I ett inlägg här intill uttrycker bloggaren sin glädje över ett spontant tillrop, från en ”ledande representant” från oppositionen, om samverkan i budgetarbetet. Bloggaren, Magnus Johansson, uttrycker förhoppningar om en process där oppositionens vice ordföranden tillsammans med majoriteten deltar i samverkan för en gemensamt framlagd budget.  Bakgrunden är kommunens ekonomiska situation, i mycket skapad, i andan av den eufori vänstermajoriteten erfor efter 2010 års osannolika valframgång. Framgången innebar att man ansåg ”sej vara self nok” och oppositionen kördes över med en överlägsen attityd. När jag nu läser inlägget om samverkan erinrar jag mig en historia jag hörde i min barndom och vid den tid när fortfarande huvudstaden stod för den tydligaste markören för framgång och värdslig upphöjelse. Likaså stod huvudstadens innevånare för en modern och sofistikerad personlighet värd att eftersträva för varje glesbygdsbo. En nedsättande attityd från storstadens representanter var mångas upplevelse. Nåväl, efter någon av de slingrande och smala grusvägarna i 50-talets Jämtland tuffade den gula mjölkbilen på utan någon som helst möjlighet för bakomvande bil att ta sig förbi. En bilist med registerbokstaven A tutade irriterat och ville förbi. Efter en lång tids tutande släppte chauffören fram bilisten som i rivande fart körde förbi. Ett antal kurvor längre fram nådde mjölkbilen storstadsbiblisten. Bilen låg nu på taket och vid sidan om stod föraren och vädjade om hjälp att ta sig vidare. Busschauffören kunde inte låta bli att retsamt fråga; ”Håll du på å smörj bromsa?” Bussföraren blir nu den som med sitt praktiska kunnande tar ledningen och hjälper den snobbige gamängen vidare.

Läsaren inser lätt anekdotens koppling till inlägget om samverkan. Troligtvis inbegriper inte inviten något chaufförsbyte som leder en räddande insats. Bärgningen av fordonet ska självklart ledas av ”dikesköraren” själv men med hjälp av tillskyndande händer som skjuter på där bak. Bilen ska vändas på rätt köl igen och ställas på vägen för fortsatt färd i den ursprungliga riktningen.

Det finns här några saker som måste beaktas beträffande bejakande tillrop om hjälp: Om än den ”högste företrädare för oppositionen” deklarerat vilja att ”skjuta på” så består oppositionen av fyra partier med bevarad integritet och beslutsrätt huruvida man väljer politisk väg. Det fanns inga som helst förutsättningar att ett sådant samråd hade kunnat förankras, beträffande samsyn, innan frågan om hjälp kom upp.”Högste företrädaren” kan här enbart tala för sig själv. Den demokratiska processen måste ha sin gång och i detta fall har partiledningarna att var för sig fatta besluta och först därefter kan oppositionen diskutera gemensam färdriktning inför den kommande mandatperioden. Kristdemokraterna kommer i början av nästa vecka att ta ställning till budgetens processande.

Om inviten innebär en gemensam budget, utarbetad och stödd av samtliga partier, inställer sig några frågor? Vilken roll ska i så fall oppositionen spela framgent? Opponerande partier har låst sin huvudsakliga och demokratiska roll om man vid en framlagd budget agerat i en storkoalition. Vår demokrati bygger nämligen på en opposition som granskar och kritiserar majoritetens beslut. Man brukar beskriva vår demokrati som en ”konstruktiv konflikt” med betoning på ”konstruktiv”. Den samsyn som kan avses i inviten skulle innebära ett svek mot alla de som röstat på oppositionens partier med den underliggande förhoppningen att ett nytt styre skulle etableras i Vilhelmina. Jag kan svårligen tänka mig att väljarna genomgående tänkt sig ett uppgående i en vänstermajoritet där all opposition utraderats i den sorts samverkan som inlägget antyder. Nej, den nya majoriteten med s och v samt brobyggaren BB har deklarerat sin vilja att leda kommunen de närmaste fyra åren. De må också då lägga fram en budget som de bedömer vara den bästa i nuvarande läge. Den mest övergripande ambitionen kan inte vara att endast hålla sverigedemokraten Erik Axelsson på armlängds avstånd? Det väsentligaste måste trots allt vara att ta det fulla ansvaret för kommunens framtid i kraft av den majoritet man skapat.

Som opposition kommer vi att granska majoritetens förehavanden i enlighet med vad som är vårt demokratiska uppdrag och även detta med kommunens bästa för ögonen. Den fortsatta färden har hur som helst startat olyckligt. Den nya majoriteten har startat med ytterligare ett skadat och sårat parti. Detta inger oro inför den fortsatta mandatperioden och grundlägger icke ett förtroendefullt brobyggande. Den vädjan om hjälp med kommande budget, när troligtvis ”ladan är barskrapad”, har icke börjat förhoppningsfullt om än tonläget just nu är lent och vädjande. Jag kan i KG:s kommentar, likväl som i hans härförleden dikterade pressmeddelande, läsa ett erkännande om gångna fula knep och illa valda ord. Utfallet av denna mandatperiods initialskede vittnar om ett taktiserande som redan skadat och sårat. Broar byggs inte med sårade partier längs färdvägen. I detta fall liknar, sorgligt nog, början av denna period den start som skedde 2010.