Kvinnohistoriskt museum lockar fram alliansens sanna ansikte

Av , , Bli först att kommentera 2

Tillsammans med min partikamrat Ulrika Edman har jag skrivit ett svar på Alliansens utspel om Kvinnohistoriskt museum. Jag minns motståndet mot Folkets hus när det skulle byggas, och vilken kulturkuvös Folkets hus ändå blev! :-)

Anders Ågren (M) vill lägga ner det pågående arbetet med det kvinnohistoriska muséet. Folkpartiets gruppledare Peder Westerberg och resten av alliansen i Umeå hakar genast på.

Samtidigt som de borgerliga partierna ställt sig bakom inrättandet av ett Kvinnohistoriskt museum så har de samtidigt fört ett lågintensivt motstånd mot projektet. Traditionsenligt följer därmed Moderaterna sin sekellånga kamp mot kvinnors rättigheter med början i det hårdnackade motståndet mot kvinnlig rösträtt 1919, nej till fri abort 1974, nej till partnerskapslag för homosexuella 1994, nej till flera pappamånader osv. Folkpartiet som gärna flaggar med sin liberala kvinnohistoria har haft svårt att riktigt veta hur man med äran i behåll ska kunna säga nej till ett museum med inriktning mot just kvinnans situation.

Det finns ett stort antal museer runt om i landet. En snabb koll på nätet räcker för att konstatera det vi redan vet. Även om det inte existerar något ”Manshistoriskt museum” så utgår de flesta från männens liv och skildrar männens historia. Det betyder att det finns mycket kvar att berätta om den andra halvan av mänskligheten.
Ett museum som lyfter fram kvinnors villkor genom historien är både unikt, radikalt och nödvändigt. Inte minst kommer det att sätta det växande Umeå på kartan över en av världens mest progressiva och modiga städer. I en tid där sexismen ökar igen behövs ett museum som inte har någon annan uppgift än att synliggöra kvinnors roll och villkor genom historien. Är det något som Vänsterpartiet känner stolthet över är det att ha drivit på och möjliggjort ett Kvinnohistoriskt museum.

Alliansens företrädare biter sig själva i svansen genom ett så kvinnofientligt utspel. Att gömma sig bakom argument som skenande kostnader låter lovvärt då vi ska vara ansvarsfulla med skattemedel. Men det rimmar illa då samma pengar gärna får försvinna ner i fickorna på omsorgsmarknadens privata lirare. Vad som förmodligen skaver är en rädsla att inta rollen som hejarklack till den radikala feministiska rörelse som alltsedan 60-talet satt sin prägel på Umeå. Även här är Moderaterna i gott sällskap då starka krafter gärna låter kvinnor gå tillbaka till den osynliggjorda kaffekokningen och barnpassningen. Men vi är galet nyfikna på att man äntligen ska slå upp dörrarna till detta efterlängtade museum.

Örjan Mikaelsson (V)
Ulrika Edman (V)

Den här artikeln har publicerats bl.a. här: http://www.vk.se/1191071/ett-efterlangtat-kvinnohistoriskt-museum

Bli först att kommentera

Edvard Riedls siffertrixande om fattigdomen

Av , , Bli först att kommentera 170

I gårdagens VK publicerades min replik på Edvard Riedls (M) insändare om relativ fattigdom. Jag lägger upp den även här:

replik: Bill Gates skulle inte påverka den relativa fattigdomen
Edward Riedl blandar ihop begreppen när han använder Bill Gates som exempel för påverkan på den relativa fattigdomen i Umeå om han skulle flytta hit.

