Möte med tandfén

Idag hade jag det tveksamma nöjet att dra ut höger visdomstand. När man nämner för folk att man ska fara iväg upp till sjukhuset och dra ut en visdomstand verkar det som att de flesta kan relatera till den smärta och skräckslagna upplevelse som man skall genomlida inom kort. Det är detta och papercut som sammanför oss människor.

För ungefär ett år sedan fick jag min vänstra visdomstand dragen av en studenttandläkare och även denna gång var det studenttandläkare (två stycken faktiskt). Man kan fundera över om det bara finns studenter som drar visdomständer medan en stressad huvudtandläkare springer mellan salarna och berättar vad dessa skall göra vilket inte direkt lugnar patienten (jag).

Hur som helst kom jag dit, satte mig ned i väntrummet och in kommer nån gamtant och berättar vad som skall hända. Dessutom skulle jag få vänta några minuter extra då studenterna var på tenta (!) för tillfället. What the fuck?! Jag skall alltså få två ångestladdade studenter som precis gjort tenta. Man vet ju själv hur det var efter en tenta, ett slags panikslaget lugn hade infallit sig där man var allmänt känslomässigt labil.

Till slut kommer två glada tjejer som är de som faktiskt ska utföra slakten i min käft. Dessutom har jag fått en fånig, vit t-shirt på mig som tydligen man ska ha på sig när man blir opererad. Hur som helst lägger de mig på britsen, nån gamtant kommer in och plastar in mig och svabbar mitt ansikte fullt med sprit för att jag ska bli steriliserad. Blött blev det i alla fall.

Sprutorna i tandköttet åker in, en efter en och till slut har det domnat bort rejält och man ser allmänt mongo ut och känner sig rätt fånig. Sen får de för sig att prata med en samtidigt som man har vassa instrument i munnen. Vad fasen är det med det?! Allt jag kan göra är att gurgla tillbaks och det känns sjukt givande konversation om man nu kan kalla det för det.

Halvvägs genom operationen börjar assistenten (en av de två läkarstudenterna) fladdra lite med blicken och svaja lätt samtidigt som hon håller i sugen som är i min mun. Sen säger hon att hon måste gå och sätta sig en stund. Det visar sig att hon var på väg att svimma(!).  Magnificent! Hon gör ett nytt försök att stå där och fippla med sugen  men än en gång är hon på väg att tuppa av. En ny assistent kallas in som får ta över. Känns lite riskabelt med en som kanske ska svimma över mig. Förra gången lyckades ju studenten bedöva fel sida vilket var lite stilpoäng på nåt bisarrt sätt.

Efter mycket sugande, borrande, hackande, knakande i min käft och en huvudtandläkare som kom in lite då och då lyckades de till slut slita ut visdomstanden. Hon frågade om jag ville ha den. Då sade jag: "Nej det är bra. Du behöver nog pengarna bättre från tandfén än jag". 

Sen tryckte de upp en sån där gasbinda i munnen och jag mår efter omständigheterna helt okej förutom att varje gasbinda jag drar ur käften kan man istället kalla en binda som varit med om världens mest horribla mensperiod, fast i min mun.