Umeå – Kanada och tillbaka, i ett nafs

Att den allmänna pension utbetalas av pensionsmyndigheten, vet nog dom flesta. Så då Åke frågade mig igår vad det nu var, mer än Hallongrottans dag vi firade så sa jag att det var kollektdagen också, kollekt som i kollektivavtalets dag.

Vi kom in på arbetsgivare, lönesättningar och jag sa att man även kunde kolla upp vart man ska ligga i lön, mellan tummen och pekfingret. Fast du Åke, sa jag, som har pension och får den via pensionsmyndigheten, du skulle fasen kolla upp om dom har kollektivavtal. Dom kan då inte vara några vidare bra förhandlare i så fall. För vem idag, har hört någon säga att man är nöjd över vad man får i pension av dom?? 

Nå, skämt å sidor, det är långt ifrån alla som är nöjda över sina löner heller. Och ännu längre ifrån dom som faktiskt får vad dom förtjänar. Väldigt många är underbetalda men jobbar skjortan av sig. Här ska jag också påminna om, att trivas med det man jobbar med, är så mycket värt, att man kanske till och med väljer att klara sig på det man får, för jobbet i sig ger en mer än på andra ställen. Man ska må bra av det man gör, PUNKT SLUT!

Jag tog på mig mina lila/rosa skor och gick en 3 kilometers sväng innan lunch igår. Åke fixade fram grillen och tände upp den lagom innan jag var tillbaka. Vi grillade parisare, Givet under överinseende att allt gått rätt till

Passade även på att grilla kött som jag sedan stekte på lite tvärt till middagen.

Vi drack kaffe ute och åt en Hallongrotta. Skrapade till och med varsin Trisslott som Åke köpt i tron om storvinsten. Ack vad vi bedrog oss, det är ju lite av ett skämt då man får 30:- i Extrachans rutan och man inte ens har 2 stycken 30:- på spelplanen…snacka om att känna superkränkt och lurad.

Hade gärna fått vara några plusgrader till, men vi överlevde och solen (kylan till trots) gjorde att man kände sig som en friskus då man sedan kom in och fick njuta av riktig värme.

Idag för 7 år sedan, satt vi också ute för första gången det året, så ändå kallare ut då…

En bild på nätet visade att det skulle finnas 3 gator i Canada med roliga namn. This Street, That Street eller The Other Street.

En kille kommenterade bilden och skrev att det var så roligt att han verkligen hoppades att det var sant. Jag brukar ha svårt att lämna såna här småsaker för även jag vill ju veta. Så jag begav mig ut på en långresa med Google Earth, och hittade dom 3 gatunamnen i Porters Lake NS (Nova Scotia) Kanada.

Sen väcktes en ny fråga…hur ofta uppdateras Google Earth? Jag vände på rymdskeppet och gjorde en 2 sekunders resa tillbaka till vårt hus. Mja, jag sitter i bilen jag, fast staketet är vitt så det var inte från ifjol. Inte så uppdaterat med andra ord. Dont mind the adress. Vi bor inte i Kyrkan mitt emot, för det är deras adress, Timotejvägen 2. Till och med Google Earth tycker att vår adress inte stämmer med verkligheten 😄

Farmen finalen avgjord, en av dom rätta blev vinnare. Extra kul att ha sett alla avsnitt och det blev rätt i slutet. Det ska löna sig att vara arbetsför, påhittig och villig att lära sig allt om att leva på en farm. Att se på såna där reality serier väcker känslor. Jag ser det ju för att jag fortfarande är nyfiken på vad folk kan göra, och jag förundras över hur många är i total avsaknad av empati.

 

Men det är viktigt att understryka, att känslan, då det gäller mig, stannar just där. Det finns gränser för allt.

Fast lite rolig är väl den här dekalen, för hur många trafikpoliser är vi inte lite till mans *fniss*

Robinson starten skippade jag, det tar jag nu, till frukosten. Önskar er en fin måndag!

Idag är det inte bara Hallongrottans dag, nopp, det är mera…

Av , , 4 kommentarer 15

Idag är det inte bara Hallongrottans dag. Jag har redan förberett mig för den, hahaa…

Visste inte ens att dom hade en syltfabrik i Lycksele men tydligen

Det är faktiskt Kollektivavtalets dag också. Klicka på bild för att läsa mer om det.