Eftersom jag gick i skolan innan Pisa-rapporternas tidevarv så vet jag skillnaden på median- och medelvärde. Medianvärdet används på EU-nivå för att visa vem som är fattig. Det betyder att man i Sverige och i Europa inte ger ett mått på absolut fattigdom. Man utgår från det mittersta värdet, alltså medianen, och säger att den som har en inkomst som understiger 60 procent av detta värde ses som fattig. Det innebär att om Bill Gates flyttar till Umeå blir förändringen försumbar eftersom han trots sin rikedom ändå fortfarande bara är en endaste människa …

Relativ fattigdom är ett vedertaget sätt att mäta, ej påhittat av Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna och kommer att användas som mått även efter den rödgröna segern i höstens val. Det behöver knappast sägas, men de utsatta människor som Vänsterpartiet värnar om och som lever under knappa ekonomiska förhållanden i Sverige i dag blir varken färre eller trollas bort magiskt om man som Riedl underkänner en viss metod att mäta fattigdom.
Medianvärdet har förutom att den mäter den relativa fattigdomen den egenskapen att den visar skillnaden i levnadsförhållanden.
Vi vet att Sverige under Alliansen fallit från en given förstaplats som det mest jämlika landet till fjortondeplats i jämförelse med andra länder. Kanske är det där högerskon klämmer?

Vidare berömmer Edward Riedl regeringen och säger att det tillkommit 270 000 fler jobb i Sverige sedan 2006. Men arbetslösheten som Alliansen skulle lösa via jobbskatteavdragen är fortfarande lika hög, kanske högre än då den moderatledda regeringen tillträdde! Återigen förlitar sig Riedl på svajiga Pisa-mattekunskaper. Han blundar medvetet för att Sveriges befolkning på åtta år vuxit avsevärt. Eftersom förändringen av arbetslöshetssiffrorna är lika med noll förstår ju var och en att även antalet arbetslösa har ökat i motsvarande grad.

Sänkta skatter och försämrade försäkringar, Alliansens viktigaste verktyg, löser inte arbetslösheten. Däremot ökar klyftorna i samhället och utanförskapet, Moderaternas tidigare honnörsbegrepp växer.

Örjan Mikaelsson (V)

Riedls insändare hittar du här: http://www.vk.se/1165266/om-bill-gates-flyttar-till-och-fran-umea-skulle

Bli först att kommentera

Bygg Norrbotniabanan!

Av , , Bli först att kommentera 1

Häromdagen kom en rapport från Kungliga Tekniska Högskolan som visar att svensk industri förlorar 1,5 miljarder kronor om året på grund av dåliga järnvägstransporter. Orsaken är som vi redan vet Alliansregeringens dåliga underhåll av järnvägsnätet och för Norrlands del naturligtvis också den kapacitetsbrist till följd av ständiga nej till byggande av Norrbotniabanan.

Enbart SSAB med bas i norra Sverige förlorar 120 miljoner kronor varje år på bristande underhåll men även på bristande politiskt engagemang säger produktionschef Per Bondemark.

På EU-nivå har man förstått det den moderatstyrda Alliansen vägrar inse. I november förra året kom det glädjande beskedet att EU beslutat att Norrbotniabanan ska ingå som en del i det europeiska strategiska stomnätet, Core Network, som ska vara klart 2030. Det innebär att EU går in med 30 % av kostnaden eller drygt sju miljarder kronor.

Men säg den glädje som varar… I februari blev det återigen blankt nej från den borgerliga Alliansregeringen på begäran från Norbotniabanan AB om finansiering av de första tio kilometrarna till Dåva kraftstation. Och att inte förglömma: ett lika blankt nej till de sju miljarder jobbskapande kronorna från EU.

Den Nationella Transportplanen som sträcker sig mellan åren 2014-2025 visar på ett nästan övertydligt sätt regeringens bristande engagemang för Norrland. De fyra nordligaste länen med en sammanlagd yta som täcker drygt halva Sverige får dela på 6,9 miljarder av den samlade investeringen på 129 miljarder kronor. Det blir knappa 5%.

Vänsterpartiet var drivande bakom de röd-grönas löfte inför valet 2010 att 10 miljarder kronor skulle avsättas för att snabbt komma igång med bygget av Norrbotniabanan.
Det löftet står självklart kvar!

