Kvinnor & Metal

Tidigare i veckan fick jag en kommentar från "Anonym" i en av mina tidigare bloggar. Kontentan av den kommentaren var att kvinnor som lyssnar på Metal oftast lyssnar på mesig Metal, en stereotyp som nog kanske tyvärr inte är så ovanlig bland många av dagens Hårdrockare/Metaldiggare. Detta fick mig att vilja skriva följande blogg, som jag iofs redan funderat länge på att skriva, nu fick jag dock lite extra inspiration. Ni kommer inte att få läsa en invecklad doktorshandling inom ämnet utan snarare bara lite av mina tankar kring detta.

OBS!! Ni som eventuellt är extra känsliga eller helt enkelt tänder till det minsta när ämnet "kvinna" behandlas bör nog avstå från att läsa följande blogg p.g.a risk för feltolkningar. Jag är varken Pro-Man eller Pro-Kvinna, människor är människor helt enkelt.

Kan man vara kvinna och lyssna på icke-mesig Metal?

Mitt direkta svar är ett "Ja för fan" och "Absolut", men låtom oss gräva lite mer i detta. Synen på kvinnan inom Hårdrock/Metal har ändrats en hel del sedan det "glada ’80-talet" då det verkar ha tett sig helt naturligt att objektifiera kvinnan, ta bara en titt på den så kallade Sleazerock/Hair Metal scenen med band som Mötley Crüe, Guns’N'Roses, Poison etc. som härjade som mest i slutet på ’80-talet/början på ’90-talet.

Vad är då den största ändringen som skett under 2000-talet?

Jag skulle vilja säga att för första gången så klev kvinnan fram i rampljuset som vilken bandmedlem som helst och inte bara som "den kvinnliga basisten" eller "den kvinnliga keyboardisten". Tolka mig rätt nu, det har funnits framstående kvinnor inom Hårdrock/Metal sedan tidigare (några av dessa kommer att avhandlas senare i denna blogg), men jag tror faktiskt att något hände med världen när Angela Gossow introducerades som ny sångare i svenska Metalbandet Arch Enemy. Och än en gång måste jag pressa på faktumet att Angela Gossow är långt i från den första kvinnan i världen som använt sig av "growl" som sångteknik. Men som jag upplevt saker och ting så har Arch Enemy med Angela i spetsen ökat acceptansen av starka kvinnor inom Metal. Objektifierningen av kvinnan inom Hårdrock/Metal är för mig något som tillhör det förgångna, klart att det fortfarande finns band som vill försöka sig på det men de får absolut inte samma gensvar nu som de en gång i tiden fick.

Jag har haft kvinnliga hjältar inom den annars så mansdominerade världen av Hårdrock/Metal  ända sedan tidigt ’90-tal och tänkte här nedan lista fyra av dessa.

#1
Namn: Jo Bench
Sysselsättning: Basist i dödsplutonen Bolt Thrower (UK).
Diskografi:
Bolt Thrower – "In Battle There Is No Law" (1988)
Bolt Thrower – "Realm of Chaos" (1989)
Bolt Thrower – "Warmaster" (1991)
Bolt Thrower – "The IVth Crusade" (1992)
Bolt Thrower – "…For Victory" (1994)
Bolt Thrower – "Mercenary" (1998)
Bolt Thrower – "Honour Valour Pride" (2001)
Bolt Thrower – "Those Once Loyal" (2005)

 

#2
Namn: Katherine "Kat" Thomas
Sysselsättning: "Världens snabbaste" gitarrist samt sång och fiol i The Great Kat (US). Hon är till grunden  en skolad violinist (Juilliard School of Music).
Diskografi:
The Great Kat – "Worship Me or Die!" (1987)
The Great Kat – "Beethoven on Speed" (1990)
The Great Kat – "Total Insanity" 2-CD (2008)
The Great Kat – "Extreme Guitar Shred" DVD (2005)
The Great Kat – "Beethoven´s Guitar Shred" DVD (2009)

 

 

#3
Namn: Sabina Classen
Sysselsättning: Sångare i Holy Moses (DE).
Diskografi (axplock ur):
Holy Moses – "Queen of Siam" (1986)
Holy Moses – "The New Machine of Liechtenstein" (1989)
Holy Moses – "World Chaos" (1990)
Temple of the Absurd – "Absurd" (1995)
Temple of the Absurd – "Mother, Creator, God" (1999)
Holy Moses – "Disorder of the Order" (2002)
Holy Moses – "Strenght Power Will Passion" (2005)
Holy Moses – "Agony of Death" (2008)

 

#4
Namn: Onielar
Sysselsättning: Sångare & Gitarrist i Black Metal bandet Darkened Nocturn Slaughtercult (DE).
Diskografi:
Darkened Nocturn Slaughtercult-"Follow the Calls…"(2001)
Darkened Nocturn Slaughtercult-"Nocturnal March" (2004)
Darkened Nocturn Slaughtercult-"Hora Nocturna" (2006)
Darkened Nocturn Slaughtercult- "Saldorian Spell" (2009)

 

 

 

Jag tänkte avsluta denna blogg lite lättsamt med ett roligt stulet citat:

"Jag har efter långvarigt grunnande kommit fram till den självklara sambandet mellan hårdrock och manlighet, respektive kvinnlighet. Tes: Hårdrock är inget annat än testosteron omvandlat till ljudenergi, och därför helt naturligt för en man."
(Dr. C. Antonson – Källa: www.yttermera.se)

Etiketter: ,

5 kommentarer

  1. Matte

    Bra skrivet Tommi och bra att du tar upp ämnet, den unkna grabbigheten inom hårdrocken måste vädras ut. Min erfarenhet är att hårdrocksgenren precis som andra subkulturer kan vara en aning konservativ trots en rebellisk yta. När man sticker ut på ett sätt kanske andra värderingar kan tendera att vara desto mer konformistiska. Att prata om det är ett steg i rätt riktning.

  2. Svägerska

    Jag tycker att vi lever i en ganska underlig tid idag vad gäller manligt och kvinnligt: idag är det fy skam att säga just t ex ”den kvinnliga basisten” för att allt ska vara så jämställt som möjligt.. Men jag tycker iaf att det ska få vara okej att uttrycka sig så i alla sammanhang där uttrycket framhåller en minoritet, alltså t ex just en kvinnlig basist i ett metalband.. Det är ju trots allt en minoritet med tjejer i överlag i metalband, och så länge man inte sätter negativa värderingar i att det varken är tjejer eller killar som är minoriteten så är ju allt ok..?

  3. Amanda

    TACK SÅ MYCKET! Du hjälpte mig precis med en vetenskaplig uppsats! Nu har jag lite mer underlag för att spåna vidare på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>