Något som är jätteviktigt att arbetsgivaren har. Alla erfarenheter visar att kollektivavtal ger högre lön och bättre förmåner i arbetet än andra jämförbara modeller. Kollektivavtal är ett skriftligt som främst reglerar löner men även anställningsvillkor och förhållandet i övrigt mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Saknar en arbetsgivare kollektivavtal så är du inte garanterad en viss lön, utan det du avtalar med arbetsgivaren gäller. Du är inte heller garanterad en löneförhöjning.

Om du inte vet, ifall din arbetsgivare har detta kollektivavtal, så kan du börja med att Googla. Det mesta går att hitta. Annars kan du faktiskt fråga din arbetsgivare 👍

Åke kom just in i rummet och frågar i luften vad det är i kyrkan idag. Mja, sa jag dom kanske firar Hallongrot… så klicka det till i skallen och jag sa, det är ju naturligtvis ”kollekt” dagen dom firar. Så där, apropå kollektivavtal, hehe… (fast dom riggar nog för Gudstjänst först *nickar*).

Tiden gick så fort på jobbet igår. Med tanke på hur mina arbetstider har varit dom sista åren känns det även bakvänt att åka hem, medan det ännu är ljust och innan middags tid. Det är ju inte alls så fel, det heller. Men kvällar kan också vara underbart fina. Till och med lite extra fin om man som Annelie Wallmark, råkar bo på ett magiskt ställe. Titta vilken fin bin bild hon tog igår

For iväg med Winstone i morse, helt inställd på den längre svängen. Men nopp, han satt sig på bakhasorna vid industrivägens början, han ville inte. Det var bara att vända om. Det innebär att jag kommer att gå iväg själv, på en promenad i lite snabbare tempo, nån gång under dagen. Jag har även köpt ett par skor som ser ut som gympadojor men med lite räfflor under, gjorda för promenader, ska testa dom en runda med. Ful färg…jag vet inte varför jag inte gillar det. Inte så att jag skulle haja till om nån annan har det. Utan det är jag, som inte vill gå runt med vissa färger.

Nå, jag gillar märket áhkká, skorna är skön, dom var på halva priset och dom kanske mister sin forna glans dom man använt dom ett tag. Och det är förmodligen bara jag, som bryr mig, ingen annan. Dom här skorna så värre ut, dom hade jag inte heller gillat att gå runt med.

Vem vill betala för skor som ser skitiga ut innan man ens använt dom? Knepigt!

Ikväll är det Farmen final 20.00 och Robinson start 21.00. Blir 2 timmar framför tvn då. Jag vill inte spara det till imorgon. Då kommer nån att spoila vinnaren, innan jag hunnit se det.

Idag skiner då solen, tänk om man kunde grilla en parisare till lunch, hm…ska klura på den. Här får ni klura på nåt annat, vad ser ni? Skrolla sedan lite så får ni svaret. Önskar er alla en fin söndag!

 

 

 

 

 

 

Talangfulla människor finns det gott om 🙃😁

Av , , 4 kommentarer 10

Slängde ihop ett bröd igår, innan jag skulle iväg och hälsa på Hafdis. Nåt som är rätt så vanligt då det gäller mig, kan vara att jag tids optimerar, fast jag VET att det kommer att handla om få minuter i slutändan. Och förmodligen, kommer dom minuterna hamna på fel sida av klockslaget. Typ på pluskontot.

Hade skrivit till Hafdis att jag siktade på att komma till henne klockan 13.00

När jag står där och river i skåpet för att hitta rätt storlek på formen, inser jag att den jag har är för liten så jag måste hitta en till för att ta ¼ del av degen i den formen. Det fick bli en vanlig brödform. Men tiden tickar, bakplåtspapper ska ner i formarna och då fastnar plötsligt mitt örhänge i ett spetsmönster som löper från axel ner till slutet av ärmen.

Jag får inte bort det utan att ta av mig örhänget i en överdrivet konstig posé. Örat sitter ju som tight mot axeln. Fråga mig icket, hur jag lyckades med konststycket att ens hamna i det läget, men jag vet att jag har dolda talanger.

