Idag beslutade en majoritet av partierna i Umeå kommunfullmäktige att höja avgifterna för bland annat insatser i hemtjänsten, för att komma tillrätta med underskott i verksamheterna. Det här är inte första gången ärendet behandlas i fullmäktige.

När det förra förslaget till höjda avgifter i, bland annat, hemtjänsten behandlades var det många som reagerade. Vi i Vänsterpartiet reagerade på att en höjning av avgifterna skulle slå hårt mot de som har det sämst ställt i samhället. Vi såg också att det skulle bli mycket dyrare att få ett första beslut, och att färre därför skulle söka den hjälp de behöver. Vi blev överraskade av att allianspartierna, med Kerr i spetsen, yrkade på en återremiss, och tänkte i det läget att fler än oss såg hur illa detta skulle slå.

Tyvärr kan vi se, med facit i hand, att detta verkade handla mer om att säkra intäkter för RUT-tjänster för privata hemtjänstutförare än att värna äldres ekonomi.

Enligt det förra förslaget – förslaget som återremitterades – skulle kostnaden för städ via hemtjänsten räknas med i kostnaden för annan hemtjänst. Detta skulle innebära att hjälp med städ blev billigare än vad det är idag. En brukare med fyra timmar städ och fyra timmar hemtjänst skulle betala sammanlagt 669 kronor i månaden.

Med det nya förslaget är istället städ utlyft från kostnaden för övrig hemtjänst, med en fast avgift på 250 kronor för beviljad timme städning. Med det nya förslaget betalar istället en brukare med fyra timmar städ och fyra timmar hemtjänst 1425 kronor. Kostnaden för den enskilde blir alltså mer än fördubblad!

Det gamla förslaget skulle innebära att våra äldre kunde få tillgång till billigare hjälp med städ av hemtjänsten, förutsatt att de får detta beviljat i ett biståndsprövat beslut. Det vill säga, den som har ett faktiskt behov av att få hjälp, får hjälp, för en lite billigare peng. För de privata hemtjänstutförarna innebar detta ett problem. Enligt det kommande förfrågningsunderlaget för privat hemtjänst – det som avgör hur mycket pengar de får betalt för en utförd hemtjänsttimme – får en privat utförare 313 kronor i ersättning för varje timme städ.

Problemet är att många hemtjänstutförare inte vill utföra städ som en biståndsprövad hemtjänstinsats. Istället erbjuder de samma tjänst, fast som en RUT-tjänst. Genom att göra så kan företagen räkna med att tjäna nästan det dubbla. Istället för att få 313 kronor kan man istället få 500 kronor i timmen i ersättning. Brukaren står bara för hälften – resten betalas via RUT-avdraget. Det är en förtjänst på 187 kronor i timmen.

Att på ett så uppenbart sätt ta pengar från de som har minst och ge till privata företag är uppseendeväckande, och jag hoppas att de som lyssnat idag – de från anhörigföreningar och PRO – förstår och kommer ihåg hur den politiska högern väljer att prioritera. LOV-företag före äldres väl och ve. Istället för att ordna billigare städ för de som verkligen behöver det väljer högern att värna lukrativa RUT-verksamheter. Alla förlorar på detta. Alla utom privata hemtjänstföretag.

– Rebecca Sellstedt (V)
Ledamot, äldrenämnden

På dagens sammanträde med äldrenämnden var Vänsterpartiet det enda parti att yrka avslag på förslaget att bland annat avveckla servicebostad som boendeform för våra äldre. Ett avvecklade av servicebostäderna skulle innebära att de äldre som idag berörs skulle tvingas byta boendeform till antingen en vanlig lägenhet med hemtjänst, ett trygghetsboende eller ett regelrätt vård- och omsorgsboende.

Detta är ett beslut som Vänsterpartiet landade i efter diskussioner med företrädare för Kommunal, berörd personal och upprörda boende och anhöriga. Vårt ställningstagande bygger på två viktiga principer.

Den första principen är att man som äldre människa i Umeå aldrig ska behöva vräkas från sitt hem, eller placeras i en annan mindre lämpad boendeform mot sin vilja. Den andra är att det finns ett värde i att behålla ett varierat utbud av boendeformer för äldre med olika behov av service- och omvårdnadsinsatser.

Rätten till ett serviceboende har dessutom sin grund i ett biståndsbeslut, vilket innebär att platserna går till de som har störst behov. Det finns inget liknande urval till trygghetsboende, utan det är en boendeform där tillträdet rangordnas efter tiden i en bostadskö, precis som i ett vanligt ordinärt boende. Därför finns det ingen garanti att de som får en plats på ett trygghetsboende är de som har störst behov av ökad tillsyn. Plats på ett regelrätt vård- och omsorgsboende bör, i kontrast, reserveras till de som är svårt somatiskt sjuka eller med demenssjukdomar, då tillgången på platser är begränsat.

Kvar i mitten blir då de som inte är tillräckligt sjuka för ett vård- och omsorgsboende, men som inte heller upplever sig trygga eller pigga nog för ett ordinärt boende med hemtjänst. Ett avvecklande av våra serviceboenden innebär att vi rycker undan mattan för en grupp äldre som faller mellan stolarna i en allt mindre varierad och tillgänglig äldreomsorg. Denna avveckling ser inte till våra äldres bästa, utan är en ren besparingsåtgärd som i längden innebär att Umeå kommun får färre platser på vård- och omsorgsboende, när vi behöver fler.

Vänsterpartiet ville någonting annat.

Åsa Bäckström (V), 2:a vice ordförande äldrenämnden
Rebecca Sellstedt (V), ledamot äldrenämnden