Vad är en människa värd?

Frågan är ställd åtskilliga gånger i historien. Frågan om människans värde blev en central fråga när freden uppnåddes i maj 1945. Europa låg i spillror. Nationalsocialismen och stalinismen/socialismen fann utifrån sina ideologier motiven till att med våld utöka sina landsanspråk. Stalin/Ribbentrop-pakten utgör en inledning på en uppdelning av Europa och som slutligen lade stora delar av kontinenten i ruiner med 60 miljoner döda. Resultatet av överhöghetsanspråk på omkringliggande länder ledde till ett krig med global omfattning. När ideologier med anspråk på förträffliga samhällslösningar med ett förmenat ”i folket intresse” förmår destruera hela stater och folkgemenskaper kan man förvänta sig ett efterkommande nihilistiskt och resignerat samhällsklimat.  Ur Europas ruiner och hopplöshet kliver tre kristdemokratiska personer fram med visionen av ett nytt Europa byggt på en nygammal människosyn. De hade alla tre förföljts och upplevt krigets förråande inverkan på människor. Kondrad Adenauer, Tyskland, Alcide de Gasperi, Italien och Robert Schuman, Frankrike förenades i uppfattningen att endast ett enat Europa kan förhindra framtida krig. Det intressanta är den analys de kommer fram till och som kommer att utgöra den värdegrund de bygger sina visioner på. Nazismen, fascismen och kommunismen grundas i en materialistisk människosyn och etik. Det hade lett till en samhällssyn där makt gick före rätt och människan reducerats till ett medel i maktambitionerna. Förutsättningen för deras projekt var det nya Europas värdegrund vilande i den gamla kristna idétraditionen. Människans okränkbara värde skulle vara vägledande för framtidens politiska makthavare.

Kristendomen – en mylla för flera ideologiska utväxter

Den kristna människosynen kan avläsas/anas i flera av Europas ideologier av det naturliga skälet att de alla vuxit fram i en tusenårig kristen kontext. Under senare 1800-tal framträder tre politiskt ideologiska grenar ur denna mylla; liberalismen, konservatismen och marxismen. Det kristna idéarvet kommer således att politiskt utvecklas i tre fåror som också kommer att inta skiftande ideologiska avstånd till kristendomen. Kristdemokratin kommer att utgöra en egen fåra som spåras långt ner bland kontinentens många tänkare.Det kristna tänkandet kommer att utgöra en möjlighet till denna ideologiska differentiering bl.a. genom sin uppdelning av andlig och världslig makt. Martin Luther kommer att utlägga sin ansvarsfördelning i det andliga och världsliga regementet. Båda är kallade av Gud men har sitt särskilda ansvar i någon av de båda sfärerna. De tre ideologiska riktningarna har vidare avknoppats i ett allt större antal partigrupperingar hänförande sig till en eller flera av de nämnda grenarna. 1900-talets ideologier kapar idémässigt och i praktiken banden med kyrkan och Gud. Kvar blir människan som den enda storheten. Historien visar här en utveckling med en värderelativism som gör människan till ett medel för makt, våld och utnyttjande. EU:s ”fäder” hade erfarit konsekvenserna av denna utveckling. Efter kriget kom i stort sett samtliga västeuropeiska länder att utgöras av återuppståndna eller nybildade kristdemokratiska partier. Den kristna idén om den okränkbara människan bär med sig en etik som kan omkopplas i ett samhällspolitiskt program och frikopplad från kyrka och trosbekännelse.

Kristdemokratin var inget nytt

Kristdemokratin var inget nytt. Långt tidigare hade kristna grupper med sociala program bildats och utövat inflytande på makthavare. Kristna fackföreningar fanns som samlade fabriksarbetarna till kamp för bättre arbetsvillkor. Till grund för den organiserade och politiskt medvetna kristna rörelsen låg den katolska socialläran. Framväxten av ett tydligare och kristet inspirerat ideologiskt alternativ till marxismen, liberalismen och den nationalistiska och auktoritära konservatismen fick ett kraftfullt stöd av påven Leo XIII som 1891 publicerade sin socialencyklika Rerum Novarum. Den tar sin ansats i tidigare kristet tankegods (Thomas  av Aquino) och behandlar frågor som familjens rättigheter, arbetarnas rättigheter till rättvis lön och bildandet av fackföreningar, rätten till privat egendom etc. Den kristdemokratiska rörelsen framträder som en kristligt-social och kristdemokratisk rörelse och med en i grunden helt egen idéhistorisk bakgrund. Den framväxer alltså inte som en ytterligare gren av någon av de nämnda ideologiska grenarna.

Några kristdemokratiska grundbegrepp i korthet

För oss svenska kristdemokrater har idéströmningen från kontinentalt håll grundad några begrepp som Personalism, Social marknadsekonomi, Naturrätten, Förvaltarskapet, Subsidiariteten, för att nämna några mera betydande ämnesrubriker. Personalismen utgår från att varje människa har ett absolut och okränkbart värde. Den hävdar en realistisk människosyn och talar om människans ofullkomlighet. Människan är en förnuftig varelse, moraliskt medveten med ett naturligt behov av gemenskap med andra. Personalismen kritiserar här både kollektivismen och den renodlade individualismen. 

Var ska beslutsnivån ligga?

Människans okränkbarhet, som ett arv, från en lång kristen idétradition utgör grunden till en radikalitet i frågor som rör människans frihet och ansvar, förvaltarskap av kultur, miljö och ekonomi. Det absoluta människovärdet leder naturligt till uppfattningen att varje gemensamt beslut ska fattas så nära människan som är möjligt, dvs subsidiaritet. Här ligger en kraftfull kritik mot maktmissbruk och överhöghet. Ex. Ska staten besluta om kvoterad föräldraledighet? Var ska reservatsförvaltningen ligga? Var ska beslut om rovdjursjakt ligga?  Vilket inflytande ska lokalsamhället ha över fördelningen av naturresurser?   Vem värnar bäst privatägandet? 

Ett sekulärt parti                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            De kristdemokratiska partierna är sekulära, dvs de har ingen organiserad koppling till kyrka och samfund. Kristdemokratin värnar dock religionsfriheten och övriga friheter, vilket utgör naturliga konsekvenser av kristdemokratins människosyn.

                                                                                                                       ?