Det här med blommor och färgförändringar! Har ju berättat om vår gula ros som var gul några år. För att sen i år slå ut som brandgul!  

Igår när när jag gjorde ett blogginlägg med våra brandgula dagliljor, så slog det mig plötsligt att de också var gula från början. Under flera år! Hur länge varken minns eller vet jag, då vi planterat om dem från morfar Emils trädgård. Jag har heller inget foto på dem som kan bevisa vad jag säger! Bara mitt minne – hoppas att det räknas!

Men lite märkligt är det! Någon mer brandgula blomma tror jag inte att vi har, men dock gula! Undrar vilken färg de kommar att ha – nästa sommar?

Dags att bygga vidare…   På jobbet , på livet, på tankarna, på – ja allt som är viktigt att bygga på…  Men inte på murar mot människors hjärtan. Om sådana finns så bör de rivas ner! Hmm… Hoppas jag står för det om jag möter någon idag som jag tycker är lite besvärlig. Så lätt att sätta på pränt, men hur är det i verkliga livet?

Funderar på det här med dagliljor! Och andra blommor som bara blommar en dag. Om de blommar under den följande natten också, eller när de egentligen vissnar. Sen finns det ju växter som bara blommar på natten. ”Nattens drottning”, finns nå´n som heter. Hade en kompis som hade en någon så´en gång. Minns att vi satt där ganska länge på natten och tittade på blomman. Den luktade ganska starkt också. Förmodligen pratade vi också, för riktigt såå andäktigt var det nu inte. Om vad minns jag inte, men jag minns det som en trevlig stund! 

Tillbaka till dag- och nattblommor så är det ju oftast dagarna som räknas. Nätterna har ju inte ens några egna namn. Bara dem som de lånat av dagarna…

Några spridda sommarblänkar och minnen – Från när det fortfarande blommade fint i blomsterlådorna…     Och när rosens knoppar var på väg att slå ut…  … i sin förvandlade form från gult till brandgult!

När vi for på Oas-möte och skogen var skön och tyst vid tidiga mornar vid Galgberget… … och Silvertjärn (eller var det silver, något annat?) i Högliden, Hudiksvall!

Och det kargt sköna vid Kuggören… Eller – från Nolia… 

… och simturerna vid Kyrkstugan… Och så mycket, mycket mer…

Men än dröjer sommaren kvar, än lyser en fin augusti-sommar-sol – och det finns tid för eftermiddagsfika i vår mini-trädgårds stilla ro (vi får se om ron, men hoppas kan man), när sommaren mognar alltmer…  

Tänk att så många börjar prata om höst! Fastän det bara är augusti. Och blommorna blommar för fullt i trädgården, och löven inte hunnit att ens börja skifta färg. Visst är falska vindruvebladen en aning mörkare än under den skira försommar-tiden, Men det känns mest bara som tecken att sommaren mognar allteftersom!

Tror det är det där med att skolorna börjar. Men den kan väl få börja lite i slutet av sommaren också. Den slutar ju hur som helst inte förrän sommaren börjar igen – nästa gång!

Idag börjar många en ny termin…
Och vi andra – ja, det finns alltid något nytt att lära – varje dag, året om… Så ock idag!

En del saker som någon sagt stannar som kvar! Och som man sen själv sen använder i olika situationer genom livet. Och det behöver inte vara för att det var något särskilt med det, eller någon situation som man för övrigt kommer ihåg särskilt väl.

Jag hade exempelvis en lärare på universitetet som brukade säga – ”Det blir mera sport så”!. Om det exempelvis regnade när man hade exkursion eller så. Som vid en avslutingsträff med honom när han bjöd på en massa mat, utomhus någonstans. Och så började det regna, ganska rejält. Då sa han – ”Det blir mera sport så!”. Och så spände han upp något slags partytälts-presenning över hela gruppen. Och ja – så mycket sport blev det ju inte då förstås. Men det var ganska skönt och trevligt att stå där under presenningen, och äta potatis-sallad och vad det nu var, och höra hur regnet smattrade på.

Tänkte på det här citatet senast i morse, när vi vaknade till rejält busväder, med häftigt regn. Hade planerat ett besök på säsongens första ”Bondens egen marknad – lördag”. Och mannen hade i sin tur planerat en mineral-exkursion tillsammans med en grupp. Nu var det kanske inte enbart för vädrets skull jag ställde in marknades-besöket, men jag måste erkänna att det bidrog ganska så mycket. Kan bara säga att jag kände mig ledsen för grönsaksförsäljarnas skull. Är inte helt säker på att de såg så mycket sportsligt i det hela. Men – vem vet?

Mannen däremot – ja, han brydde sig inte! Han for glad i väg, tidigt på morgonen i regnrusket – och jag nämnde lite sömnigt på nytt citatet – ”Det blir mera sport så”! Sen gick jag och la mig igen och tänkte på alla de gånger vi letat fossil, eller gjort andra geologiska exkursioner i regn och rusk och sagt – ”Så fint! Nu tvättas fossilen fram”! Eller ja, just det – ”Det blir mera sport så”! Och faktiskt – på något sätt känns det lite så. Åtminstone ibland ska jag kanske tillägga!

Nu skiner solen, och jag får lov att gå till ICA och köpa de grönsaker och den potatis jag missade på marknaden i morse. Känns inte så där jätte-sportsligt kanske. Och varken fossil eller mineral lär jag hitta, men det blir förhoppningsvi en fin promenad!