Att jobba på kontor.

Nå´n som minns Ragnar – han som inte ville bli stor!

Ja, det var ett barnprogram för några, ja ganska många år sen. Så här löd hans beskrivning –

Det här är Ragnar, han jobbar på kontor.
Han fyller 33 i maj och har 45 i skor.
Det här är också Ragnar i Ragnars fantasi.
Ju mer han tänker på det ju yngre vill han bli.

För tänk om han var tio eller kanske bara sju.
Då skulle han va’ ute och leka nånting nu.
Så brukar Ragnar tänka när han sitter på sitt kontor. …

Problemet för Ragnar var att han inte trivdes särskilt bra med kontorsjobbet. Därför brukade han drömma sig bort hela tiden. Önska att han var barn igen så att han kunde vara ute och leka istället. Och så fick man se honom längtansfullt blicka ut genom fönstret, tillsammans med en stor tankebubbla. I tankebubblan fick man för varje nytt program se någon ny roligt lek. Ingen av dessa har dock stannat kvar i mitt minne. 

Av någon dunkel anledning kommer ramsan för mig ibland då jag ser eller hör ordet kontor. Eller befinner mig på mitt eget. Till skillnad från Ragnar så tycker jag om att jobba på kontor Så några drömlekar brukar det inte bli. Inte när jag sitter på kontoret i varje fall. Om jag leker blir det i helt andra sammanhang. Som att jag leker att jag befinner mig i en stor skog, när jag bara är i en liten dunge – eller bland några få stora barrträd. Den sortens lek. Och min fantasi har jag som regel inga större problem med. Det delar jag med Ragnar i barnprobrammet.

När man tänker på programmet så här efteråt så kan man ju konstatera att Ragnar inte var särskilt gammal. Så om han inte bytte jobb hade han många år kvar på sitt  kontorsjobb. Och många års möjlighet att drömma sig bort. Men man lägger också märke till en en annan sak  – oj, vilka stora fötter han hade!