Jag struntar i att försöka ta bort den från tröjan och fortsätter med brödet… Allt detta resulterade i att jag la ett bakplåtspapper (det som är anpassat till brödformar och som har text på sig), åt fel håll. Och med det så blev brödet tatuerat

Fast det blev gott i alla fall och det var väl tur att det var det mindre brödet som blev med text 😁

Och ja, min tids optimering failade och jag fick skicka nytt sms innan jag åkte

Fast det handlade som sagt var om minuter, inte timmar 😜 Vi hade en trevlig kaffedejt och mycket att prata om. Vi har oftast haft våra män med oss och då är det svårare att prata på det sätt man gör om man sitter mitt emot varandra. Så vi satsar på nya tider framöver att utveckla våra samtal på 😊

Ja apropå att tatuera brödet så må det ju vara hänt. Det var nog aningens värre för den här killen som blekte håret men valde att sätta en vanlig påse över huvudet istället för den som brukar följa med i bleknings kitet. Klicka på bilden för att se filmsnutten

Visst är det tur att man kan skratta åt sina egna misstag, och förhoppningsvis gör man inte om just det, nästa gång. Men då kan det vara nåt annat som går åt skogen 🙃

Nicco hade med sig lite ingredienser till middagen. Jag hade förberett med att bara tvärkoka upp mandelpotatis som jag skurit fint, hackat vitlök som hon blandade i crèmefraiche med kryddor, och införskaffat mozzarella samt lite gröna salladsblad samt ruccola. Hon hade med sig librabröd, en hårdost, citron och kryddor. Med detta blev det sedan en jättegod pizza.

Potatis är absolut inte fel i det här fallet, men själv hade jag nog aldrig kommit på iden att använda den som pizza topping 😋👌

Sen gjorde jag en egen variant på kaffe Karlsson, som jag härmed döper om till kaffe Hällsten. Blandade trisec, med ägglikören hon köpte till mig

Ner med kaffe och toppades med grädde förstås. Luktade som godis och blev som en dessert, bara den

Jag och Nicco satt och spelade kort under kvällen medan Åke spelade kort på egen hand, halvliggandes i soffan datorskärmen i fejjan och teven på i bakgrunden. En lagom kväll med lagom firande. Vilken tur, för jag ska ju iväg och jobba om 2 timmar, och köra bil, ska jag också.

Tänkte gå en morgon prommis med Winstone nu. Så får vi lite frisk luft och kickar igång våra sömndruckna kroppar. Winstone behöver det absolut, han ligger och sussar här bredvid mig.

Önskar er alla en fin lördag med en gullig liten dikt, enligt texten, skriven och ritad av ett barn, här kan man snacka talang 🧡

Blir det tårta 🎂 eller godisburk 🤔

Av , , 4 kommentarer 16

Så blev det plötsligt en årsdag igen. Niccolina blir 26 år idag. Hipp Hipp Hurra!!

Hon hörs inte ska fira så hon kommer hem till oss ikväll och äter middag. Blir bra det. Undrar om jag skulle bjuda på nån tårta av nåt slag, eller ska jag göra det jäkligt enkelt, och bara ställa fram godisburken jag fick hem igår

Presenten hon ska få har inte kommit än, det är snudd på mer regel än undantag. Fråga mina barn, dom vet. Ofta var det en lapp i en låda där det stod skrivet vad dom skulle få. Jag var helt säker, denna gång att den skulle hinna komma, men… Om jag inte får meddelande i eftermiddag förstås Att grejen har landat på Preem 😃

Jag och Annelie hann snabbdejta med frukostmacka på Ullas igår. Apropå presenter hade hon med sig en underbart cool blomma. Kolla vad jag fick

Blomman/växten, hänger bara där och man ska duscha den lite nu och då. Oh, i love it 🧡 Tack Annelie 🥰

Hon har tidigare berättat om en fadäs hon gjorde för några veckor sedan. Men det var något som hon garanterat INTE, varit ensam om att göra. Hon skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala. Osäker på om hon gör rätt då hon köper biljett och killen i biljettluckan säger att det inte är nåt fel.

Så kommer en kontrollant, det sitter 2 tjejer framför Annelie och där börjar kontrollen. Annelie hör att dom förtvivlat blir varse om att dom inte har rätt biljett. Vid Arlanda byts linjen till UL eller hur jag ska förklara det rätt.

Annelie hoppar in i samtalet och erbjuder sig att betala för tjejerna. Kontrollanten säger att det inte behövs, Han ska inte slänga ut dom, utan dom kommer undan med en tillsägelse. Så blir det Annelies tur att visa biljett, och guess what…det är fel, hon har inte biljetten som gäller från Arlanda till Uppsala.

