Kom ihåg, du är fin som du är. Du behöver ingen bekräftelse för att du ska känna att du duger. Alla människor är unika, och det är det som gör oss individer så speciella. Vi människor har både bra och dåliga egenskaper, men accepterar vi oss själva som vi är så kommer vi lättare kunna arbeta med att förbättra våra goda egenskaper och lära oss hantera våra dåliga. Jämför dig inte med någon annan, alla människor har olika förutsättningar. Det är denna jämförelse som förstör, skapar avundsjuka osv.. Så gör aldrig det! Inte förrän vi lärt oss hantera oss själva så kan vi leva livet till fullo, och försöka fokusera på det bra saker i livet!
Jag är så less på människor som endast säger saker för att såra andra människor. Ibland slinker det ur saker ur folks munnar som får min värld att stanna upp och bara fundera på hur människor kan säga såna här saker? Vad beror det på? Är det osäkerhet, bekräftelsebehov eller att de kanske helt enkelt inte tänker på det?
Eftersom jag är lite av en ’grubblare’ så kan en liten kommentar någon sagt till mig ligga och gnaga i min hjärna länge. Och har jag själv sagt någonting till någon som jag i efterhand insåg var olämpligt kan jag inte släppa det förrän jag vet att personen i fråga inte tog illa vid sig. Ibland kan hjärnan få en att säga saker som man vet att personen i fråga inte mår bra av att höra, och man vet att jag själv kommer absolut inte må bättre av att säga det heller. En typiskt onödig kommentar. Detta är en av de saker som jag har tänkt på när det gäller goda och dåliga egenskaper. Innan du säger någonting som kan verka provocerande eller sårande, tänk efter innan om det verkligen är värt det. Och viktigaste av allt, fundera på varför du känner ett behov av att säga detta. Kanske du kan dra en viktig lärdom om dig själv genom att fundera på detta!

Take care.
Hoppas alla är ute och njuter av det fina vädret!

Min kissekatt Muffinz 2-3 månader, ligger och sover på min axel.

Idag 17.30 så åker jag hem, till älskade Storuman! Ser så mycket fram emot att få komma hem och träffa familj och vänner, och framför allt min kissekatt Muffinz 😉 Har inte varit hemma sedan jag flyttade nu så det ska bli väldigt skoj att åka hem!
Det känns så nyttigt att jag åkt iväg en stund och fått testa på att bo själv, ta egna beslut, lärt känna nya människor osv. Jag har fått se att det finns ett annat liv än det jag haft i Storuman och känns jättebra! Men på samma gång så känner jag mer och mer hur mycket jag vill bo i Storuman när jag blir äldre! Kanske är tur att jag flyttat till Östersund nu, för då uppskattar jag lugnet och Storuman ännu mer.