Örjan Mikaelsson (V)

Den här insändaren publicerades i VK 27 mars 2014

http://www.vk.se/1160265/bygg-norrbotniabanan

Bli först att kommentera

Rättegången var lyckad,..men den oskyldige blev dömd!

Av , , Bli först att kommentera 5

Operationen var lyckad, men patienten dog…

Den devisen påminner inte så lite om det resonemang som Göran Lambertz försöker föra. Han menar att domarna som säger att Tomas Quick är skyldig till samtliga åtta mord är helt riktiga. Altså: utfrån den bevisföring domstolen ursprungligen hade att ta ställning till så var Tomas Quick skyldig. Lambertz säger samtidigt att det inte betyder att Tomas Quick är den skyldige. Han tar inte ställning i skuldfrågan utan resonerar enbart om om rättegången gått rätt till eller inte.

Alltså: Rättegången var lyckad, men… den oskyldige blev dömd…

Jag tycker Göran Lambertz resonemang är logiskt riktigt. En domstol kan ju som sagt inte utgå från annat än det rådande bevisläget.

När nya bevis i en förnyade prövning läggs fram blir läget ett annat. De nya bevisen säger att Tomas Quick är oskyldig, vilket visar att båda domarna i juridisk mening faktiskt kan vara riktiga.

Men det är ändå något som skaver. I stort sett alla kräver nu Lambertz avgång. Frågan är dock om Lambertz är den som ska stå vid skampålen? Kanske är problemet att de som kräver hans avgång har svårigheter att hålla isär begreppen?

Det är ju inte domstolens uppgift att göra förundersökningar och leverera hållbara bevis. Förundersökningarna i detta fall var influerade, påverkade och insnärjda i en kultur starkt präglad av den psykodynamiska förklaringsmodell som rådde på Säter. En subkultur med en stark, övertygande uttolkare av den ”rätta” läran, psykoanalytikern Margit Norell. En företeelse som i vår upplysta värld förekommer även inom andra vetenskapliga discipliner. I stort och i smått. Se på den New Public Management-bubbla som under ett par decennier varit något av religionsutövning och mer eller mindre förbjuden att ifrågasätta.

Domstolens roll var att bedöma om bevisningen höll tillräckligt hög nivå för en fällande dom. Lambertz anser att så var fallet. Men där kan han ju faktiskt ha fel! Man kan tycka att domstolen borde ha insett att de erkännanden Thomas Quick gjorde var falska. Man kan naturligtvis alltid önska att folk (inklusive mig själv) men framförallt domare och nämndemän var utrustade med extra bra omdöme. Men förutom att detta är ett fromt önskemål i sammanhanget så gjorde domstolen nu den faktiska bedömningen att bevisningen var hållbar. Alltså var den fällande domen riktig…

Det får mig i alla fall att tänka på sagan om ”Kejsarens nya kläder”. Tänk om någon i domstolen varit lika klarsynt och modig som pojken som påpekade att kejsaren var naken?

Det är förvånande men kanske symptomatiskt att höga jurister och även poitiker som justitieutskottets ordförande Morgan Johansson och även (V):s representant Lena Olsson inte förmår följa Lambertz logiska resonemang utan anklagar honom för att undergräva vårt rättssystem. Omsorgen om myten att rättssystemet i alla avseenden är oklanderligt skapar stress och panik och då skjuter man på pianisten.

Det är avgörande en gång som denna då stora demokratiska värden står på spel, att politiker som Morgan Johansson och jurister i ledande positioner inte omyndigförklarar vanligt folk utan vågar lita på att vi faktiskt har förmåga och intresse att följa sammansatta resonemang om rättskipning. Tilltron till vårt samhällsbygge förutsätter att vi alla inkluderas i förståelsen att bygget aldrig vid någon tidpunkt är fixt och färdigt. Ett samhälles rättskipning har nämligen i ett avseende alltid ett stråk av preliminärt och oprecist över sig. Missförstå mig rätt: Det behöver för den skull inte betyda att rättskipningen är slumpmässig och oförutsägbar. Jag vill för tydlighetens skull säga att vi naturligtvis har en robust och rättvis rättskipning i det här landet.

