En kultur-tants fundringar

Betraktelser genom en kultur-tants glasögon.

Konsten att tro på sin känsla

Av , , Bli först att kommentera 0

En amerikansk konsthandlare fick äntligen tag i den tavla han sökt i många år.

"som att finna sin gamla kärlek..", " ..nu släpper jag henne inte… Han hade nämligen velat köpa denna tavla tidigare men gett upp budgivningen och sedan alltså ångrat sig.

Nu skulle det visa sig att tavlan var målad av Leonardo da Vinci och värd mångdubbelt det belopp mannen köpte tavlan för. Men det viktiga i kråksången var mannens känsla för denna målning och han vågade lita på den.

För mig är det BRA konst; den berör, träffar mitt i hjärtat, utan förnuft, utan ord!

Oavsett om signaturen har någon satt sitt avtryck på något som berör en annan längre fram. Skulle fler lita på den känslan skulle det finnas fler av Leonardos storhet idag, och konsten skulle gå en enorm utveckling till mötes.

För mig handlar det inte om att du gått en viss skola eller blivit upptagen i en viss krets.För mig handlar det inte om att ha ett visst namn och till det ett ego att sälja.

För mig handlar det om en känsla att förmedla, det bortom ord, det som kallas konst.

 

storstads-kultur

Av , , Bli först att kommentera 0

Stockholm,huvudstaden vår!

Vi rymde hemifrån några dagar för att komma ifrån vardagsstressen.

Visst kulturutbudet är gigantiskt, vi valde Hamburgerbörs och fick två flugor med både mat och skratt.  Tiden är ju knapp! Och vilken otrolig lokaltrafik,kors och tvärs med täta turer!

Besök på saluhall innan bion en trappa upp.Restauranger,pubar,fik och shoppppping. Jo jättekul och jättegott och jättemysigt!Dessutom kulturell vandring bland söders kåkar.

Plötsligt går man fortare än med stavarna hemmavid och har inte tid att dricka kaffet annat än "take away" medan man betraktar vuxna som vallar barn och hundar i samma lilla park.

Skulle antagligen inte gå länge innan jag bytte dialekt och tyckte att Uppsala var för långt norrut. Sen började jag kasta mig in mellan tunnelbanedörrar för nästa kommer först om två minuter!

Nä vi flytt int !!

Borta bra men Ume bäst!

TV -kultur

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag saknar min väninna mma Ramotswe, hon som trots sin traditionella byggnad är nöjd med sin kropp och unnar sig en kaka till sitt " bush-tea". Hon som löser vardagens mysterier som drabbar vanliga människor. Hon som gråter över svek och står upp för de svaga och samtidigt är ödmjuk och kan tvivla på om hon gjorde rätt.

Jo jag mår illa över trådsmala perfekt stylade som ironisk samtalar över ett styckad kropp och snabbt drar i sig en bryggkaffe i farten. Jag tappar inlevelse när Dna analysen kommer efter en kvart och massmördare liksom flimmrar förbi…

Jag förstår att det liksom inte är inne eller coolt eller grymt eller rätt att gilla empati eller medmänsklighet eller ens sympati.

Men jag vägrar, jag står upp för det som fel. jag står upp för allt som anses svagt och känslosamt och mänskligt.

OCH Jag tror det finns fler  väninnor som mma Ramotwes där ute; traditionellt byggda och fulla av klokhet!