En sak som jag tänkt på är annorlunda med Östersund/Storuman är konsumtionen av alkohol bland ungdomar. Det känns som att det festas på ett helt annat sätt i Östersund än i Storuman. Många ungdomar i Storuman dricker varje helg i brist på annat att göra. Men det är väl typiska inlandsproblem? I städer finns det mycket större möjligheter att festa mer men man festar nästan mindre för det. Finns så mycket annat att göra! Det lustiga är dock att fast det finns så mycket mer att göra i Östersund så blir det ändå så att man inte tar för sig och gör det. Jag tror att det mesta beror på ’tänket’.. Man vill känna att möjligheten finns där, men det betyder inte att man kommer välja att fara ut och hitta på någonting nykter/onykter varje helg för det. Det är skönt att vara bara vara hemma och ta det lugnt en kväll. Och att känna att även fast det finns massor med tillställningar att gå på, bio, träningspass osv så valde jag att vara hemma, och då kan man slappna av ännu mer och uppskatta det till 100%. Istället som när jag bodde i Storuman så kändes det som att man ibland bara var hemma och slöade framför tvn i brist på annat och inte uppskattade det alls. Ungdomar på mindre orter känner ofta att det inte finns någonting att göra för dem, finns nästan inga nya människor att lära känna för att alla känner redan alla och det finns inte mycket ställen att träffas på. Då blir det lätt att någon föreslår att ’försöka dra ihop lite folk till en fest i helgen..’ Nu säger jag inte att alla är så här, men jag vet att många har tänkt så här mer eller mindre någon gång i livet.
Det är så skönt att komma ifrån en stund och tänka på sig själv ett tag, och börja fokusera på vad jag vill göra i livet. När jag bodde i Storuman så kom jag också in i denna onda tankecirkel där livet känns hopplöst och jag inte visste vad jag ville göra. Det kändes som att allting var tråkigt, nästan som att livet stod still. Min pappa, som är bland de klokaste människor jag känner, sa till mig att; ’Du har ju hela livet framför mig, du är bara 19år och bara ett BARN!’.
I efterhand när jag flyttat och fått börja tänka själv så tror jag att detta tänk som jag hade berodde på att jag kände ett behov av att börja leva ett lite vuxnare liv. Jag var beredd att gå in i ett nytt stadium i livet. Här hade jag precis tagit studenten och kunde göra vad jag ville med livet. Jag var fri – på väg ut i vuxenvärlden. Jag bodde i lägenhet, men man kan i princip säga att jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa pga att föräldrahemmet låg så nära lägenheten. Jag hamnade som i ett mellanläge vilket blev frustrerande för mig. Jag ville inte vara lika beroende av föräldrarna längre och för att kunna påbörja mitt egna liv så var jag tvungen att bryta mig loss och flytta. Jag pratar med mina föräldrar varje dag i telefon men alla vardagssysslor och att ta hand om mig själv är numera mitt ansvar, och det känns jättebra! Ända sedan barnsben så har jag innerst inne alltid vetat att jag vill bo i Storuman när jag blir äldre och vill bilda familj, även om i jag sa annat i början av mitt trotsiga tonårsliv. Därför är jag så glad nu när jag flyttat och fått inse vad som egentligen är viktigt i livet. Det finns faktiskt jättemycket att hitta på i Storuman, det gäller bara att ta sig för det. Vi har ju en underbar natur som man kan hitta på massor med saker i! Men för att uppskatta detta så är det bra om man har kommit iväg en stund och fått lära sig om vad man prioriterar i livet.
Prio nummer ett för mig är att jag ska få bo nära de jag älskar, dvs min familj/släkt! 🙂

Igår hade jag min första riktiga’Längta hem till Storuman, Familjen, Släkten, Katterna, LUGNET-dag!’ Tidigare har jag bara haft lite hemlängtan men igår var de riktigt jobbigt. Var speciellt jobbigt att sitta i min lägenhet på 19kvadrat. Jag hörde stressen utanför mitt fönster och jag ville klättra på väggarna för att lägenheten kändes som en trång cell. Jag gick ut på en promenad till en närliggande mack för att köpa choklad som jag ansåg mig förtjäna eftersom jag kände mig som den mest ensamma människa i världen. Det är egentligen konstigt hur ensam man kan känna sig även fast det är massor med folk runt omkring en. Efter att ha kommit hem och gjort supergoda mackor och ätit lite choklad så gjorde jag en relativt tidig kväll.
I morse då jag vaknade kändes allt SÅ mycket bättre! Vaknade med ett stort leende på läpparna även fast klockan bara var 06.40! Inte illa, eller hur? Traskade glatt iväg till skolan där jag nu suttit och haft föreläsningar hela dagen om biomekanikens grunder.. och jag är fortfarande glad! Även fast att läsa denna kurs nog är det tyngsta jag någonsin gjort! Kanske gårkvällen var en sån där dag som behövdes för att gå vidare och kunna se saker ifrån ett ljusare perspektiv.
Nu har vi inga föreläsningar eller seminarium förrän v.8, vilket känns skönt för då får jag chans att plugga på det vi lärt oss hittills.

Imorgonbitti kl 08-15 ska jag fara och fixa min rygg hos en naprapat. Ingen sovmorgon då heller alltså 😉 Sedan ska jag skaffa gymkort på Step-in, vilket gör att man får gymma, bada på storsjöbadet och vara på spa för ca 400kr i månaden! Superbra! Igår var jag på badhuset och gjorde ett grupparbete om biomekanik, och då träffade jag Helena där som också kommer ifrån Storuman! Hon jobbar numera på Storsjöbadet så hon gav mig en rundtur där. Det är hur lyxigt som helst och ser fram emot att börja träna där 🙂

Nu ska jag kila hem och laga mat.. Sen blir det plugg ikväll!
Ha det bra! 🙂