Stäng fler skolor?

”Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” (Läroplan för grundskolan 2011)

Skolinspektionens stängning av riksinternatet i Lundsberg kommer förmodligen att skapa debattvågor för lång tid framöver. Efter en inledande reaktion i media om att stängningen verkar rimlig och nödvändig kommer allt fler kommentarer om att skolverket varit alltför drastiskt och att stängningen är en form av kollektiv bestraffning av eleverna. Det återstår att se ifall JO, eller andra rättsinstanser ger kritikerna rätt på någon punkt, men för den som läser svenska läroplaner är saken solklar. Det var rätt att stänga skolan!

All utbildning handlar både om värderingar och kunskaper. Vad som ska läras, varför detta ska läras och hur det ska gå till är både ett didaktiskt övervägande från lärarens sida, men också en struktur som sitter i skolans väggar, i lokala traditioner och ämneskulturer. För att dessa kulturer och traditioner ska verka i en demokratisk riktning krävs det att skolan arbetar professionellt på flera fronter. Detta är en anledning till att jag vill se fler ämneslärare i den svenska skolan. Lärare ska vara väl utbildade i de ämnen som de undervisar i, så att de kan ha ett självständigt förhållande till ämnet. Sverige behöver en än mer professionell lärarkår. De sista årens satsningar på legitimation, förstelärare och lektorer är viktiga steg i den riktningen.

Vi behöver också se en proffessionalisering av skolornas huvudmannaskap. När friskolor kritiseras för att de kan ta ut vinst glömmer kritikerna bort att se vilka drivkrafter som styr en skoledares prioriteringar i en kommunal skola. Den insatte ser ganska snart att skolledare oavsett skolform lätt hamnar i en situation där kostnadssidan styr allt och där eleven som intäktskälla blir det dominerande synsättet. En professionell skolhuvudman styr sina skolor så att ekonomin blir ett verktyg för att göra bra undervisning, inte ett mål i sig. Att skolinspektionen nu sätter ner foten mot en oproffsig skolhuvudman är mycket välkommet. Men det är viktigt att statens engagemang inte stannar där. I kommuner såväl som friskolekoncerner kan sättet att bedriva utbildning svänga och variera snabbt och oförutsägbart. Det gäller att staten säger ifrån till huvudmännen när de ägnar sig åt fel saker.

Ps. För övrigt anser jag att skolformen ”riksinternat” ska avskaffas!