Flyttfågeln

Att leva i två skilda världar

Det händer så mycket kul så man har inte tid att skriva

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är inte ofta jag har tid att finnas här!  Varje dag så händer det någonting som är så trevligt och underhållande. Vi är nästan jämt upptagna med det ena roliga efter det andra. Min man deltar i seriespelet i boule som pågår tre fredagar på våren och tre fredagar på hösten. I morgon är det sista tävlingsdagen för detta året. Han och hans team är verkligen på bettet. De spelar i serie 1 och försöker försvara sin titel. På onsdag är det gratis middag för spelarna i serien och prisutdelning. Jag får följa med, äta en god middag och uppleva allt för mina 10 euro.

Vi har varit på 60-årskalas, på middagar hos vänner. Vi umgås med några par och spelar kort på kvällen och gör en god smörgås till varandra. Det är så trevligt.

Idag var det månadsgrill på boulebanan och det var 109 personer som deltog. En helt underbar dag. Att få umgås och ha trevligt tillsammans. Roliga historier, lottvinster och många skratt.

Många gånger har jag funderat på att flytta tillbaka till Sverige. Man längtar efter sina barn och barnbarn. Helt naturligt eller hur? Men vad ska vi gamlingar göra annat än att sitta vid björkvedsbrasan i stugan i Mosekälla? Titta på TV. Lösa korsord. Åka och hämta en sönderriven tidning på posten. (Vi brukar prenumerera på VF men någon som inte har så mycket att göra, och verkar vara less på livet, brukar riva bort min mans namn på tidningen och slänga det i papperskorgen).Ja, man har ju inte roligare än man gör sig. Men kanske är det så i trakterna att det inte finns så mycket av spänning och upphetsning att göra, så då går man på en liten tidning och ett namn för att må bra????????? Det är sjukt…….

Nå väl. Idag har jag på morgonen tvättat sänglinne som torkade på en timme. Renbäddat och städat igen "ovanpå". I går gjorde min man det andra som jag skrivit om. Så inatt, efter dusch och tvagning, får vi sova gott och snusa under härlig doft av renhet.

Ha det gott allihopa.

Kram till BO.

 

 

 

Rabiesspruta,bouletävling och rödpeppar

Av , , Bli först att kommentera 1

Under de få dagar vi varit här i Spanien har vi hunnit med en hel del. Jag ska inte berätta om den städning min man gjort(dammsuga, torka golv) men vem ska putsa fönstren? Vi har sammanlagt minst 35 rutor att putsa…………..och jag klarar inte det pga min halsrygg som ger mig ichiassmärtor i hela höger arm. Men dammtorkat har jag så det glänser överallt.

Tokfia som man är och pedant.

Nu är vår lilla spanska hund på 14,5 år vaccinerad mot allt. Hon är så otroligt nervös när vi åker ner till veterinären som hon känt i nästan14 år. Hon hyperandas och vill bara gå därifrån. Det är bara att försöka lugna henne i knä´t men sen är man full av hundhår som lossnar av henne på gr av stressen.Och inte känner hon heller när hon får sprutan för hon säger ingenting. Vi har en helt otroligt fin spansk veterinärklinik här ista´n. Frågade honom idag vad jag ska göra om hon avlider. "Ring mig så tar jag hand om henne och sen kör jag henne till kremering". Det känns så skönt att ha denna fina veterinär.

Intill oss växer ett träd. Närmare 2 meter högt. Som just nu är fullt av omogna rödpeppar. Om några veckor kan vi gå dit och skaka ner mogna rödpeppar, torka dom och använda i vår matlagning. Fantiskt. Det är ju ett plus med att bo här. Vill man,så kan man också plocka rukkolasallad i naturen. Men jag köper hellre min sallad. Vem vet vem som ……….på den.

På grund av min halsrygg har jag defenitivt slutat spela boule. Men sanningen att säga är det avkopplande att vara själv när maken är och spelar för då kan jag aktivera mig själv. Älskar ju att laborera med oljefärger på mina tavlor och nu får jag egen tid. Har så många ideér och bilder i huvudet så nu, men först när det blir lite kallare, ska jag måla, måla, måla. Och ibland laga goda middagar till våra vänner och umgås i all enkelhet. Är inte mycket för ståt och stass.

Tack Lena Filipsson för ditt fina mail.

Kram allihop

 

Lotty

 

 

 

Solsken och vänner och längtan hem

Av , , Bli först att kommentera 0

Sitter i solen, varmt och gott. Tvätten igår torkade på två timmar men den doftade inte så gott som tvätten på strecket i Lappland. Det är en helt annan luft här. Skulle vilja säga: unken och gammal.

I går kväll hade vi hos oss vänner som vi inte sett på flera månader. De kom och ringde på porten och önskade oss välkomna. Det känns så skönt att ha så fina vänner. De tänker på oss när vi är i Sverige och saknar oss. Till och med har de i bouleklubbens rum satt in foto på min man med "efterlyst" för de har saknat honom. 

Jag är nog en ensamvarg.Född en kall januarinatt utan varken mor eller far tillstädes…………………låter konstigt. Min mor måste ju ha varit där i alla fall. Annars hade jag ju inte funnits. Men det gick så fort innan hon försvann så jag har inga minnen av henne då.

