Flyttfågeln

Att leva i två skilda världar

Fastergamarna lyckades splittra syskonskaran!

Av , , 2 kommentarer 2

Det är helt otroligt hur vissa människor kan förstöra för andra! De är 4 halvsyskon som aldrig haft något otalt med varandra tidigare. De har glatt sig åt att de funnit varandra. Nu miste dom sin far.

Ja, så la sig två av tre fastrar sig i det som barnen, bröstarvingarna, hade full rätt att tillsammans avgöra. Dessutom försöker de få tillbaka gåvor som fadern gett bort under sin livstid till barnen. Gåvor som har affektionsvärde, inget annat.  Fastergamarna vet att vissa av dessa gåvor kommer från ett arvsskifte när deras föräldrar avled. Dessutom har fastrarna använt ett av syskonen för egen "vinnings skull". De har plågat denna genom att påstå att det är DEN som -skaha- vilket  den bestrider. Två av syskonen som nu är tagna under sina fastrars gamvingar var inne i lägenheten ett par dagar efter dödsfallet. Då försvann en hel del saker. När ett annat syskon senare kom dit så upptäckte den att mycket hade försvunnit. Vad kallas det!!!!!???

Så nu är det två läger av barnen. Två självständiga och två som känner sig beskyddade under de svarta vingarna. Fadern har säkert vänt sig i graven mer än en gång. Han var en god människa.

Detta är ingen saga, det är verklighet. En verklighet som ingen skulle behöva uppleva. Det finns människor som inte har minsta lilla skam i kroppen. Det känns rent skämmigt att faktiskt känna dessa fastrar. Att överhuvudtaget ha haft med dom att göra.

Man känner sig smutsig.

Än är det inte slut. Skriver om några veckor igen för nu är jag på väg söderut, som flyttfåglarna.

 

 

Vänskap för livet

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi lekte med varandra när vi var små. Åkte masonitskiva utför backen i Joeström och det var en enorm backe på den tiden. Nu tycks den ha krympt under årens gång! Men vår vänskap har bara vuxit sig starkare. 

Före helgen gav han oss mängder av älgkött.

Jag stod hela fredagen och styckade fram den ena steken efter den andra. Nu kommer jag att längta ihjäl mig efter alla älgstekar, älgköttsoppor och älggrytor hela vintern. Har i alla fall gjort i ordning en hel mängd formar med färdigmat i olika smaker som finns i frysen till barn och barnbarn som kommer under höst-, sport- och påsklov. Ibland också emellanåt, när som helst. Visserligen är ena sonen utbildad kock men det ska ju också handla om semester för de stora och de små. Lilltösen 7 år var helt bestämd i sommar och sa: "Nä´ se älg ät ja´ int´". Men farmor sa bara att, nu ska vi äta kött, potatis och sallad. Alla andra var tillsagda att, inte nämna vad det var för kött. Lilltösen åt med gott mod och tog till och med påfyllning. Svartvinbärsgele´n var också en höjdare. Köttsoppan slank ner utan grima´s likaså alla andra rätter av älg.Det blev många älgkötträtter hon åt under de 3,5 veckorna hon var hos oss.

Nå´ n gång ska hon få veta sanningen men vi får vänta med det.

Nu ser vårt paradis eländigt ut. Komposterna är fyllda till bristningsgränsen av alla vackra sommarblommor. Ny gräsmatta är sådd men  det ser ut som ett krattat potatisland. Det blir vackrare till nästa sommar när det nya gräset ska spira.

Min vän som förser oss med älgkött kommer upp titt som tätt för fiske och skoteråkning så han har naturligtvis också tillgång till det färdiglagade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En grå dag med solskimmer

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår var det en dag när det blåste hård västanvind från Norge direkt in på vårt paradis. Vi har haft vårt paradis i snart 24  år och visst har vi upplevt den hårda västanvinden! O ja. Vi har firat alla årstider här. Även jul och nyår när vi haft omkring minus 38 grader. Då gick jag ut i ullstrumporna för att fota räven som tog mat från min mans hand. Inte en enda snöflinga fastnade på mina strumpor. Det är ett minne som jag aldrig glömmer. Det har funnits dagar när det blåst så hårt och jag har skojat med min man och sagt att :" nu får vi ny tomt" men huset/husen har stått kvar.

