Sena höstens detaljer…

Och sen kom solen, och rönnbärsträden som såg lite mörka ut igår, blev genast lite ljusare – eller inte? Tror förr det var lite ljusare runtomkring dem. För när löven och bären mörknar alltmer finns ingen återvändo, men vackra, så vackra står de där likväl. Som att ingenting kan beröva dem dess skönhet. En buske bland hyreshusen, jag aldrig lägger märke till, fast jag alltid vet att den finns där, kallar nu nästan på mig från husväggen. Och där den tecknar sin gyllene färgprakt mot den grå fasaden, kan jag inte annat än stanna till. Medveten om att min egen skugga blir bakgrund till dess skönhet. Fastän solen lyst hela dagen ligger vattendroppar kvar som en glittrande yta i solblänket.  Så mycken skönhet sin ryms i sena höstens detaljer, när man väljer att stanna till mitt i livet…