Hur som helst så längtar jag hem till kalla norden. Ni som sitter i Sverige i kylan tror nog att jag är missnöjd, dum eller virrig. Nej då. Vi har vistats här nere nu i 16 år och nu räcker det! Vi kan alla årstider, vi kan Spanien, jag kan språket "så där bra" så jag klarar mig bra. Men det är något som fattas likväl. I mitt sinne. 

Det lider mot jul. Önskar att jag satt innanför ett fönster där snön lyser vit. Där julstakarna lyser fint och de levande ljusen inne likaså. Här pyntar jag till julen. Men det känns inte som jul ändå.

Okey. Vi får ha det så som många önskar att dom hade det men det är inte alltid att det känns till hundra procent bra. 

Man ska nog vara en viss person för att kunna sälja allt i sitt hemland för att bara vistas här nere för all framtid. Det är många andra landsmän som faktiskt inte har någonting kvar i sitt hemland. De bor här och åker knappt tillbaka. Det kan jag inte förstå.

Nu ska jag ut till solen igen. Under parasollen.

 

 

Nere bland andra flyttfåglar

Av , , 1 kommentar 1

Ja, så har jag lämnat fosterlandet och mitt härliga paradis i Mosekälla. Det känns inte riktigt bra faktiskt om nu någon skulle tro att det är kul att vara flyttfågel?! Visst är det varmare här just nu, ca 28 i skuggan, ljust längre än i Lappland men jag saknar björkvedsbrasan och det tända små ljusen på borden. Jo men visst! Visst kan man tända ljus här också men då får man vänta till långt in på kvällen för att de ska göra sig gällande.

Efter 5 dagar här nere längtar jag redan tillbaka. Konstigt? Nej då. Har man varit på samma ställe i snart 16 år så håller det på att bli tradigt. Väldigt vanligt, varmt ibland, varmt och mycket fuktigt  och sen kall fuktig vinterkyla med dunjacka som skydd. Nä, det är nog ingen som varit här nere från september till juni som tror mig.Men så är det.

Det första min man  gjorde var att klippa bouganvillan för det hade växt över ingång och tomt. Trots att vår granne varit och klippt i omgångar. Han hade också vattnat rabatterna så mina blommor hade klarat sig utmärkt och vuxit sig FÖR stora så det var bara att reducera mängden. Köpte honom en fin blomma som tack för vad han gjort för han älskar också blommor i sin trädgård. Men fint var det då jag älskar blommor. Kan bara inte vara utan dem. Lika så i vårt paradis i Mosekälla.

Andra kvällen vi var här gick vi på vår älskade Chinarestaurang alldeles här intill och åt en härlig trerätters middag. Vi kände oss lyxiga. Med en utgift på 130 kronor varav det också ingick en flaska vin. Samt kaffe och valfri avec. Faktiskt tog jag en konjak precis som min man. 

Två dagar efteråt gick vi på vår stamrestaurang och åt en helt underbar schnitzel. Vi har verkligen vräkt oss så nu får spisen i vårt kök göra resten med assistans av någon av oss. Gjorde filé igår med bakad potatis, bearnaisesås med vitlök och en god sallad.

I fredags var vi på en marknad och vi blev helt förbluffad. För 1 euro kg(ca 10 kronor) kunde vi köpa alla grönsaker och frukter som fanns. Paprika, plommon, sallad, kiwi, vindruvor, melon och allt annat. Helt fantastiskt! Så vi har lite av varje. Det går ju inte att hamstra i denna värme men man har ju gó lust………….

I morgon ska vi till vetrinären med vår 14,5 år gamla lilla spanska hund som varit vår nu i nästan 14 år. Hon ska ha sin rabiesspruta. Hon sover mest nu för hon tycker det är för varmt. Äter gör hon först på kvällen när det är svalare. Hon är ändå så pigg och glad när det blir kväll och hoppar och leker med sina leksaker. Bävar för den dagen hon måste lämna oss.

Förut så spelade jag boule (kloten vägde 710 gr styck) och var väldigt bra men nu har min läkare sagt mig att jag inte får göra det mer. Får inte ta tag i tunga saker och försöka bära något som är tungt. Okey, jag har länge känt att bara en vattenflaska på 1,5 liter är VÄLDIGT tung men har inte brytt mig. Visst ska väl jag klara det! Men ack nej. Min halsrygg är sliten liksom ryggpelaren ovanför min stelläggning i ryggen. Kotorna ovanför stelläggningen har för hög slitning så nu gäller det att vara försiktig. Usch. Jag som vill vara aktiv men tro inte att jag ligger på sängen och tycker synd om mig själv. Nej då, jag gör nog mer än jag ska men inte tunga saker. De delegerar jag till min starke man.

Nu ska min man iväg och spela boule så nu ska jag sätta mig under parasollen och läsa slutet på Stuart Howarths bok "Snälla pappa, nej". Fick låna den av en väninna i Tärnaby och jag rekommenderar den. Det är en sann och ohygglig berättelse.

Jag känner till mycket i den boken.

Tack för att jag fick låna den BIG!

Och förresten vill jag hälsa till BO som gjorde min sommar väldigt fin i Mosekälla.

Kram Lotty