2012 258

Vad är sanningen?

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi tror många gånger att vi vet sanningen. Men vems sanning är det riktiga? Min eller din? Finns det överhuvudtagen en endaste sanning? Nej, jag tror inte det. Men det är inte alltid så enkelt att inse att det kan finnas flera sanningar. Det förutsätter att vi kan vara öppen, lyhörd, ödmjuk och eftertänksam, samt beredd på att ompröva vårt ställningstagande.

Att vara tvärsäker på att vi har rätt och vet vad som är sant kräver inte så mycket av oss. Vi sätter punkt och slutar att lyssna. Enkelt, men samtidigt stänger vi dörren till ett respektfullt bemötande av andra. Vi utestänger andras sanningar.

Allt vi är med om i livet, alla människor vi möter och alla våra upplevelser tolkar vi utifrån vårt eget personliga perspektiv, som grundar sig på våra tidigare upplevelser, erfarenheter och vår kunskap. Vi har alla vår egen ryggsäck att bära på och ingen ryggsäck är exakt den andra lik.

/Susanne

marinas kalas 002

Så lite – kan göra så mycket

Av , , Bli först att kommentera 1

Ibland behövs det så lite för att man ska känna glädje.

På mina föreläsningar brukar jag prata om att vi inte ska underskatta vår makt att påverka. Allt det vi säger och gör har betydelse. Ibland tror jag att vi inte riktigt förstår hur mycket vi kan påverka det som sker i våra liv och hur mycket vi kan påverka människorna vi möter. Vi bestämmer hur vi bemöter andra, vad vi tänker och tycker om våra medmänniskor. Vi bestämmer om vi vill glädja eller såra. En liten positiv kommentar eller handling kan ha en stor betydelse för någon som just då behöver lite extra strålkastarljus.

Till alla er som läser detta – sprid lite av ert solsken till någon – visa att du bryr dig.

/Susanne

Det går trögt

Av , , 2 kommentarer 1

Det går trögt med mitt bloggande, men dessto lättsamare går det för min mammas nystartade blogg. Eftersom hon behöver lite hjälp så här i början har jag ägnat en hel del tid åt det. När det gäller min egen blogg har jag svårt att hitta en fungerande struktur. Vad ska jag skriva om? Måste det finnas en röd tråd? Vem är egentligen intresserad av vad jag tycker och gör? Och framför allt, vem skriver jag för? Är det för mig själv eller vill jag förmedla något till er där ute? Har inga svar på detta just nu, kanske behöver jag inte ha det heller. Tiden får väl utvisa.

Önskar er en bra söndag/Susanne

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Monas BokTips

Av , , Bli först att kommentera 1

Min mamma älskar att läsa böcker. Det har alltid funnits en bok på mammas nattduksbord. Våra bokhyllor var fylld till bredden av böcker, de flesta från bokklubben Svalan. Hennes intresse för böcker har hållit i sig och hon har alltid en spännande bok på gång. Med stor inlevelse delar hon med sig av allt det spännande som händer i den aktuella boken. Jag har länge tänkt att hon skulle haft en blogg. Dels för att hon tycker om att skriva, har mycket att berätta om, men framför allt få möjligheten att tipsa och berätta om alla fantastiska böcker hon läst.

För ett par dagar sedan gjorde jag slag i saken och började färdigställa en blogg till henne med det passande namnet; Monas BokTips. Plötsligt upptäcker jag att bloggen börjar få besökare under tiden jag sitter och jobbar med den. Antalet besökare tickade på och en glädje spreds i min kropp. Jag förstod att; det här kommer att funka, det finns ett stort intresse. Jag kontaktade en ovetande mamma och berättade nyheten. Hon blev både glad och överraskad.

Dag två för hennes blogg och antalet besökare har dubblerats!!! Fantastisk. Nu håller vi som mest på att planera framåt, jag hjälper till så här i början med det tekniska samt lite idéer, men tanken är att mamma så småningom ska sköta det mesta själv. Det är en helt ny värld för henne och vi tar ett steg i taget. Jag är så glad för hennes skull. Gör gärna ett besök på: http://blogg.vk.se/monasboktips

Önskar er en bra dag/Susanne

 

resan hem 001

Livet är en resa mot ett bestämt mål

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland kör vi fast…

resan hem 003

och ibland så blommar vi…

resan hem 015

Sånt är livet.

Trevlig torsdag/Susanne

100_0657

Tisdagens hemuppgift – gränssättning

Av , , Bli först att kommentera 3

Näst sista kurstillfället i morgon tisdag och hemuppgiften vi fick med oss handlar om gränssättning. Vi skulle fundera på vilka gränser vi har i till våra nära och kära. Att sätta sina personliga gränser är inte alltid så enkelt.

En förutsättning för att kunna sätta gränser är:

  • Att du känner dig själv
  • Att du respekterar dina personliga behov
  • Att du respekterar dina värderingar

När det uppstår konflikter, missnöje eller irritation i en relation, upptäcker vi ofta, om vi nystar lite, att vi kanske inte alltid varit riktigt ärliga och tydliga med vad vi vill, känner och tycker. Om vi känner oss trampade på, förbisedda och utnyttjande beror det allt som oftast på att vi inte har satt tydliga gränser för vad vi accepterar och hur vi vill bli behandlade. Vårt ansvar är att lära omgivningen var våra gränser går. Lätt att säga – svårare i praktiken. Men det är bara att jobba på.

Önskar er en bra tisdag/Susanne

En 85-årings goda råd

Av , , 1 kommentar 1

Jag har under de senaste fyra veckorna deltagit i en kurs. Vi träffas en gång i veckan – varje gång får vi med oss en hemuppgift som vi ska fundera på för att sen delge för våra kurskamrater. Den senaste hemuppgiften vi fick var intressant. Den löd så här: – Tänk dig att du är 85 år, vilka råd och tips skulle din 85-åring ge till dig om ni kunde träffas i dag? Jag tog med mig denna fråga på mina promenader, det är då jag tänker som bäst.

När jag satt i bilen på väg till förra veckans kurstillfälle hade jag fortfarande inte riktigt formulerat mitt svar, men jag vet att när det väl är dags kommer svaret som serverat på ett silverfat. Jag har varit med om det så många gånger, så nu vet jag att jag inte behöver oroa mig, jag kan lita på mig själv. (Men visst tvivlar jag ofta ändå – en ovana jag sluta med)

Dags för redovisning av vår hemuppgift. – Vem vill börja frågar en av kursledarna? Först var det bara tyst. En kvinna bryter tystanden med att hon tyckte uppgiften var väldigt svår och att hon inte hade något direkt svar. Min tur.

- Äg ditt eget liv, blir mitt svar. Det är vad min 85-åring skulle säga till mig själv i dag. Jag blir lite tacksam över att min hjärna lyckas klämma ur essensen från alla mina funderingar och hittat en summering och formulering som låter både klok och sann.

Plötsligt öppnade övriga deltagare upp sig och började resonera runt det jag nyss sagt. Alla var överens om att det är oerhört viktigt att just:

Äga sitt eget liv.

Ha en härlig dag/Susanne