u Jag försöker så gott jag kan, ibland känns det precis som om jag inte räcker till. Som om folk runt omkring mig bara gett upp hoppet om mig och lämnat mig för att ruttna bort. Men jag reser mig ändå upp och blir tusen gånger starkare än vad jag var innan. Jag vet ärligt inte vart jag får styrkan och modet ifrån. Här sitter jag och försöker förklara hur jag känner men det är ingen framgång eller någon framtid för mig. Sitta och försöka förklara känslor och tankar som snurrar i mitt huvud dag ut och dag in. Jag vet inte längre. Det känns som  alla mina vänner mår dåligt, som om dom vill få mig att må sämre genom att skriva att dom faktiskt vill ta livet av sig. Jag vet att jag sagt att jag finns, att jag ställer upp så gott jag kan men det finns en gräns. Man skriver inte att man ska ta livet av sig, det är något så egoistiskt, det är det egoistiska en människa kan göra, att ta självmord. Man lämnar efter sig så himla mycket. Det finns så himla mycket som jag skulle kunna skriva men jag tror dom alla flesta som läser denna blogg förstår vad jag menar. Jag tycker absolut det är okej att ha en dålig dag och man får må dåligt, det säger jag ingenting om. Men det finns en gräns på vad man skriver och vad man inte skall skriva. Jag tycker det inte är okej någonstans att man skriver såna sms flera gånger. JAG VILL HJÄLPA MINA VÄNNER MEN HUR FAN SKA JAG KUNNA GÖRA DET OM DOM REDAN VALT EN VÄG ATT GÅ!? JAG VET INTE..!?