Hjälp, mamma kommer…

Av , , Bli först att kommentera 1

I eftermiddag var det lite jobb tillsammans med min mamma. Vi åt god middag framför TV:n och vilken tur att det precis var Glamor, vilket gladde min mor!

Tänk vilken påverkan ens mamma har ändå trots att jag är vuxen. Klockan 22.30 igår kväll tänkte jag som så att spåren  i köket efter min "singelleverne" skulle plockas undan idag. Då slog det mig att; – oj mamma kommer imorgon, jag ställde mig och röjde upp trots att jag inte hade den mista lust.

Så är det att ha en mamma och att vara en!

Skannar för fullt

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag sitter och jobbar med nästa års almanacka för barn. Det är många steg tills den ligger tryckt och klar på mitt skrivbord.

Jag börjar oftast med att sitta och "kladda" ett slags brainstorming med papper och penna. Jag försöker att teckna former, figurer och propotioner som ligger utanför det jag vanligtvis tecknar. Det frigör kreativiteten. Plötsligt vet jag! Jag hittar den röda tråden som jag vill ska vara med. Sen är det bara att börja teckna bilderna som ska vara med.

Förr trodde jag att jag var tvungen att vänta in "rätt" känsla och inspiration. Men jag har lärt mig att det handlar om att skapa sig förutsättningarna för att komma in i rätt känlsa och flöde. Och känner jag ett motstånd jobbar jag mig förbi det, vejar ej och lägger ner pennan. Nej, det är bara att fortsätta så blir det resultat. Denna gång blev alla bilderna färdiga relativt snabbt – skönt.

Efter att bilderna är klara ska de skannas in i datorn för att sedan kunnas bearbetas, färgsättas, bestämma storlek och placering. Det är det som är roligast, att jobba med färgsättning. Jag brukar välja ett par-tre färger som kommer igen i alla bilderna. Det blir ett antal tester innan färgsättningen blir definitiv.

Till alla er som brukar gilla mina almanackor kan jag glädja er med att ni kommer kunna välja mellan två-tre stycken olika 🙂 eller förresten, varför välja?

Önskar er alla en bra fortsättning på kvällen.

 

– Det är enkelt att dö…

Av , , Bli först att kommentera 1

Lyssnar på Annie Lennox. En strof fångade min uppmärksamhet:

– Dying is easy, it is living that scares me to death. (hoppas stavningen stämmer)

Kanske är det så att det är livet som är det skrämmande, Det är ett väldigt starkt påstående, något att fundera vidare på. Vad innbär det egentligen?

 

– Dying is easy, it is living that scares me to death.

Vilka tankar väcks hos er? Välkommen att höra av er.

Önskar er alla en givande tisdag.

Jantetankar

Av , , 2 kommentarer 1

Om det är så att Jante får råda –  att vi ska inte tro att vi är någon, inte vara stolta över oss själva och det vi gör – om vi inte tar emot beröm, uppskattning och komplimanger från omgivningen, vad ska vi då själsligen leva av?

Finns det en koppling mellan Jante och att vi förminskar oss själva till den grad att vi upplever oss som handlingsfattig?

VI SKAPAR OSS DET LIV VI ANSER OSS FÖRTJÄNAR.

" Jag är bra, jag kan bli bättre men jag behöver inte vara bäst"

Något att fundera över så här på måndagsförmiddag. Hör gärna av er med era tankar och funderingar kring detta.

Önskar er den förmiddag ni anser er förtjänt av.

Jag säger bara… OS!

Av , , Bli först att kommentera 0

Har sveps med i OS-nörderiet. Jag älskar OS!!! Jag har engagerats av sporter som jag i vanliga fall inte kollar på, segling, hästhoppning och brottning för att nämna några. Det är speciellt att handlöst få åka med i denna berg och dal bana av känslor. Glädje, tårar, skratt, besvikelser, spänning och kamp. Jag köper hela konceptet. Kanske för att jag känner igen mig i att jobba mot ett långsiktigt mål och känslan av motgångar och att beta av delmål för delmål.

Skrattar gott åt Telias reklam när jag känner igen mig själv i killen som ligger vid havet och kollar på solnedgången tillsammans med sin tjej. I lördagskväll vid 23-tiden hade Kärleken fått nog när jag ville fortsätta kolla på OS-sammandraget trots att jag sett allt tidigare under dagen. Helt enkelt bänkad framför TV, det åts middag, fikades och surfades i vardagsrummet med TV:n på.

Det är sällan Kärleken "sätter ner foten" och då insåg jag att det var dax att stänga OS för kvällen och vi spelade TV-spel tills kl. visade på 02.30.

I veckan har vi olika tider vilket innebär att jag kan kolla på OS precis så mycket jag vill utan att det "drabbar" någon annan.

Önskar er alla en härlig dag fylld med spänning och kärlek.