi vill ju så gärna…

Att bli stående

Ett tips är att bli mer medveten om vilka tankar och känslor som dyker upp i samband med att vi tänker på eller håller på med våra projekt/idèer. Är det övervägande negativa eller positiva tankar och känslor?  Negativa tankar och tvivel på oss själva blir som klister under våra fötter – det är svårt att ta sig fram och vi blir stående. Det är då vi behöver andra människor som lyssnar, samtalar, utmanar våra gamla tankebanor och ger feedback på ett respektfullt sätt. Det är då vi behöver inspiration, skratt och en kärleksfull knuff i önskad riktning. 

Utvecklas tillsammans med andra

Jag har utarbetat en metod som jag kallar  P.U.G.G = Personlig Utveckling Genom Gruppen. Jag tror på att det är i en grupp som vi kan växa och utvecklas som bäst – förutsatt att gruppen har det som ett gemensamt mål. Metoden innebär bland annat ett coachande förhållningssätt, influenser från 12-stegs rörelsen samt ett positivt förhållningssätt. Det är fantastiskt att få vara en katalysator som sätter i gång utvecklingsprocesser och att få se och uppleva människors utveckling.

Just nu är det aktuellt med ett TRÄNINGSLÄGER för er som vill utveckla sin kreativitet och där vi jobbar med P.U.G.G – metoden. För anmälan och mer information: www.bf24.se

Ha en bra dag/Susanne

Maktlöshet är f-jävligt…

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är svårt att stå vid sidan om och se någon man älskar fatta destruktiva beslut och utsätta sig för nedbrytande situationer. Det är näst intill outhärdligt att gång på gång bli avvisad, när det ända jag vill är att hjälpa. Jag vilja beskriva känslan som att stå bakom en tjock glasvägg med händerna bakbundna och tvingas se på hur den jag älskar och bryr mig om far illa. Mentalt och fysiskt blåslagen, vilsen och utan kompass. Jag är maktlös. Jag ropar och skriker, jag vill tända ljus av hopp för att visa att det finns en väg bort från det destruktiva och mörka. Jag vill omfamna, ge trygghet och kärlek. Det jag får tillbaka är en föraktfull blick över axeln som säger: – Låt mig vara, bry dig inte!

Känner du igen detta, sök hjälp och stöd, för du är inte ensam.

Med kärlek/Susanne