För att göra det väldigt kort, så åker hon på 1500k kronor i böter. Kontrollanten vill att ho legitimerar sig, hon har körkortet undanstoppat men tar fram sin Freja id på mobilen. Han påstår att det inte är en giltig legitimation. Say what???

Hon har ringt och pratat med dom det berör, dom ger sig inte, hon har överklagat och förklarat hela historien, hon har fått hem faktura och där står det också att hon inte klarat av att ta fram en giltig legitimation. Alltså jag storknar då jag hör detta.

Vart är människan bakom kontrollanten. Han stod ju för fasen där då hon till och med erbjuder sig att betala för 2 personer som inte har biljett. Hon har stort hjärta och ett gott sinne för andra…han har varken hjärta eller hjärna. Tjejerna får ju en tillsägelse, Annelie en böter. Vad är det för skillnad?

Vi får se vart det landar. Hon ska driva det vidare, och det tycker jag absolut.

Dagen gick vidare med ett besök på Avion. Shoppade lite, och sedan fick jag meddelande från Ina att hon var på ingång till Nybro. Där var det uppenbarligen nån typ av torsdags fika, det var fullt med folk. Men vi fick plats i alla fall. Trevligt att ses, precis som vanligt 😊👌

Och med det önskar jag er alla en fin fredag! Foto av Ahmad Mansour

Pi pi pi pizza eller paj

Av , , Bli först att kommentera 10

Stort Grattis till alla matematik älskare, idag är det internationella PI dagen. Den är givetvis tillägnad talet, den matematiska konstanten π (pi) (≈ 3,141592653589793…). Och infaller naturligtvis 3:de månaden, dag 14. Eftersom det är dom 3 första värdesiffrorna i talet 3,14, som förövrigt är ett oändligt tal.

Sen har vi då dom som minst sagt, har ett minne som verkar vara halvt oändligt. Jonas har lärt sig 25 000 decimaler, som han jan utantill. Vad han ska med den informationen till, ska jag ha osagt, men ändå imponerande. Klicka på bild för att komma till artikeln

 

Och det finns en del att läsa om historien runt PI, här kan ni som är intresserade, klicka på bilden för att läsa om den

 

Det stannar inte där. Man firar även med mat. Och vi har ju två rätter som börjar med Pi… Pizza och Paj. Så ni som behövde ett lunch eller middagstips, varsågod. Jo…det finns ju mer man kan äta som börjar på pi, kanske piroger eller pitepalt 😁 Paj heter pie på engelska, så där har ni pi:et 😜

Med ett pass gjort på mitt nya jobb kan jag inte annat än säga att jag har hamnat rätt. Känns otroligt spännande och roligt, så förutom Anders och Tinas grattis så klappar jag mig själv på axeln, dels för att jag hittade rätt och att jag var så pass intressant att jag fick det 😃

Gick ut med Mr W för en timme sedan och hamnade i minnen från barndomen. Det små snöade då vi gick, jag fällde upp huvan över skallen för det kändes rätt blött. På 3 minuter övergick det till stora blaffor. Inte alla gånger man kan höra snöflingorna eller snösjoken, landa på huvudet. Alltså, det kändes nästan magiskt. Svårt att fota storleken men på min jackärm, ser ni en endaste flinga (blaffa). Älskade detta då man var barn och mamma sa, åh titta nu kommer det xxxxhandskar. Man var helt hänförd…jo jag var det nu också

Idag ska det dubbeldejtas. Det blir frukost på Ullas med Annelie sen blir det eftermiddags fika med Ina på Nybro…lyx torsdag

Och guess what, det dubbeldejt imorgon med, haha…vilket lyxliv jag har ✨ och apropå magiskt och att vara hänförd, haha…

Önskar er alla en trevlig torsdag!

På obestämd tid är att befinna sig i limbo

Av , , 4 kommentarer 13

Åke såg inte vad jag såg, där, längst ner på björkstammen. Även om jag påpekade vad jag skrev om, innan. Ingen har gissat så jag vet inte om jag är den ende som hajade till och tyckte att detta kunde räknas som ett ”sign”

Jag ser kåtan och en till som skymtar i bakgrunden, lite disigt fjällmotiv med snö/dimma i bakgrunden.