Slutligen: Den först fällande och sedermera friande domen av Tomas Quick numera Sture Bergvall visar på ett av många viktiga argument mot dödsstraff. I ett högt utvecklat land kulturellt nära oss hade han med all säkerhet dömts till döden och kanske redan varit avrättad.

Bli först att kommentera

Deja-vu och Väven

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag får en känsla av deja-vu. Ja, jag vet. Man ska akta sig för att göra jämförelser. Men jag gör det ändå. Tänker på kritiken mot Väven. Konstaterar att mycket kritik mot bygget kommer från vänsterhåll. Och från kulturintresserade och kulturutövare. Som vanligt, är jag böjd att säga. Som för trettio år sedan mot det planerade Folkets Hus-bygget. Eller mot flytten av biblioteket från länsstyrelsen till nuvarande läge. Eller protesterna mot bygget av Norrlandsoperan. Och nu som sagt kulturhuset nere vid kajen.

Folkets Hus-bygget spräckte Vänsterpartiet den gången. Fyra av sex ledamöter i fullmäktige röstade emot, två för. Sören Wibe, dåvarande gruppledare stödde bygget lämnade partiet och gick över till Socialdemokraterna. En tung förlust för Vänsterpartiet.

Idag förstår ingen vänstermänniska eller kulturutövare varför man var emot satsningen på ett Folkets Hus, ett nytt bibliotek eller Norrlandspera. Nja, kanske lite operan ändå…
Argumenten då var desamma som idag. Alldeles för dyrt. Dystopiska uttalanden att annan kultur dör sotdöden.

Idag konstaterar vi att satsningarna på kultur och offentliga miljöer centralt i Umeå var strategiskt riktigt tänkt. Vad vore Umeå idag utan FH och Operan? Istället för kulturens död, istället verksamt bidragande till ett Umeå som en intressant kulturell mötesplats.

Vad blir omdömet om Kulturväven om ett decennium eller två? Den som lever får se.

Skänker i vilket fall en tacksamhetens tanke till de framsynta politiker som stod på sig då vindstormar typ Hilda blåste runt öronen.

Bli först att kommentera

Lita aldrig på en pudel som gråter…!

Av , , Bli först att kommentera 1

Skolminister Björklund backar nu och säger att han och borgarna varit naiva och godtrogna i frågan om friskolorna och riskkapitalbolagen. Godtrogna och naiva? Den pudeln går åtminstone inte jag på.
För det första: är det lämpligt att en skolminister sitter kvar om han har så dåligt omdöme att han inte förstår att den svenska friskolemodellen, som inom parentes sagt är ett unikum av ekonomisk lössläppthet, självklart öppnar dammluckorna för den kategori människor som har vinstmaximering till minsta möjliga risk som huvudsakligt intresse här i världen. Var finns garantierna för att Björklund fortfarande inte lider av samma godtrogenhet?

Folkpartiet och de övriga i Alliansen med ivrigt stöd från Miljöpartiet målade inför friskolereformen upp en lockande framtid med valfrihet, små friskolor med spännnande pedagogik och ideellt arbetande lärare och föräldrar.

För mig som står till vänster i politiken stod det genast klart vad som var det verkliga ideologiska syftet med avregleringen. Skolan ingår självklart i samma nyliberala samhällsomvandlingsprojekt som sjukvård och annan omsorg. Alltså fri konkurrens och utörsäljning av det gemensamt ägda och en så kallad valfrihet som i praktiken gynnar den besuttna delen av befolkningen.

