Nu väntar den på nytt! Dagens skörd på Bondens marknad! En del av den förstår man i förväg. Men man vet aldrig exakt vad det blir! Varken av varor eller möten med människor, där eller resten av dagen. Det är det som gör det hela så spännande…
Sommaren mognar…
Sommaren mognar på sina grenar! Men än har den inte fallit till marken – fastän äpplena gör det runt om i vårt land! (Vem tar dem till vara förresten?)
Minns vad en äldre vän sa en gång att ”I september är sommaren mogen”! Att jag berättar att hon var äldre är för att hon varit med ett tag. Så hon borde veta vad hon pratade om!
Och först om ett par dagar är det september – så det finns en en hel massa sommar kvar att bära frukt! Och att trivas i…
(Inte bara som) svampar ur marken…
”De sticker upp som svampar ur marken” brukar man säga! Om sånt som börjar synas ofta och som lite överallt. Och de sticker verkligen upp ur jorden – svamparna. Plötsligt är de bara där, ätliga, oätliga, giftiga, vackra – kanske också fula? (Tveksamt dock, tycker i princip att alla svampar är vackra!)
Och vad är hemligheten till att de till synes bara kan sticka upp så där som de gör? Jo, att deras ”mycel” är så utvecklat redan under markytan. För att citera wikipedia ”Mycel är den vegetativa delen hos svampar, bestående av ett månggrenat nätverk av trådlika hyfer som växer under jorden eller inom ett annat substrat (till exempel ruttnande eller levande träd). Svampens välbekanta fruktkropp är enbart den reproduktiva, sporbärande delen av svampen: den består också av hyfer men betraktas som skild från mycelet.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Mycel)
Just det! Innan något börjar synas ofta och lite överallt, så finns det förmodligen ett ”mycel” därunder. Nyttigt, oätligt eller giftigt – det är frågan?
Det lite fiffiga med svamparnas mycel är att det är nyttigt till mycket, även om de svampar som syns vid ytan skulle vara giftiga. För att fortsätta citera wikipedia ”Mycel är en livsviktig komponent i många ekosystem eftersom den förbättrar vatten- och näringsupptagningsförmågan hos många växter. Dessutom är mycelets nedbrytande verkan på plantmaterial av stor betydelse.” Bra va?
Att färdas tryggt!
Åkte buss häromda´n hem från centrum! Busschaufförskan höll just på att installera sig i förarsätet, när jag steg ombord och började plocka fram mitt busskort. Då hör jag en röst bakom mig klart och tydligt fråga – ”Vet du hur man kör”? Jag vänder mig om, och bekvämt uppkrupen på ett säte sitter en ganska så få ung flicka och väntar ivrigt på svaret.
Jodå, säger den vänliga chaufförskan – det här har jag gjort omkring 20 år, så det kan jag! Hon lät alldeles lugn och på inget sätt som om det var en underlig fråga!
Så trygg jag kände mig! Och jag tänkte så´n tur att man frågar om man känner sig lite undrande, och inte vet riktigt hur det ska gå. Det kanske man skulle göra oftare, och i många andra sammanhang. Det finns ju det som är osäkrare än en resa ham från stan! Och jodå, jag kom hem så tryggt och säkert – den dagen också!
Om korsord och livet!
Ibland när man löser korsord så tror man att man gjort fel – eftersom det inte alls tycks stämma från andra hållet. Men sen plötsligt kommer man på hur det ska vara, och allting stämmer så bra. Och man ser att man gjort rätt från första början.
Ibland tycker jag det kan vara så, också med livet! Fast precis som i korsorden kan det ta lite tid att förstå, och att komma på de rätta svaren! Men sen ser man hur det stämmer, när ”ord” från olika håll bilder en enhet. Och i båda fallen känns det så bra – inombords!
Har den äran!
Har den äran! Såg den hälsningen i ett inlägg på facebook nu i morse! Någon som grattade någon annan på födelsedagen! Och jag tänkte – sällan man ser eller hör den hälsningen numera. Och nog låter den lite konstig och som ryckt ur sitt sammanhang! Lite svårt att förstå vad den egentligen står för…
Men det finns väl någon hyllningssång där man sjunger ”Jag har den äran att gratulera”. Så sa man förmodligen från början och så har det förkortats. Så – man tyckte alltså det var en ära att få gratulera någon eller…? Om det nu var på födelsedagen, eller kanske i ett annat sammanhang. Eller rent utav att man ville ära den på något sätt som hälsningen gällde. Och hur som helst var det ju fint tänkt!
Idag säger vi oftast bara något i stil med ”Grattis”! Och kanske tycker vi fortfarande att det är en ära att få gratulera någon – fast vi uttrycker det lite enklare. Men enklare än ”Har den äran” kan det knappast bli – men det kan ju vara bra om man förstår vad som menas!
En viskning i bladverket…
”Än övertygar sommaren…” Inte alldeles sant var det kanske när jag skrev häromdagen – att det inte fanns några färgskiftningar bland bladen i vildvinets grönska. För att sen komma ut ett par dagar efteråt och se att det måste ha funnits där, som lite fördolt inuti det massiva bladverket… Och nu har det brutit fram ett och annat rött bland bland allt det gröna. Må vara att de viskar om den annalkande hösten, men så vackert, så vackert….
Och än så länge övertygar sommaren… Den bara mognar alltmer, på augusträdets grenar!
Söndagsmorgon, det känns så fint…
Det här med vilodag och sabbatsro! Det känns till och med vilsamt att tänka på begreppet. Men jag vet – ibland är det inte möjligt. Och ibland har man gjort det omöjligt. Och sen ibland – ja, då bryr man sig inte! Och så blir det som det blir och man blir kanske alldeles uttröttad…!
Kanske blev det mera helgdagsro förr, när man brydde sig mera. Fast ibland brydde man sig för mycket, så att man till och med straffade dem som inte vilade sig tillräckligt! Och hur vilsamt blev det? Både för dem som straffades och för dem som skulle upprätthålla lag och ordning?
Minns att Jesus sa någon gång att ”Sabbaten är till för människans skull och inte sabbaten för människan”! Det tycker jag var väldigt bra sagt! Det brukar jag tänka på…
Och idag är det Söndagsmorgon! Det tycker jag känns så fint – och vilsamt, bara att tänka på…!
Rullstensåsarnas förlovade land…
Att resa i rullstensåsarnas förlovade land.. Det är lite så det det känns så när man reser på vägarna runt Umeå – Eller egentligen mycket! Som när man åker upp mot Botsmark. Botsmark, ja – det är här det finns – Sveriges största flyttblock, Botmarksblocket! Och visst är det stort! Riktigt, riktigt stort… Jodå, jag har varit här förut, men det var ett tag sen. Och det jag hade glömt var att det finns så många stora block runtomkring det största, mest berömda… Och att det nästan ser ut som en liten grotta just under berget… Kom inte heller ihåg att Sävarån flyter så fint på andra sidan vägen… Eller skogen runtomkring, där lingonen vid vårt besök igår lyste vackert röda, och en vacker skalbagge kilade förbi på den upptrampade stigen upp mot flyttblocken…
Ja, sen for vi vidare för att kolla in lite mer istidsgeologi… Det är lätt att studera sådan i Västerbotten!