thenor

Frihet är det bästa ting som sökas kan all jorden kring

Den gamla mullbänken är riven

IMG_0300

Vi håller på att lägga in nytt golv i det f.d. i Skog. Huset har mycket av charm och inbodd trivsel. Förra sommaren gjordes ett test huruvida det skulle vara möjligt att gå vidare och renovera eller om rivning var det som återstod. Vi rev då den gamla grunden och bytte ut syllen där det var nödvändig. Huset rätades dessutom upp och vilar nu på en solid nybyggd grund. Grunden kunde framgångsrikt åtgärdas vilket var avgörande för fortsättningen. Med hjälp av en god vän med byggtekniska kunskaper så kunde arbetet genomföras. I år har vi tänkt att lägga ett nytt golv av sågade furuplankor ur egen skog. Plankorna, med 8 tums bredd, ska hyvlas den närmaste tiden. Det gamla golvet är rivet i halva bottenplanet för därefter fortsätta med återstående halva. Det gamla golvet är ett oisolerat golv som låg på ett löst bjälklag. Golvet var byggt enligt principen ”mullbänk”, vilket var den gamla tekniken man använde. Vårt hus är från 1850 och då tillämpades fullt ut mullbänken. Man byggde helt enkelt en stengrund som man ställde huset på. Därefter skottade man jord mot insidan av stengrunden så den blev tät ända upp till syllvarvet. Åtskilliga kbm torr jord fylldes också in i själva den ram som utgjorde botten. Bilden här ovan visar grunden innan all dammig jord skottats ut. Ovanpå jordgrunden lades sedan lösa golvåsar och därpå spikades ett enkelt trägolv. Mullbänken tätade mot kalldrag. Jag tror att två faktorer bidrog till att golvet inte ruttnade och att man fick hygglig golvvärme. Trägolvet i sig andades och släppte igenom fukt. Sedan eldades det i spisen/spisarna alla årstider och värmen drog sig ner i murfundamentet och spred en jämn värme underifrån. Senare tiders plastmattor har bidragit till att fukten blivit kvar under golvet och många golv av den här typen har så småningom ruttnat ner. Dock inte detta golv. Nu är ena halvan, ca 45kvm, klar för nya golvåsar och ett isolerat golv. Allt vilande på en ny traditionell torpargrund. Mina två söner samt ”lillsvågern” kom hem i helgen. Igår, lördag, skottade vi ut jordmassorna med ett djup av ca 60 cm . Det betyder att vi med spadar skickat drygt 20 kbm utan för husväggen. Vi har därmed fått en hyggligt rymlig krypgrund. Med starka armarna som hjälpte till igår så kunde vi också baxa ut det gamla kassaskåpet som tjänat som skydd för värdepapper och pengar under posttiden. Kassaskåpet är helt tomt om någon undrar. Jag säger ett varmt tack till Simon, Joakim och Andreas som hjälpte mig igår med att flytta jordmassorna utanför huset. Det blir oerhört spännande att se golvet med de nya furuplankorna sågade ur den egna skogen. Den återstående halvan torde bli mycket enklare att skotta ur eftersom det finns ett rymlig källarhål att hiva ner allt material i.

4 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Så trevligt att läsa och se bilderna!
    Mullbänken var en del av dåtidens sätt att grundlägga boningshus.
    Själva principen kallas ”varmgrund” och utgick från att man genom att skippa isoleringen i golvet skulle få samma temperatur under som ovan golvplankorna.

    Mindre smart, då man ofta hade jordkällare inunder samma golv och stenar ju som vi vet inte utgör någon vidare isolering. Kylan från jordkällaren förtog ofta den värma man avsåg att få innanför mullbänken.
    Lika bra att göra om och göra det ordentligt.
    Heder åt dig som rustar det som tjänat ut.
    Det finns övermått många som bara skulle rivit hela rasket. Jag också när jag var yngre, men inte nu llängre.

    • Ronny Thellbro (inläggsförfattare)

      Hej Göran!
      Ja du känner väl till denna kåk. Stenkällare finns under östra delen av huset. Jag visste inte att det tillhörde det ofta förekommande att ha stenkällare under huset. Jag trodde nog att detta hus var lite ovanligt i det fallet. Stenvalvet går upp en bra bit ovan den framskottade nya grunden och jag hoppas att det finns utrymme för tillräckligt med isolering där golvet går över valvet. Jag har fått några råd att renovera med ”solstickan”. Gamla hus kostar både tid och pengar att renovera men de utgör en viktig del av en bygdens historia och så har de för det mesta en innemiljö som andas lugn och tradition. I år har vi, som nämnt, tänkt lägga nytt golv i bottenplanet. Därefter får se vad nästa steg blir.

  2. Göran Jonzon

    Stenklädd jordkällare är nog inte så vanligt. Men åtmisntone här i snörika marker brukade man ju ha ett utgrävt utrymme med en lucka vanligtvis i köksgolvet och sedan en ingång utifrån, där man på hösten bar in potatissäckarna. En sådan nedgång hade väl oftast en fodring av murverk och en enkel bräddörrssluss. Man ville väl nyttja jordens +4gradiga frostskydd, samtidigt som man ville ha golven så varma som möjligt, vilket ju blev motriktade önskemål. Trasmattor hade väl sin givna plats som skydd för fötterna mot de kalla golvplankorna.

    • Ronny Thellbro (inläggsförfattare)

      Tack Göran,
      för den kompletterande förklaringen. Du nämnde sten i ditt första inlägg och jag kopplade direkt till stenkällare. Jordkällare med lucka i golvet finns ju även här. Den ämnar jag fylla igen med mullbänkens resterande material och som sagt utöver det finns också nämnda stenkällare. Stenkällaren blir kvar och kanske kommer till någon nytta framöver. De stenkällare jag sett är alla låga i takhöjden och lite ”tungarbetade” om man där vill förvara tex potatis och andra rotfrukter. Tekniken med valvade stenkonstruktioner är imponerande och utgör konstruktioner som står sig genom alla tider.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.