Björklunds pudel är inget annat än en vovve med krokodiltårar. Den är lurig och leder tankarna i fel riktning eftersom den signalerar att det endast handlar om ett litet godtroget feltänk. Något man lätt korrigerar med nya regler för riskkapitalbolag och andra skattesmitare.

Det är alltså inte frågan om att först pudla och sedan lägga tillrätta med en harmlös korrigering. Hela friskolereformen med allt vad den innebär av utförsäljning, skatteplanering, segregering ingår som en del i det större samhällsbygnadsprojektet (läs: samhällsabotage) New Public Management som sköljt över världen de senaste årtiondena. Ursprungligen politiskt sjösatt av Ronald Reagan och Margaret Thatcher.

Mitt nya motto: Lita aldrig på en pudel som gråter…

Bli först att kommentera

Även prinsen är naken

Av , , Bli först att kommentera 1

Visst kan man ana något symboliskt över avslöjandet av prins Carl Philip som fejkad designer av gnistskyddet Eldskärmen Slottet Brinner? Finns att köpa på Svenskt Tenn för drygt 14000 kr. Efter det nesliga avslöjandet är prinsens namn som formgivare struket.

Det är i och för sig inte första gången prinsen dyker upp i spalterna efter tveksamma inhopp i designbranschen. Tidigare har det gällt anklagelser från formgivare om plagiat av först silverbestick och senare porslin.

I ett Facebook-inlägg går Hedvig Hagwall Bruckner, copywriter och lärare på Berghs school of communication till attack och säger: ”Carl Philip fortsätter det skamlösa plagierandet”. ”Hans tafatta försök som designer har i bästa fall avfärdats som banala studentuppgifter, i sämsta som rena plagiat” säger Bo Madestrand chefredaktör för tidskriften Svensk Form.

Kanske kan man se denna smått sorgliga bagatell som en illustration av det egentliga innehållet i monarkin: en förlegad institution parasiterande på andras arbete.

Frågan börjar också bli så pass eldfängd att gnistskyddet, även om prinsen själv inte är designern, snart är i stort behov av ett?

Och att Kejsaren är naken, det visste vi sedan förut.

Bli först att kommentera

Limerick om utspelskung Björklund

Av , , Bli först att kommentera 2

En aningslös skolminister på Rosenbad
tror sig ha anledning att vara glad
Verkar inte ha rätta kollen
i eget mål han skjuter bollen.
Ohotad utspelskung många år i rad.

Utspelskungen Jan Björklunds räcka av ogenomtänkta utspel verkar inte ha någon ände. De har bland annat lett till en administrativ börda för lärarna som är helt orimlig. Vadå lektioner? Ojdå, tänkte aldrig på det..!

Nu kommer en andra generationens utspel. De handlar om att återställa det han själv ställt till med…Skjuter från höften och säger att utredningar om elever som inte klarar målen bara behöver göras för barn till föräldrar som kräver detta.

Gissa vilka barn och föräldrar det kan röra sig om? Samma föräldrar som redan idag har råd att med rut-avdrag ordna läxhjälp till sina barn kanske?

Kritiken mot detta hans senaste provskott är skoninglös. Vi väntar med en blandning av oro och smått skämmig förväntan på nästa utspel…

Bli först att kommentera

Kultur som inte lönar sig…… lönar sig!

Av , , Bli först att kommentera 2

”Om jag får lust att läsa konsthistoria då ska jag inte ha tillgång till studiestödssystemet. Det är viktigt att dra en gräns. Vi ska inte överbelöna dem som studerar enbart för sitt intresse skull”, säger jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm (Fp9) i en intervju i SvD (7.9)

Maria Arnholms uttalande ovan har väckt en del uppmärksamhet och hon har också fått berättigad kritik från bl.a professor Margaretha Rossholm Lagerlöf som säger ”det är just att inte vara anpassad för en marknad som konsten blir verksam” (se bif artikel!)