Nä, sa Åke, det måste vara för att du ser det från en konstnärlig sida, haha. Nja, jag tror inte det, jag tror att det kanske poppade ut mer, på grund av vad jag precis hade för historia i örat. Men, jag vet inte om det finns rätt eller fel i den frågan.

Såg den här bilden igår och ja, det är väl lite så där va, haha.

Ingen kan ju göra ett proffsjobb, utan att börja någonstans. Så egentligen är ju allt ett barn gör, ett steg i processen. Antingen utvecklas man och sakerna blir bättre och bättre. Eller så inser man att det där, kommer aldrig att hända och man lägger det åt sidan och satsar på nåt annat.

En kvinna jag hängde med en hel del som idag inte finns med bland oss längre, berättade om hennes smörknivs projekt. Jag lovar, jag började skratta och hon hakade på, så till slut kom det allt tårar med.

Det hon sa var hennes upplevelse, sen tänker jag att när skrattet kom, var den en blandning av att man såg bilden framför sig och sedan att det förmodligen inte var vad som hände, fast upplevelsen är ju det där man inte kan ta ifrån någon.

Hon hade täljt en träkniv och den skulle putsas. Hon gillade inte träslöjd överhuvudtaget, men alla skulle gå på trä och syslöjd, så man hade inget val.

-Ja jag fick sitta och putsa på den där smörkniven heeeela terminen. Träslöjds läraren blev aldrig nöjd. Varenda lektion kom han och tittade, och pekade och sa att det är bara du putsar, det där duger inte.

Jag skrattade medan jag frågade om det ens fanns någon smörkniv kvar efter terminens slut och allt putsande. Då brast även hon ut i skratt. Jo, nog hade det blivit en smörkniv till slut. Fast med en vild gissning från min sida, så kan det kan också ha tagit all den tiden för intresset att få den klar, var inte så stort

Hade en trevlig dag igår med mina guldkanter. Det blev kaffe på en inglasad balkong på ena stället och på det andra blev det faktiskt utgång med Pizza middag, hur bra avslut är inte det. Jag sa innan vi åkte att pizza på en restaurang/pizzeria, är det bästa. Enda gången, man får den riktigt varm då man får äta den med en gång.

Kom hem tog en kaffe och bytte om för träning. Så jag tog bilen dit. Gick 2 kilometer på löpbandet i uppförslut som vanligt, körde armar och ben och kände mig nöjd över insatsen.

Idag, ÄNTLIGEN, så skriver jag ut mig från Arbetsförmedlingen och säger bye bye till A-kassan.

 

Har mitt första arbetspass idag där jag nu ska ha min största huvudsyssla. Blir ett längre första pass. Kommer att jobba 11 timmar men det är också för att få se hur vissa saker ska utföras, det är ju jättebra. Vad jag har längtat efter detta

Säger som Tina sa tidigare, om man inte vet vad som väntar framöver, och man kan inte få svar förrän i framtiden. Då blir det som att befinna sig i limbo. En obestämd väntan då man inte vet när, eller om det ens kommer att hända. Det är verkligen lika dumt som när jag utan att tänka mig för, gav Nicco utegångsförbud på obestämd tid.

Vilken usel förälder jag var…HUVVA!!

Till mitt försvar så var inte tanken att hon skulle få sitta av, dag efter dag, utan det var väl snarare en dag, det handlade om. Men hur skulle hon veta det. Hade ju lika gärna kunnat vara 1 år, 10 dagar eller for life. Jaja, nu spårade jag igen. Fast för ett barn, så sätter man gränser man får INTE säga så där om det handlar om att lära sig en läxa.

Viktigt att tillägga att Nicco var 9-10 år och hon tyckte aldrig att det var ett straff, hon ville inte ens gå ut. Så…right back at me!

Ha en fin onsdag, allihop!

Podd, vlogg, blogg, jojo!

Av , , 2 kommentarer 11

Jag har inte varit så insatt i vad Pod/podd egentligen betyder. Har nog trott att det handlat om folk som sitter och slänger käft med varandra. Nåja, så kan det visst vara, likväl som det kan vara att lyssna på radio intervju.

En blogg, vet jag vad det är, hehe. En plattform för loggboksuppdateringar på webben med text, och bild om vill.

