Så är det med Tranströmer…

Gick inte just på bokjakt igår, men blev en Tomas Tranströmer (på sec hand för en tia). Gick hem och fikade, slog upp boken på måfå och fick upp”…Havet rullar dånande fram och frustar skum över stranden.” Så skulle jag också kunnat uttrycka det, bara jag kommit på det. Så är det med Tranströmer, att man känner sig som hemma med hans texter. På ett sätt enkelt och naturligt, men så underfundigt att det måste till en stor konstnär för att uttrycka det.