Borgerlighetens synsätt, och det som alltså ligger undeRförstått i Arnholms uttalande, bottnar i det nyliberala tänket att kulturen ska betraktas som vilken näring som helst. Humaniora och estetik har inget egetberättigande. Det som inte bär sig ekonomiskt av egen kraft kan lika gärna dö sotdöden.

Det finns en sorts kulturnegativism även inom delar av den samlade vänstern. Det ska inte förnekas. Men denna negativa inställning har en annan grund. Den bottnar i en syn på nydanande kultur och konst som provocerande, obegriplig och onödig. Något som bara kostar pengar. Pengar som kan användas till något bättre och nyttigare. Till en ny skoterled, ett parkeringshus eller i bästa fall på oproblematisk mainstreamkultur.

Ambitionen och målsättningen var från början inte sådan. I arbetarrörelsens barndom stod strävan efter bildning högt. Konst och litteratur gick hand i hand med kampen för demokrati, fackliga rättigheter och pengar till mat på bordet.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker mest illa om. Arbetarnegativismen som vi vet riskerar glida över i värderingar som står osunda högerkrafter typ Sd nära, eller den borgerliga New Public Managementinfluerade varianten med inflytande i starka maktcentra både inom politik och näringsliv. Minns tex Maud Olofssons och kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroths vurmande för en korsbefruktning mellan kulturutövande och entreprenörskap.

Den borgerliga njugga inställningen till nydanande kultur kommer ur en ängslig ryggmärgsreflex att moderna konstuttryck som en ande i flaskan släpper loss farligt kritiskt tankegods. Detta motstånd mot alternativa kulturyttringar utan krav på kortsiktig lönsamhet är i sin förlängning ett hot mot yttrandefrihet och demokrati. Något som finansmannen Robert Weil snuddar vid då han säger att ”Konst och kultur är helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle”.(se bif artikel)

Borgerlig kultur är till sin natur samhällsbevarande. Den är på ytan tandlös och sällan utmanande men för den skull långtifrån ofarlig eftersom dess syfte är att legitimera rådande maktförhållanden vilket i sin tur skärper motsättningarna i samhället.

http://www.dn.se/debatt/humaniora-nodvandigt-for-ett-kreativt-naringsliv/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/konsten-ar-inget-instrument/

Bli först att kommentera

Lika lön för VD:n och arbetaren?

Av , , 1 kommentar 6

Funderade en stund på det jag nyss läste att idag tjänar en VD ca 50 ggr mer än en arbetare. I början på 90-talet var löneskillnaden den inte alls föraktliga 20 ggr arbetarlönen. Det betyder alltså att det VD:n köper kostar honom kostar en femtiondedel av vad arbetaren får betala för samma vara.

För att göra skillnaden tydligare kanske en reform skulle vara på sin plats! Vi låter VD:n och arbetaren få samma lön, men för att upprätthålla skillnaden får VD:n betala just en femtiondedel av vad arbetaren betalar. I kassan på ICA-butiken runt hörnet handlar arbetaren och VD:n vardera en liter mjölk (ekologisk) för 10 kr, en ring falukorv (på extrapris) för 25 kr och några tomater (kvist) för 15 kr. Arbetaren får punga ut med 50 kr medan VD:n betalar 50/50 kr =1kr. VD:n tar fram sitt American Express-kort betalar 1 kr för sina varor och går sin väg nöjd och glad.

Men stopp och belägg!! Så här går det ju inte resonera tänker jag…butiken kommer ju att gå i konkurs!
Visserligen, alla tjänar inte som VD:n, men många har löner som är tio-tjugo-trettio-40 gånger högre än arbetarens. Vi vill ju alla att ICA-butiken runt hörnet ska finnas kvar, därför kanske rimligare att tänka sig att VD:n betalar det ordinarie priset en femtilapp, medan arbetaren får punga ut med 50 gånger så mycket vilket alla redan räknat ut blir 2500 kr för mjölken, korven och tomaterna…. Nämen, hur blev det nu då?!

1 kommentar