Nu har sommarlovet börjar för många barn, tonåringar och vuxna. Hemma har vi två tonåringar som inte förstår varför de skall gå isäng i hyfsad tid. När jag förklarar att fadern jobbar så tycker de att det inte är ett hållbart argument. Inte före tre tycker den äldste och den yngste inte före tolv. Undrar om jag och fadern får ta en vilovecka när barnen börjat skolan igen i agugusti.

När grundskolan hade sin avslutning så var jag i Stadskyrkan och tittade på Minervaskolans högstadiums avslutning. Så rörd jag blev. De var "nästan" vuxna. Jag tänkte på hur fort tiden gått sedan de började förskoleklass och nu är de på väg till gymnasiet. Det var många ögon som tårades och många kramar som delades denna dag. Mina tankar gick självklart till de föräldrar som inte fick vara med om denna dag med sitt barn. Jag vet att även klasskamraterna hade sina tankar hos dem. Tänk vad livet kan förändras.

Nu vill jag citera Bibbi och Pekka Langer "krama varandra!".