än när mina barn mår dåligt
Sooooooooooooooooooooool!
idag tydligen
och jag ska sitta och vänta på att läkaren ringer
nåväl
har ju iallafall en balkong
när vänder det…
ännu en kär vän som gått bort
tyst och stilla
men helt oväntat
känner mig avtrubbad
tårarna kom inte ens nu när du ringde och berättade
och ändå grät du för fullt
det finns en gräns för vad man orkar
det finns en gräns för vad jag orkar
den nåddes för längesen…
vila i frid älskade du
vi ses igen
tårarna är här nu
och
sorgen
igen
det är ingen mening att vinka åt en blind
olika ansikten kryper fram ur väggarna
de ser på henne och vädjar om nåd
men den vita ytan är hal och hård
hon försöker köpa sig fri
handlar mer och mer
i ett förtvivlat försök att fylla det tomrum
hon lever i
hon är inte rik
på annat än
besvikelser
de möter henne i den vitmålade väggen
som en kohandel utan boskap
men ibland så räcker det att
skrapa lite på ytan
för att se
genom
minnena
glömskan
hur ska hon se utan ögonblicken
så enkelt
det är när man vet hur man gör
en stackars tangent som jag missat att trycka på haha
sen funkade "skiten"
dessa datorer, jag som trodde jag hade rätt bra koll iallafall
kände mig rätt så dum
får väl se om den går igång imorgon igen
min trådlöse älskare
peppar peppar…
i skuggan av ett headset
letar förtvivlat
försöker höra
var livet tog vägen
ekot tystnar
snabbt
snabbt
brott på kabeln
kom tillbaka!
vill ha ett
trådlöst
förhållande
ett vått och strömförande
stötar
stöter
genom min kropp
gång på gång
jag ville bara
att du skulle hålla om mig
kärleksfingrar
även om det fanns en orsak
till att jag fick det namnet
så njöt jag av att känna dina fingrar i mitt hår
har aldrig känt och
kunnat ta emot en sån ömhet
som då
fastän jag låtsades bli tokig av att det luggades
så var det
det vackraste
ögonblicket
i mitt liv
just då
vår
i väntan på
bryter tårar
redan min dag
jag vet redan
orden behöver inte sägas
"viet" finns inte längre
framtiden är inte
längre vår
ej heller höst
enbart historia
om den finaste
kärleken
av alla
vår
är det lättare att vara bra än att bara vara
så enkelt det låter, men så svårt det är.
Varandets konst, ett livsprojekt.
Så ofta använder vi oss av det uttrycket "bara vara"
som den yttersta avslappningen, ron eller lugnet.
Men funkar det i praktiken, eller är det bara en varaktig dröm? Hur gör man?
Har någon svaret, så kliv fram!
När jag försöker mig på att "bara vara", så tar det stopp rätt kvickt. Det första som slår mig är att jag måste bort, bort från allt och alla. Hur ska det annars gå till?
Men var finns den tillflyktsort som ska passa just mig, då jag inte ens finner den inom mig själv och vad händer mina närmaste, ska jag bara dra?
Visst, jag kan lägga mig i sängen och lyssna till tystnaden i flera minuter, eller i alla fall tills det ringer på dörren eller barnen springer in och frågar om de får köpa glass…
Egentligen så skulle man kanske bygga om hela uttrycket och på så sätt göra det mindre prestigefyllt. Det är rätt märkligt att vi använder oss av just det ordet; "bara" till något som är så oerhört stort och svårt.
Jag vill ändra på detta och få det till vad det egentligen är och vad vi egentligen gör. För trots allt så vill vi alla må bra och kunna finnas till och orka med livet och allt vad det innebär. Och vi gör det!
Visst fan gör vi det, på vårt alldeles egna speciella sätt.
Vi kämpar, stretar och dömer sen oss själva rätt hårt.
Så istället för att se fram emot den där helgen, ja du vet, när du "bara ska vara", så säg istället till dig själv vad som är viktigast: "att vara bra" samma bokstäver, men i en annan ordning.
För det är just det du är.
Bra, och det är du "bara" genom att "vara" den du är och göra ditt bästa av situationen, för det här är ditt liv just nu och det kommer ej tillbaka.
Vad jag vet…
Senaste kommentarerna