En vlogg är som ett videobaserat blogginlägg, och en podd kan liknas som en blogg med en serie ljudbaserade inlägg.

Laddade ner en app på mobilen, innan Tina tipsat om en som hon använder. Där skrollade jag lite i allt man kan välja att lyssna på och valde en intervju med Maxida Märak.

”Maxida Märak slog igenom som artist för ungefär tio år sedan, med en blandning av jojk, rapp och elektroniska beats.

Musiken har gett henne en plattform i offentligheten, som hon inte tvekar att utnyttja. Framför allt har hon använt den när det kommer till Sveriges längsta gruvkonflikt, den om järnmalmsfyndigheten i Kallak, Gállok på samiska.

Kritiken har varit omfattande mot det brittiska bolaget Beowulf Minings (genom dotterbolaget Jokkmokk Iron) gruvplaner – och alla led i processen har dragit ut på tiden.

Våren 2024 står konflikten dock inför ett möjligt avgörande, när det väntas en dom i Högsta förvaltningsdomstolen om huruvida det var lagligt av den tidigare regeringen att ge bolaget så kallad bearbetningskoncession.”

Klicka på bilden om ni vill lyssna på intervjun. Jag har hört och sett hennes namn men inte vetat så mycket mer än så. Hon är en intressant person med kloka ord. Tycker hon verkar vara en rak person med bestämda åsikter, men inte utan själ och hjärta. Nu väntar till och med jag, med spänning på utfallet om det brittiska bolaget Beowulf Minings får undersökningstillstånd att se om det finns fyndigheter i det omtalade området. Jag röstar för ett stort NEJ!

Jag och Winstone passerade lekparken nere på Västerslätt då jag hörde slutet på podden. Winstone stannar och nosar i snön, jag tittar upp på björken som står där så ståtligt

Ser en liten tavla längst ner på stammen, wow! Ser ni vad jag ser…

 

Nu får jag leta efter andra poddar, förstår ju att det finns mer än en stor uppsjö att välja mellan. Säkert stora hav att leta i. Kan också kolla alla tips jag fått, av både Tina, Annelie och andra vänner, trots mitt stora avståndstagande till poddar. Och att jag sagt att jag kommer inte att lyssna i alla fall, haha. Sen är det väl så, att bara för att man fått tips så behöver det inte betyda att det är något som faller just mig i smaken, det återstår att se/höra.

Igår var jag på en av fem, föreläsningar/utbildningar om Bipolära syndrom. Väldigt intressant och absolut en ögonöppnare. Vad mycket vi inte vet eller kan tänka oss, om vi inte sätter oss in i andras upplevelser och vad dom har att jobba med.

Jag som tycker att jag själv har mycket att göra varje dag och det ska roddas hit och dit. En som har Bipolära syndrom, har mer än så. Och jag förstår också varför man inte kan göra det jag gör, ifall man har ett skov. Ingen lek!

Hittade på att jag skulle baka kardemumma snurror igår kväll. Det tog sin lilla tid, och inte utan klet och smet. Men till slut så…(kan dock inte skryta om dom perfekta ”snurrorna”, det är en konst i sig att få till utseendet).

Idag har jag Guldkants åtagande, så jag taggar för det. Och tänker på Tina som flög ner till Torrevieja igår. Hoppas solen skiner därnere, här lyser den med sin frånvaro. i alla fall just nu

Ha en fin tisdag, allihop!

Av med masken 👹 av masken 👺

Av med masken, av med masken…säger dom på teve då dom gör reklam för kommande musikprogram. När jag hörde det för tionde gången i ordningen, kom det från ingenstans ett minne. Lustigt hur ett ord eller en liten händelse, kan väcka gömda och vissa glömda, saker från förr.

På Leksaks-kompaniet, där jag jobbade i början på 90 talet, såldes det bland mycket annat, ansiktsmasker med förfärliga utseenden. Det var inga märkvärdigt påkostade saker, utan dom var gjorde i en tunn, hårdplats. Theresé hade fått några stycken. Om det var samma dag eller framåt i tiden, så kommer hon ut med en mask över ansiktet.

Vi låtsas väl bli rädda för henne, hon tar upp handen mot masken, sliter av den med ett vrål och tadaa… därunder syntes hon inte till, utan hon dubbelmaskade, och hade en annan mask under den övre, hahaa… Det var otippat och hur hon ens kommit på den briljanta idén kan inte komma från nåt annat än att hon släktar på mig…finurlig!

