Varför diskuteras funktionshinderpolitik så lite i valrörelsen?

Över en miljon människor har någon form av funktionsnedsättning i vårt land. Vi har en rättighetslagstiftning, LSS, som Sverige fick 1994, mycket tack vare Bengt Westerberg som då var partiledare för FP och socialminister.
Dessvärre har rätten till assistans till viss del urholkats på grund av en regeringsrättsdom från 2009. Detta har inneburit att assistansen minskat för en del med grava funktionsnedsättningar. Senast i gårdagens och dagens DN berättar man om Oscar Wetterlund som efter FK nya bedömning tvingades gå från 41,44 timmars assistans per vecka , till 13,55 timmar, trots att Oscars hjälpbehov är detsamma. FP vill förtydliga § 9a i LSS som tar upp rätten till grundläggande behov i vilket rätten till att vara förälder, ha ett arbete och kunna utbilda sig ska ingå.
LSS har gett personer med grava funktionsnedsättningar livskvalitet och delaktighet. FP vill inte tillbaka till det som gällde före , nämligen institutioner. Människor är olika men jämlika, våra förutsättningar varierar, våra önskemål skiljer sig och även möjligheterna att uppnå dem. Jag och FP vill skapa lika chanser för alla att förverkliga sina livsdrömmar.