Individ- och familjenämnden och Äldrenämnden går mot stora underskott under 2019, någonting som det nu ställs krav på att komma tillrätta med. Att situationen är kritisk och, i det långa loppet, ohållbar kan de flesta hålla med om. Vänsterpartiet ville i vårt budgetförslag se till att just den här situationen kunde undvikas. Men nu är vi där.
Anledningarna till varför omsorgsnämndernas utgifter eskalerat så under åren är många. Det som pekas ut är ändrade regelverk hos Försäkringskassan, en förändrad befolkningssammansättning och ett ofinansierat heltidsinförande, för att nämna några. Helt uppenbart är det att nämnden inte råder över varken orsaken till problemen eller de ekonomiska förutsättningarna för att hantera dem.
Den rådande strategin från de styrande partierna är att skjuta problemet på framtiden. Vänsterpartiet landar självklart också i slutsatsen att en budgetavvikelse av den här storleken inte kan lösas kortsiktigt. Men efter det då?
Prognoserna för 2020, och bortom, är minst lika dystra som de för 2019. Hur är det tänkt att våra socialnämnder ska kunna sköta sina uppdrag med sämre förutsättningar och, dessutom, ett växande skuldberg? Det är inte bara dessa nämnder som är drabbade av stora underskott. För- och grundskolenämnden har de senaste åren sparat 140 miljoner kronor, och kommer att tvingas spara ännu mer framöver för att komma i budgetram.
Vänsterpartiet står fast i de strategier vi såg som nödvändiga i vårt budgetförslag för 2020. En skattehöjning på 50 öre och en nödvändig omfördelning av medel från, bland annat, Kommunstyrelsen är det enda vi som kommun kan göra för att komma tillrätta med den eskalerande välfärdskrisen. Vi kan inte vänta på hägrande statliga bidrag om det innebär att våra barn, äldre, sjuka, funktionsnedsatta och social utsatta får betala priset.
Det brinner lite överallt nu. Och vi har inte längre tid att peka fingrar eller syna marginalerna.
http://blogg.vk.se/…/2019/08/30/haller-vk-pa-med-falska-ny…/
Senaste kommentarerna