Då solen skiner, som den gjorde igår, är det svårt att vara inne och utföra hushållsnära tjänster. Jag tog en bok i örat och gav mig iväg ut på industriområdet. Plejset där jag gick vilse ifjol, haha. Fast nu hade jag full koll på vart jag var.

Gjorde en liten missbedömning men det handlade mer om avstånd än riktning. Passerade husbyggnationerna nere vid DHL

Gick upp mot gamla Bilspedition och där kom det plötsligt ett moln med dun. Med en massa skator och kajor i luften trodde jag först att nån rovfågel fått tag i en måltid. Och att dunet kom från en fågel. Men se…jag hade fel, det var skott från nån växt, som virvlade runt i små molnsjok.

När jag närmade mig 363.an (Vindelvägen), och bestämde mig för att runda Bilprovningen, där missbedömde jag lite. Trodde att det var nåt stenkast eller 2-3 stycken, fast i själva verket måste du vara en jäkel på stenkastning om du ens klarat det på 10 kast, haha.

Här döljs verkligen en häftig maskinpark, jag ser bara snö, jag 🥸

Och Bilprovningen, sen när har det stått Norrlands Bilverkstad?

Kanske alltid, men från det här hållet är det sällan man sett byggnaden. Då måste man blickat bakåt och det gör man ju inte då man passerat, hehe…

Och dom här bilarna som står inne på plan, dom må ju ha underkänts å det grövsta, eller är det ägarna som gått hårt åt efter besiktningen, tredje alternativet…äsch, jag har inget, förutom att det är nån som jobbar där som äger dom eftersom ingen får vistas där nattetid förutom anställda 🤔Fast det kanske har med nån typ av skadereglering att göra ,jag har ingen aaaning 🤷‍♀️

Det blev nästan 12 000 steg igår. Ja, det blev det garanterat, jag bär inte mobilen på mig då jag är hemma. Efter middagen tog jag bilen och for och tränade. Skippade gåbandet utan körde benpress och armar istället. Nån måtta får det ju vara

Slog igång ljudboken då jag och Mr W gick i morse. Hann lyssna 2 minuter och sen fick jag veta att jag förbrukat all lyssnartid jag betalt för, hm. Slog igång radion istället, fast tänkte att nu kanske det skulle vara läge att kolla med Tina, hur man lyssnar på POD. Jag vet ju inte ens om det är en App man laddar ner. Då kan jag ju lyssna på sånt då jag överskrider tiden på BookBeat 

Jag kan ju testa i alla fall. Annars blir det musik via Spotify. Har hittat en ny stjärna. Inte via Spotify utan det var på TikTok han dök upp. Han släppte sin senaste låt här i dagarna, han heter Livingstone och låten jag fastnade för heter Shadow. Finns på youtube så jag länkar här, ibland visar den att man får klicka på lyssna via youtube, ni ser väl. Och ljud mina vänner, ni måste ha på ljudet så det hörs ordentligt

Är glad att mina lurar jag har i öronen inte går ända in till trummhinnan, då hade jag fått vara orolig för min hörsel 🥴

Hoppas på en fin måndag för er alla och avslutar med en kul bild på en vovve, med tanke på allt hundrelaterat jag skrivit om dom sista dagarna 🧡

Här kommer den…fortsättningen

Av , , 2 kommentarer 15

Gjorde nästan samma morgon promenad idag, som igår

Och i det vårlika vädret vi hade igår tog jag en längre sväng, all by myself, nån timme innan middag.

Jag gick ner till 363:an, följde den till Umestan där jag gick över cykelbron. Tog Ridvägen hemåt.

Gick in på Preem där jag hämtade ut presenten jag valde från GoGift. Man fick ju ett presentkort att handla för då man ställde upp på att gå runt med en GPS under en vecka.

Jag hittade inget som föll mig i smaken, så där på riktigt men valde till slut en termos. Den här kanske inte alls är så dum

Nu tänkte jag på hur lätt den är att bära, till exempel uppe i stugan där man kånkar och bär saker hela tiden. Vi har precis som här hemma, olika stationer och flyttar bord och stolar vartefter solen rör sig. Där är det dock längre mellan dessa stationer 😁

Sen fick man med en träfigur så långt lagret räckte, och tydligen räckte det så jag fick mig en elefant med inbyggd magnet till huvudet.

