Stulna e-mail

Tidigt tisdag morgon beger jag mig till Bella Center för att passera morgonpigga klimatvänner med uppblåsbara plastdjur och skyltar med budskap om utsläppsbegränsningar. Jag blir erbjuden kaffe, flyers och tidningar och ställer mig i kön som ringlar fram utanför Bella Center. En En artikel jämför ett binbande beslut om utsläppsbegränsningar med beslutet att sluta med slavhandel under 1800-talet och trycker på att det är samma rädslor som ligger till grund för motståndet. En av rädslorna som kommit fram är begränsad ekonomisktillväxt. För att bestrida detta trycker man på att den industriella revolutionens upphov har rötter i just beslutet att stoppa slavhandeln (industriella revolutionen = ekonomisktillväxt). En liknande jämförelse jag hört tidigare gör sig påmind – på samma sätt som vi ser på förintelsen och förnekelsen av denna kan våra barn komma att se på oss och vår förnekelse av att klimatet förändras och att vi måste förändra vårt beteende.

Att mötet ska resultera i en överrenskommelse är nog en gemensam högsta önskan för de flesta här, men mina förhoppningar om begränsningar har blivit grusade efter diskussioner veckan innan med forskare som arbetar för FN:s klimatpanel. Bland annat på grund av dataintrånget och stöld av personliga e-mail från högt uppsatta och respekterade klimatforskare i England. Vid dataintrånget stals e-mail från vilka korta meningar tagits ur sitt sammanhang och förstorats av media som bestrider tillförlitligheten av klimatförändringarnas samband med utsläpp orsakade av mänsklig aktivitet bland annat. Dataintrånget verkar vara strategiskt planerat för att välta förhandlingarna vid COP15. Fredsprismottagaren Rajendra Pachauri uttalar sig om detta när FN:s klimatpanel arrangerar ett sidoevenemang för att beskriva det fortsatta arbetet. Det börjar med att han tydligt förklarar att arbetet som är utfört är robust och inte förlitar sig på en källa utan att det scenarior man målar upp för framtiden har bekräftats av åtskilliga oberoende forskargrupper. Ett flertal journalister från bland en journalist från The Times frågar ett flertal frågor om vad det här innebär för tillförlitligheten av klimatscenarierna och hur man ska hantera det, Rajendra svarar lugnt och sansat på alla frågor och berättar bland annat att man ska utvärdera vad som skett men att man inte kommer att tillsätta en utredning. En utredning får polisen i England stå för. Utvärdering kommer att göras för att man i framtida arbetet vill undvika sådana situationer. I slutet av utfrågning tillägger han att han inte är säker på hur bra vetenskap och olja går ihop med en kraftfull hint till möjliga upphovsmän till dataintrånget. Intrånget och datamängderna man kommit över är enorma och har gåtts igenom noggrant och spritts i media med enorm precision och dådkraft inför det stundande mötet. Trots detta tycker jag att man på ett övertygande sätt möter kritiken och lämnar väldigt lite utrymmer för konspirationsteorier.          Under Under dagen stöter jag samman med bekanta från Stanford University där man intensivt arbetar med sårbarhet och anpassning till klimatförändringarna där många av författarna av den andra arbetsgruppen inom FN:s klimatpanel är stationerade, bland annat Kris Ebi som veckan innan undervisat vid Umeå Universitet på en kurs som behandlar klimatförändring och hälsopåverkan. De berättar bland annat att tyngdpunkten kommer att skiftas från den fjärde rapporten av FN:s klimatpanel som offentliggjordes 2007 som handlade om den vetenskapliga grunden för att klimatet verkligen förändras och att det är mänsklig aktivitet som ligger bakom det, till att istället, i nästa rapport som offentliggörs 2014, handla om vilka effekter klimatförändringen har på ekosystem och människans hälsa och hur man reducerar dessa effekter och risker. Ett steg i riktning mot handling och förberedelse. Förhandlingarna skulle kunna innebära att man inte tvingas agera och anpassa samhället lika mycket och att konsekvenserna av klimatet på ekosystem och vår hälsa inte blir lika stora. I rika länder och beroende på klimathot har vi möjlighet att reducera vissa effekter på samhället, men vad gör man om havsnivån höjs dramatiskt eller om färskvattnet tar slut? De slutgiltiga effekterna av uppvärmningen är svåröverskådliga och personligen tror jag inte att många av oss tillfullo förstår vad vi står inför.