Igår såg vi regnet som strilade ner över fjällen och över våra tak. Men helt plötsligt så strålade vår vän solen fram. Helt underbart. En känsla av värme och kraft inför den kalla vintern. En sista påminnelse om att livet i skog och mark kommer tillbaka. Allt ska bara vila i sitt ide liksom björnen. Björkarna på vår tomt glittrade i guld, silver och grönt. Av regndropparna på deras blad. Så en överraskning!!! !! I går kväll mojnade vinden och det blev stilla lungt. Nedre Jovattnet låg blank. Fjällen runt om och husen på andra sidan av sjön speglade sig i vattenytan. Vi och våra gäster, svägerska och svåger kunde sitta i trådgården och njuta en liten stund. Det var en underbar dag.

Det kommer fler underbara dagar att leva för.

 

 

 

 

När någon dör då samlas hyenorna….

Av , , 4 kommentarer 9

Tänkte att min blogg bara skulle visa de vackraste orden. Men, men. Livet består ju inte bara av vackra färger och rosenskimrande moln. Ett svart täcke la sig över oss och förmörkade vår värld.

En mycket kär vän till vår familj, inte bara vän utan en som hade stor betydelse för oss alla, har avlidit. En vän vi haft i flera decennier. Han hälsade på när någon av oss hade problem och ville veta hur det var och försökte ställa upp. Trots egna problem. Han ville alla så väl och hade en underbar humor. Han gjorde rätt mot andra men glömde bort sig själv. Det var oerhört lätt att skratta i hans sällskap.

För många, många år sedan gav han bort en gåva till en för honom mycket nära släkting. Denna släkting har blivit trakasserad, baktalad och nästan terroriserad  av andra, mindre nära släktingar. För att dom vill ha tillbaka den gåva som getts för länge sen. Gåvan är inte värd någonting mer än affektionsvärde, ett minne från en tidigare generation.  En person, inte alls en släkting, blev beordrad att hämta dessa saker och hade mage att ringa den mycket nära släktingen för att meddela att han var på väg.

Nu blev det ingen hämtning eftersom detta var en gåva när den personen levde. Hans dåvarande fru var tillstädes när han gav bort gåvan och allt var korrekt.

Har läst om dessa tragedier som drabbar familjer. Ovänskap och delning av familjeband uppstår. Det är för mig så svårt att förstå. Var kommer alla dessa hyenor ifrån när någon avlidit?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bara en och en halv vecka kvar i vårt paradis på jorden!

Av , , Bli först att kommentera 5

Nu har vi återigen tillbringat sommarens månader i vår fjällstuga. I mitten av nästa vecka måste jag fylla komposten med alla mina vackra sommarblommor.  Ringblommorna är just nu som allra vackrast och lyser mot gammbodens vägg i klaraste gult. Surfinorna och hänglobeliorna har varit otroligt vackra men nu vill dom inte mer. Rabarberna, gröslöken, dillen och persiljan står fortfarande till glädje. Oj så många rabarberpajer och rabarberkrämer jag gjort i sommar. Det är underbart gott! För att inte tala om den gravade öringen med dillsås! De sista åren har gräslöken växt sig enormt stor. Nu har jag fryst in en hel del för säkerhets skull, att ha till midsommarsillen nästa år.

Vi har en boulebana på tomten och den har börjat "gulna" av alla höstens björklöv som dalar ner.  Höstfärgerna i naturen har börjat ta sina allra vackraste kulörer. Det är helt underbart. Digitalkameran är en glädje. Att få ta foton över nedre Jovattnet när solen går ner och färgerna kan variera i all oändlighet. Över sjön bildas färger från klaraste vitt till guldgult till orange till rött. Det är en fröjd för ögat och en lisa för sinnet.

Nu är, hoppas jag kantarellplockningen klar. Min man har plockat hur mycket kantareller som helst. Sa till honom idag att nu har vi kantareller till våra barnbarnbarn om inte längre ändå. Vi har ju redan ett barnbarnsbarn som fantastiskt nog också finns i Spanien. Ja, jag har ju inte berättat än att vi bor i Span ien resten av året. Det kommer sen. Nu är jag så upptagen av den fina årstid vi har här nu.

På måndag får vi besök av min mans syster och hennes man så nu ska jag börja laga till en härlig älgstek.