Ehh…jaja, den är väl menat som prydnad och skiljer sig kanske inte så mycket från dom där populära aporna i trä, som folk har hemma på hyllorna.

Nu har jag lyssnat färdigt på ”Jag kan ha fel”, av Björn Natthiko. Intressant livsöde, fast jag är osäker på att han själv, skulle säga att hans liv var ett livsöde. Han gjorde så gott han kunde att vara tacksam för varje dag, oavsett hur den började eller slutade. Boken är, trots allt, lätt lyssnad, och jag tror att dom som söker efter svar, kan få en del av frågorna besvarade, om dom läser/lyssnar på just hans bok.

Har hittat och påbörjat en annan bok i väntan på den vi väljer i Bokklubben. En deckare 

Jag vill fastna rätt omgående i en bok. Så här långt saknar jag känslan då man inte kan låta bli, utan man vill veta mer. Sen har jag förstått att man aldrig kan jämföra att lyssna på ljudbok, kontra att läsa själv. En del av upplevelsen är att låta ögonen falla på texten och att få med precis allt. Rubbet! Till och med den lilla vikta kanten uppe i hörnet på sidan så du vet vart du är då du lägger ifrån dig boken.

Ni som läste mitt inlägg igår, vet att det kommer en fortsättning idag. Den lilla storyn om Karin, med sin Toypudel. Hon berättade att hon upplevde sin hund som orolig, lite skvättig så där och av den anledningen, ville även hon, åka till den där kvinnan som kunde tala med hundar. Tänk om hon kunde berätta varför hennes hund betedde sig som den gjorde.

Sagt och gjort, hon bokade in en tid och åkte dit. Hon lämnade över sin fyrbente vän och satte sig med spänd förväntan, i ”väntrummet” för djurägarna och såg fram emot vad hon eventuellt skulle få veta.

Efter sessionen fick hon komma in till kvinnan och hunden och där fick hon veta följande. Pudeln hade redan som valp, blivit rädd för mörker och att vara instängd. Kvinnan sa att pudeln berättat att den varit instängd i en låda och det levde om utanför, den hade varit livrädd.

Vidare talade den om att Karin, gjorde honom nervös, inte för att Karin var elak eller dum på nåt sätt, utan hennes rörelser var alltid så snabba och tvära. Hon slamrade då kaffet skulle kokas, hon sköt iväg stolen och reste sig tvärt varje gång hon skulle ställa sig upp.

Morgontidningen prasslade högt och han blev nervös över hennes handrörelser även om dom aldrig var riktade mot honom.

När Karin berättade allt detta för oss, fyllde hon även i, att pudeln faktiskt hade blivit instängd i en låda. Det var så han fraktades till henne, och det var inte i en bil utan valpen fick åka ett litet flygplan från nån liten flygplats i inlandet. Visst förstår man att det inte var optimalt och jag gissar att det idag, går till på annat vis.

Att Karin hade yviga rörelse, det visste vi ju utan att hon behövde understryka det, och själv sa hon, att allt detta stämde. Dagstidningen och att göra saker som tjopp tjopp. Det var precis så hon brukade göra, men hade aldrig reflekterat över det, annat än att hon inte kunde förstå varför hunden reagerade som han gjorde.

När jag tänker på hennes berättelse och hur hunden upplevde det, så kan jag säga att jag är lite som Karin. Ställer mig tvärt, och BAAAM, där har jag Winstone. Går från ett rum till det andra, vänder mig om, BAAAM där är Winstone. Jag höll på bli galen då han var yngre. Jag fick känslan av att ha en ständig skugga i hälarna.

Jag förstår ju idag att mina rörelser, triggar honom. Inte så att han blir rädd, utan kanske mer…nu händer det nåt, vad…vart ska vi…får jag följa med…

Jag har absolut färgat honom till att vara den han är. På gott och ont! Idag kan jag tänka efter innan jag tvär reser mig upp, och ta det lugnare, ifall han ligger och sover. Och han är inte alltid hack i häl längre. Skönt! Och återigen, det kan även vara ålders betingat, han ids inte reagera på allt, längre. Inte VOOOFF VOOOFF VOOOFF utan VOOOFF

Och nån gång är det typ…

Ha en fin söndag i solen!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Maria Lundmark Hällsten